Suzie´s Skafferi

Hjärnsläpp....

2010-10-21T16:52:00.002+02:00

Igår bröt hellvetet lös på jobbet och det blev ett brinnande inferno!
Massor av väktare, poliser, stressade kollegor och chefer. Lägg därtill hjärtskärande förtvivlan och hat.

Jag vet inte hur jag tänkte när jag valde universitets utbildning.
Jag måste ha haft hjärnsläpp!!

Det borde jag ha hajjat.....

2010-10-19T18:31:00.002+02:00

Att skriva ett inlägg från mobilen gick ju riktigt bra. Så med nyvunnet självförtroende tänkte jag lägga upp en bild också. Men se då sket det sig direkt! Jag visste väl det.... Teknisk idiot är mitt andra namn.

Tant behöver hjälp här!

Vad jag har för telefon? En ajfön så klart. Inte för att jag behöver eller förstår hur den funkar utan enbart för att den är snygg.

Testing testing.....

2010-10-19T10:41:00.003+02:00

Efter tjejträffen i fredags blev jag ju lite nyfiken på det här med att blogga från mobilen. För herregud/run vad det bloggades till höger och vänster. Så jag tänkte då i mitt stilla sinne, nog för att jag är en teknisk idiot men hur svårt kan det va liksom. Så nu när jag står i kylan och väntar på bussen passar jag på att testa.

En trevlig kväll.... för vissa

2010-10-16T21:58:00.004+02:00

Jag får henne inte ur systemet. Har tänkt på henne hela dan. Igår var jag ute med ca 20 underbara tjejer. Vi åt och drack underbart gott på trevlig lokal. Vi skrattade massor och jag hoppas verkligen att det blir en repris.

Men trots allt det roliga så är det tjejen jag träffade på tunnelbanan när jag var på väg hem som jag inte kan sluta tänka på. Hon var inte lika glad. Hon berättade att allt var skit just nu och att hon just denna kväll bestämt sig för att ta ett återfall efter ett års drogfrihet. Hon var på väg till en langare för att få sin fix. Jag lyssnade, höll om och försökte få henne att ändra sitt beslut. Till slut skildes våra vägar eftersom vi skulle åt olika håll och nu kan jag bara tänka…… vad tog hon, hur gick det, lever hon idag??

Öken....

2010-06-18T08:23:00.002+02:00

Ja här händer det ju inte mycket.... och det har sina orsaker.
Jag kommer så småningom flytta min blogg och börja om.
Så det kommer vara lite öken här.

Men ni kan passa att njuta av underbara Melissa Horn.

Detta kommer inte att bli en modeblogg...men.....

2009-11-14T22:30:00.005+01:00

....vilken galet tokig shoppingdag jag haft.

Planen för dagen var att stå först i kön när de öppnade dörrarna till H&M och lanseringen av Jimmy Choo´s kollektion.
Vara först framme och lägga vantarna på de skor jag spanat in på nätet.

Jag var uppe i ottan och väckte tuppen.
Åker till H&M flera timmar innan de öppnar bara för att konstatera att jag inte är först. Det var typ över 100 pers som redan satt och köade.
Amen hajja de hade varit där före 06.00 på morgonen!!!

När jag sen fick höra att de typ bara hade 15 par skor i varje modell fördelade på olika storlekar tänkte jag nästan ge upp.
Vi hade nämligen fått armband i glada färger, allt för att vi i tur och ordning skulle komma in till skattkammaren med alla skor, väskor och smycken. Det skulle inte gå att springa snabbt och försöka komma först. Här var det massor av vakter som kollade att allt gick rätt till.... att tränga sig var det inte tal om.
Jag trodde att när det väl skulle bli min tur att komma in skulle det inte finnas några skor i storlek 39 kvar.

När dörrarna öppnades kom man först till klädkollektionen.... här rådde djungelns lag. Alla rev åt sig det dom kom åt. Själv lyckades jag norpa åt mig en skinnjacka i rätt storlek. Hur de andra hann kolla storlekarna begriper jag inte. På mindre än 5 minuter var alla klädställningar tomma!!!

Nu började den lååååånga väntan tills det var dags för mig att komma in i skattkammaren. Anledningen till att jag gått upp så tidigt.
Under tiden jag väntade på min tur var det rätt intressant att stå utanför och se på alla som var inne i skattkammaren och raffsade åt sig av godsakerna. Alltså folk blev som galna!! Det blev nästan slagsmål om sista väskan av en speciell modell.

Alla fick vara inne i skattkammaren i 10 minuter. Vi som stod utanför hade stenkoll på var de olika produkterna var placerade. Vad de före oss i kön köpte och hur många exemplar som fanns kvar. Jag hade planen klar för mig när det väl var min tur att bli insläppt. Först dom skorna sen dom osv osv....
Jag lyckades få tag på två av de skor jag spanat in.... jag är fortfarande förvånad över att det fanns kvar i min storlek.

Sen av bara farten gled det ner ett halsband och ett armband också... hoppsan!!

Så Mikael Bindefeldt om du läser det här....nu kan alla inbjudningskort till fina fester börja trilla ner i brevlådan för nu har jag djävligt snygga och nya skor som jag vill använda!!!

Lugnet före stormen....

2009-11-13T23:34:00.003+01:00

Just nu är det så lugnt på jobbat att jag t.o.m. städade bland alla mina papper som låg spridda på skrivbordet i diverse mer eller mindre organiserade högar.

Eller städade och städade... jag la ihop dem i en enda hög och gömde den bakom en pärm. Det blev jättefint!!

Jag gillar inte när det är så lugnt att klockorna stannar.... jag gillar när det går undan och det kittlar i magen. Så jag hoppas verkligen att det här är lugnet före stormen.... eller inte....

Men i morgon tror jag att det kommer bli storm eller ett mindre världskrig.

I morgon släpper HM Jimmy Choo´s kollektion.

Gissa vem som kommer att var på plats???

Det enda jag är orolig för är att jag ska drabbas av akut beslutsångest.

Loveboat....

2009-11-12T22:39:00.003+01:00

För ett par veckor sedan var jag på Loveboat och dansade nonstop hela djävla kvällen. De spelades bara musik från 1975-1985. Me like!!!
Det här är en av låtarna som spelades under kvällen och som alltid gör mig glad och får mig att vilja dansa.... och sjunga till min omgivnings förtret.

Inför morgondagen..... fredagen den 13:e..... kan det behövas lite sång och dans.

Var rädd om er där ute...var ni nu är!!!

Morgontrött....

2009-11-11T22:47:00.003+01:00

När jag var yngre var jag otroligt morgontrött och svårväckt. Inga väckarklockor i världen kunde få upp mig i tid. Jag kunde sova i vilket oväsen som helst, inga problem.

Mina äldsta barn har inte ärvt den dåliga egenskapen, tack och lov!!
De har varit jätteduktiga på att gå och och sköta sig själva på morgonen. Kanske insåg de tidigt att den där mamman inte var något att lita på när det gällde morgonrutiner...vad vet jag.

Men min yngsta brås på mig.....*suck*

Varje morgon får jag gå in till honom X antal gånger och väcka honom.
Jag börjar lite snällt så där.... om han nu mot alla odds skulle slå upp sina stora blå på första försöket just denna morgon.

Men det slutar alltid i att jag får skärpa till rösten och låta riktigt bestämd.

Det roligaste är ändå hans svar när jag säger att klockan är mycket och han MÅSTE gå upp NU!!! Då svara han, - Jag ska försöka.

FÖRSÖKA!?!?!?!

Eftersom han brås på mig så vet jag att det kommer troligtvis att bli värre och att det tar lång tid innan det går över.

Det lustiga är att om han har match på helgen så kan han vakna i stort sett hur tidigt som helst och hoppa upp med ett skutt.

Finns det nåt som heter "selektiv tonårströtthet"??

Det gäller att sko sig.....

2009-11-10T23:07:00.002+01:00

Så där ja....
Nu har jag lagt till några fler hemsidor här till höger för er som gillar skor.

Det lär väl hålla er sysselsatta ett tag.

Skön tisdag....

2009-11-10T08:11:00.002+01:00

Eftersom jag har världens svåraste och mest kvalificerade jobb enligt våra politiker så har de bestämt att vissa av oss ska erbjudas en kompetenshöjande utbildning....jag är en av dem.

Utbildningen är på ett år och vi är i skolan en dag i veckan.

Det är MASSOR av kurslitteratur. Vi snackar avancerade saker, inget man ögnar igenom på en kafferast direkt.

Trots att jag är i skolan en dag i veckan förväntas jag utföra mina arbetsuppgifter till 110% precis som vanligt....no mercy!!!

Allt pluggande ska ske på fritiden.

Detta har gjort mig och mina kurskamrater heligt förbannade. Att arbetsgivaren bekostar en dyr långvarig utbildning men inte ger oss förutsättningar att klara av den i form av tid.

Det har gett resultat!!!

Fyra dagar per termin får vi vara hemma och läsa.

Så idag har jag utan stress och andan i halsen sagt hejdå till mina barn när de gick till skolan. Avnjutit min första kopp kaffe och ska nu sätta mig och mysa i soffan med lite kurslitteratur.....och detta har jag betalt för att göra!!!

Somna leende.......

2009-11-08T23:25:00.002+01:00

Måste avsluta dagen med ett leende på läpparna... och vad passar bättre än detta?

Visst är han sig lik??

Farsdag

2009-11-08T19:58:00.009+01:00

Jag firar farsdag genom att tända ett ljus och blicka upp mot den svarta kvällshimlen.

Min vän Martin har gjort en låt som passar mig denna dag.

Lyssna och njut!

Dyrbar tid

2009-11-07T00:07:00.002+01:00

Det är knappast en hemlighet att jag gillar skor.

Jag brukar leta efter snygga skor på nätet men sparar ju aldrig sidorna som jag varit inne på.
Inte så smart jag vet, men till mitt försvar är jag både blond OCH blåögd.

Nu har jag i allafall samlat ihop ett par skosidor här till höger. Smarta jag tänkte att det spar lite tid.

Men har ni fler bra länkar får ni gärna ge dem till mig.

Normalstörd???

2009-11-06T19:23:00.003+01:00

Fredagar är min bästa dag på hela veckan.

Inte för att det är sista arbetsdagen i veckan.

Inte för att man kan krascha i soffan med ett glas rött när man kommer hem.

Nä....

Jag älskar fredagar för att jag i lugn och ro kan jobba över ett par timmar.

Alla kollegor går hem i tid och telefonerna slutar ringa.

Jag kan avsluta massor av "måsten", ni vet sådana där som helst skulle varit klara för en vecka sedan.

Dessutom kan jag planera och organisera nästa veckas arbetsuppgifter.

Men frågan är hur störd man är? Vem faan gillar att arbeta över på en fredag.

Och om man nu gör det så inte sjutton erkänner man det..... eller??

Nä, nu är det soffa och vin som gäller!!

Man kan inte lita på taxi.....

2009-11-04T23:53:00.004+01:00

I kväll besökte jag min favorit butik som ligger på den södra sidan av stan.

Som bekant har jag inget lokalsinne.

När jag skulle hem höll de förstås på med nåt djävla vägarbete så jag kunde inte köra den väg som jag kan.

Detta har hänt förr så jag greps inte av panik.

Jag gjorde som jag brukar i dessa lägen.... följde efter framförvarande bil och höll tummarna för att han skulle åt mitt håll.

Bilen framför var en taxi.... som inte skulle dit jag skulle.

Tänk att man inte kan lita på taxi nu för tiden.

Julen kom tidigt i år....

2009-11-03T23:05:00.002+01:00

Min så gott som vuxna dotter är sjuk och hemma från skolan.

För att få tiden att gå ligger hon i soffan hela dagarna och tittar på gamla videofilmer.

Idag när jag kom hem från jobbet hade hon sällskap i soffan av sin lillebror.

De skrattade högt. Ni vet så där från magen, när man inte kan sluta och tårarna sprutar.

Precis så skrattade de.

De låg och tittade på Sunes jul.

Vissa scener såg de om och om igen och skrattade så jag trodde att det skulle hända olyckor i soffan.

Deras skratt smittade, så det dröjde inte länge förrän även jag skrattade så mascaran rann..... jag som inte ens såg på filmen!?!?!

Tänk vad roligt man kan få av att titta på en gammal adventskalender!!!

Rätt kass....

2009-11-02T22:33:00.002+01:00

Ja, ja, ja... jag erkänner!!

Jag är helt urbota kass på att blogga.

Skulle det finnas ett blogg-botten-pris skulle jag prenumerera på det...år efter år.

Men det fanns en tid när jag älskade att klä mina tankar i ord.

Jag skrev i vackra böcker och på små små papperslappar.... jag skrev på allt jag kom åt.

Men nåt har hänt.....

Hela dagarna skriver jag berättelser små berättelser om olika människor och deras olika öden.

Jag skriver sida upp och sida ner....

Och tro mig, det är en konst att skriva så att man ger deras historia rättvisa och beskriver den med respekt..... trots de mest märkliga, horribla, spektakulära historier jag tvingas sätta på pränt.

Men att skriva hela dagarna, och väga varje ord gör att jag tappat lusten att skriva när jag kommer hem.

Skrivandet har blivit ett måste istället för lust och glädje.

Men som med allt annat måste man väl kanske locka fram lusten genom att helt enkelt ta tjuren vid hornen...

Så nu ska jag leta rätt på ett rött skynke och utmana tjuren.... under tiden får ni hålla er till tåls!!

Over and out....

Lottlös...

2009-08-04T19:57:00.002+02:00

Det var ju inte direkt igår man var ute och rockade loss så jag måste erkänna att jag har otroligt dålig koll på vart man ska gå.

Som relativt nybliven singel bör man kanske ha lite koll så jag frågade en annan av mina singel kompisar.

Hon tipsade om två ställen i stan där det enligt henne skulle vara "vinst varje gång".

Är det nåt att ha då? frågade jag och hon svarade "varför tror du jag fortfarande är singel".

Nåväl, min lust att dansa tog över och i helgen begav jag mig tillsammans med vänner till ett av de nämnda ställena.

Mitt syfte var att dansa, vilket jag älskar och är en djävul på (speciellt på högtalare och bord).

På stället vi var fanns gott om dansgolv som spelade olika typer av musik vilket passade mig perfekt.

Jag dansade i timmar för allt vad stilettklackarna höll.

Strax innan stället stängde gick jag hem eftersom jag för tillfället bor väldigt central.

Men vinsten då....?

Näe.... jag blev lottlös denna kväll.

Hur ska jag tolka det??? Är det bra eller dåligt??

Förtydligande.....

2009-07-20T06:16:00.002+02:00

Mitt förra inlägg kan ju uppattas som om jag är en kriminell galning på rymmen eller nåt.... advokater, fullmakter och grejer...

Vill bara förtydliga att jag inte gjort något straffbart, faktum är att jag inte gjort någonting alls för att hamna i den här soppan.

Basattnivet!!

Sömnlös i storstan....

2009-07-20T02:21:00.003+02:00

Av olika anledningar har jag haft svårt att sova på min nuvarande, tillfälliga, adress.

Dels för att det knäppar och låter som om jag hade en osynlig inneboende men framförallt för att stora tankar ska tänkas och viktiga beslut fattas.

Jag medger att detta kan låta alldeles tokigt och snurrigt, men för er som jag kommer att träffa personligen ska jag förklara och för er som jag inte kommer att träffa skriver jag detta inlägg bara för att skriva av mig så här på nattkröken.

Till saken hör att jag fick ett brev i fredgas från en advokat i ett annat land.

Jag har väntat på detta brev men innehållet var inte riktigt det jag väntat mig. För det första var det svårt att förstå eftersom jag inte behärskar språket det var skrivet på så bra. Men framförallt för att jag inte är så insatt i ämnet eller regelverket.

Jag förstod dock att jag ombads att skriva på en fullmakt. En namngiven person var föreslagen.

Jag är ett kontrollfreak och litar mest på mig själv när det gäller viktiga beslut så redan när jag förstod vad som stod i brevet kändes det olustigt.

I kväll fick jag mail från en annan person som rekommenderade mig att inte ge fullmakt åt den föreslagna personen utan istället välja undertecknad eller någon annan.

Det gjorde ju inte saken lättare för ett kontrollfreak som jag!!!

Jag kan tydligen inte, som de övriga inblandade, lämna över fullmakten till en advokat eftersom jag inte bor i det land där saken ska avgöras utan jag måste lämna den till en privatperson jag inte känner men som har egen vinning i sakfrågan.

Hur kul känns det????

Jag har tio personer att välja bland men oavsett vem jag väljer så är risken stor att den istället bevakar sina egna intressen istället för mina.

Den stora frågan är nu, vem kan jag lita på????

Det känns som att välja mellan pest eller kolera.

Ja det är sådana här snurriga saker som får mig att ligga sömnlös. Jag behövde bara få skriva av mig.

I morgon ska jag få brevet översatt och då, när jag förstår hela innehållet, kommer troligtvis nya frågor att snurra i mitt huvud.

Jag behöver verkligen semester..... från mig själv!!!

Frostnatt....

2009-07-19T10:34:00.004+02:00

Efter att ha tillbringat en dag vid den privata poolen tillsammans med vänner och barn följde yngsta sonen med mig hem för att sova här.

Jag har bara en säng, visserligen mycket bred, men med bara ett täcke.

Gissa vem som snodde det???

Satan vad jag har huttrat i natt!!

Husarrest

2009-07-18T10:44:00.003+02:00

I morse när jag vaknade fungerade tv´n igen...?...!

Dock inte alla kanaler men man få vara glad för det lilla.

Tv´n var troligtvis bara lite sällskapssjuk.

Måste jag sitta här hemma och hålla tv´n igång för att den ska funka?

Yngsta sonen ska sova hos mig ikväll och han lär få både kolera och spanska sjukan om inte tv´n fungerar.

Jag hajjar nada... men hemma i tänker jag inte vara när det är så fint väder ute.

Amenvafaan!!!

2009-07-17T23:52:00.002+02:00

Att vara inneboende kan vara problematiskt.

Har sedan en tid bott hos min syster och haft tillgång till både internet och massor av tv-kanaler.

Men sedan jag kom hem fråm Italien fungerar bara vissa kanaler.

Ettan och tvåan fungerade inte vilket jag tyckte var mycket märkligt för de borde väl alla ha tillgång till.

Nu är jag ju som tur är inget tv-freak utan nöjer mig att slöglo på det som finns.
Men i kväll när jag kom hem fungerar inge kanaler......

Jag är en teknisk idiot!!!

Jag kan inte i min vildaste fantasi lista ut hur jag ska få tv`n att fungera.

Syrran, d.v.s. tv-innehavaren befinner sig utomlands tre veckor till så hon kan knappast hjälpa mig.

Så nu blir jag väl tvingad att utöva nya fritidsintressen t.ex. mungiga, knyppling och torkade blommor.

Hur kul är det på en skala???

Snart är goda råd dyra

2009-07-14T18:46:00.003+02:00

Jag har ju som bekant luffat runt lite i sommar.

Som tur är har jag snälla systrar och vänner som erbjudit mig tak över huvudet.

Tack ni underbara, ingen nämd ingen glömd!!

Men snart är alla tillbaka från sina semestrar och vardagen tar vid. Vilket i praktiken betyder att jag blir bostadslös.

8:e augusti är min sista dag med tak över huvudet sen är det parkbänkar som gäller.

Jag tycker att jag har sökt bostad på alla möjliga sätt utan resultat.

Hade jag fötts med talangen att kunna skita pengar hade det hela inte varit något problem. Men just den talangen är faktiskt en av få jag saknar, tyvärr! Det hade varit upplyftande både för min garderob och mitt nöjesliv.

Men man kan ju alltid hoppas på en varm höst. För då kan man väl tälta till november i alla fall?

Antiklimax

2009-07-14T18:38:00.003+02:00

I morse valdes kläder med omsorg.

Käftsmällar tas bäst emot med högt buret huvud och läckra kläder.

Så igår inkötes lite nytt som kunde passa dagens tillställning.

Men jag kan meddela att jag har alla tänderna kvar för det hela har flyttats fram två veckor.

Snacka om att luften gick ur mig.

Första dagen på jobbet har flutit på i stilla mak.

Den blev rätt tråkig faktiskt. För jag gillar faktiskt skarpt läge, snabba ryck och 583 bollar i luften.

Käftsmäll

2009-07-14T01:05:00.003+02:00

Har haft två veckors semester.

Har tillbringat 10 underbara dagar i Italien med min yngsta son.

I morgon är min första arbetsdag.... vilket alltid är en fasa.

I mitt jobb är man alltid beredd på att det värsta kan hända vilken sekund som helst.

Jag vet redan nu att min första dag på jobbet efter semestern kommer kännas som en käftsmäll.

Jag blev nämligen uppringd på min privata mobil när jag var i Italien.

Tur att jag bara ska jobba nio dagar innan jag går på semester igen, i 4 veckor.

För efter morgondagen kommer jag att behöva det.

Packad resväska....

2009-07-01T10:31:00.002+02:00

I mitt förra inlägg konstaterade jag att jag förmodligen inte har så mycket nomadblod i ådrorna som jag tidigare trott.

Måste nog ändra mig lite.

Har precis möblerat om lite i mina resväskor för den ena väskan ska få följa med mig och yngsta sonen till Italien.

Ska bli helt underbart att få lämna Sverige ett tag för att få sol och salta bad på en strand långt, långt bort.

Dagen efter jag kommer hem ska jag till Köpenhamn. En liten tripp över dagen bara för att vara med på ett viktigt familjemöte.

Trots att det bara är en liten tripp över dan är det något jag ser fram emot.

Jag älskar att resa så lite nomadblod har jag trots allt.

När jag kommer hem ska jag ta tag i alla jobbiga måsten.... som att hitta någonstans att bo.

Förhoppningsvis kan resan till Köpenhamn ge svar på det.

Men nu ska jag bara bara njuta av Italien.

Over and out!!

Nomadblod i ådrorna...

2009-06-25T09:10:00.002+02:00

Jag har flyttat en del i mitt liv.

Det är något jag tycker om och jag brukar skämta om att jag nog har nomadblod i ådrorna.

Men den senaste månaden har jag bott på 4 olika ställen.

Mitt liv ryms i två resväskor och och en bag.

I helgen flyttar jag till mitt femte ställe där jag ska bo till mitten av augusti. Efter det vet jag inte.

I början såg jag postitivt på det hela och tyckte att detta ska bli ett sommaräventyr. Se nya platser och miljöer.

Jag ser fortfarande positivt på det hela och tänker att det kommer nog att lösa sig så småning om.

Det som tär på mitt psyke är att inte ha en plats där jag kan ha mina barn omkring mig. En plats där de kan komma och bo och kalla sitt hem. Där de kan ha en egen vrå med sina saker.

Jag saknar att höra deras andetag när de sover, jag saknar att krypa tätt tillsammans i soffan, jag saknar de spår de lämnar efter sig t.ex. en kvarglömd strumpa eller resterna av ett mellanmål.

Just nu längtar jag bara efter att bli bofast så jag har nog inte så mycket nomadblod i ådrorna trots allt.

Tacksam!

2009-05-05T19:09:00.002+02:00

Jag var idag part i en rättslig process.

Jag är idag tacksam för att blickar inte är en fungerande mord metod.

För om de var de skulle jag inte kunnat skriva detta inlägg.

Min död hade inträffat ungefär 09.35.

Så idag är trots allt en bra dag!

Skampålen nästa....

2009-04-28T07:37:00.002+02:00

Män vill ju gärna hävda att de kör bil bättre än kvinnor.

Givetvis har de helt fel..... i nästan alla fall.

Jag är undantaget som bekräftar regeln.

Jag tycker det är jätteroligt men jätteläskigt att köra bil så det är med skräck blandad förtjusning jag sätter mig bakom ratten.

Igår kväll ville dottern ha skjuts in till stan. Hon skulle på någon studentskiva.

Vid Fridhemsplan....*gulp*

Redan innan jag fått på mig jackan i hallen börjar jag småsvettas.... hur hittar jag dit, hur hittar jag hem, tänk om jag kör vilse....

Självklart håller jag mig cool inför dottern men mina barn känner mig vid det här laget.
- Det är lungt mamma jag hittar!

Givetvis kör jag fel!

Givetvis är det heldraget överallt så man inte kan vända!

Givetvis håller jag på att skapa kaos eftersom jag vid ett par tillfällen ligger i fel fil.

Givetvis var jag tvungen att tvärnita för att inte köra över det där söta paret på övergångsstället.

Förlåt, förlåt, förlåt alla underbara kvinnor där ute.

Sanningen är den att kvinnor kör bättre än män! Tro inget annat.

Säger någon motsatsen får ni skylla på mig.... "det var hon"....

Alla männens fördomar bekräftas när de ser mig bakom ratten...
- blond....check
- blåögd....check
- kvinna....check

Så jag tar det här tjejer...jag ställer mig här borta vid skampålen!!

Var är off knappen????

2009-04-25T00:50:00.006+02:00

Jag har länge misstänkt att jag har någon deffekt på hjärnan.

Under extremt pressade perioder går min hjärna för högtryck....TJUGOFYRASJU!!!!

Min hjärna formligen spyr ur sig idéer, hypoteser och brillianta formuleringar. (Tycker jag i alla fall ;-).

Under dessa perioder sover jag knappt någonting...typ 2-3 timmar per natt.

Mat och dryck ska vi inte prata om.... det glömmer jag bort.

Jag jobbar i stort sett dygnet runt, helt fokuserad på uppgiften.

Fatta vilken djävla fredagkväll jag har när jag sitter kl. 00.58 och gör manualer för den rättsliga processen samt letar efter lämplig referentlitteratur.

Jag är för fan störd....

Inte igen....

2009-04-24T20:17:00.002+02:00

Jag vill börja med att säga att jag älskar mitt jobb.

Bara så att det inte finns några tveksamheter kring det.

Men det finns vissa saker som inte är sååå roliga...

... idag hände det....... IGEN!!!

Ska nog ta tältsängen och tandborsten till jobbet.

Moster....

2009-04-22T23:37:00.003+02:00

Alltid lika kul att bli moster.

Jag har en viss vana eftersom jag har 5 syskonbarn.

Idag ringde min yngsta syster och skrek i luren att jag ska bli moster...på tisdag!!

Till Charlie.... med svarta öron!?!

Han gick att beskåda på nätet.... han var sagolikt söt...

Vi i vår familj har inte så stor erfarenhet att ta hand om sådana som Charlie.

Men det ska bli både spännande och roligt att få bli moster åt en liten hundvalp ;-)

Novisen vid spisen...

2009-03-09T19:36:00.004+01:00

Jag är inte och har aldrig varit någon mästerkockstalang.

Mina kokkonster är ytterst begränsade eftersom jag har prioriterat annat här i livet än att stå vid spisen.

Att tillbringa tid med mina barn tillexempel.

Just den här veckan hade jag dock önskat att jag ägnat mer tid åt grytor och långkok.

Och kanske varit mer uppmärksam på hemkunskapen i skolan.

Vi har en utbytesstudent boende hos oss i en vecka.

Han kommer från de fina mat- och vindistrikten i Italien.

Just nu är min högsta önskan att hans bestående minne av Sverige inte skall vara matförgiftning och näringsbrist....

Ny bekantskaper....

2009-03-05T22:38:00.002+01:00

Spännande jobb man har.
För några veckor sedan genomled jag min första förhandling i Länsrätten.
Min taktik innan förhandlingen var lika enkel som genial.
Köp något djävligt snyggt och raffigt.
Till det ett par schyssta high heels.

Planen lyckades och Länsrätten dömde till vår fördel...så klart.

Ärendet överklagades så nu ska jag få stifta bekantskap med Kammarrätten.

Med skräckblandad förtjusning måste jag nu leta ny outfit.
Det var ju ett vinnande koncept och som alla kvinnor vet...Man kan inte gå på fest två gånger i samma "blåsa".

Utmaning

2009-02-28T23:57:00.002+01:00

Någongång är första gången för allt, denna gång är nu!!

Till vem som helst: varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn. Osså inget ljug eller hittepå. Varsågod och kopiera;

1. Vad heter du? SUZIE

2. Ett ord på fyra bokstäver: SKOJ

3. Flicknamn: SARA

4. Pojknamn: SIXTEN

5. Yrke: SOTARE

6. Färg: SVART

7. Klädesplagg: SKOTEROVERALL

8. Mat: SOJAKORV

9. Sak i badrummet: SAX

10. Plats/stad: SAN FRANSISCO

11. En orsak till att vara sen: SERIEKROCK

12. Något man inte skriker: SOCKERSKÅL (det har i allafall jag aldrig skrikit)

13. Film: STOCKHOLMS NATT

14. Något man dricker: SANGRIA

15. Band: SEX PISTOLS

16. Djur: SNÖLEOPARD

17. Gatunamn: STUREGATAN

18. Bil: SAAB

19. Sång: SÅNT ÄR LIVET

20. Aktivitet med mer än en deltagare: SNÖBOLLSKRIG

För bra för att vara sant...

2009-02-17T23:39:00.004+01:00

När man uppnått min aktningsvärda ålder har man träffat en del människor genom åren. Människor från olika yrkesgrupper, samhällsklasser och länder.
I mitt jobb träffar jag dagligen familjer och barn i kris.

Jag vill inte på något sätt slå mig för bröstet eller på annat sätt förhäva mig men jag tycker själv att jag är rätt bra på att lyssna och prata med alla, liten som stor, fattig eller rik.

Men.....jag är helt djävla usel på att prata med min dator!!!!

Den gör sällan eller aldrig som jag vill. Jag ber snällt, klappar på skärmen, smeker tangentbordet....men den satans skitdatorn vägrar samarbeta.

Nu har jag påbörjat högskolestudier på distans. Då krävs en dator...vilket jag har.
Det krävs en sjuhellvetes massa program...som jag inte har.
Nu har jag klickat lite här och där och laddat ner dessa program.

Igår fungerade allt som det var tänkt.
Jag kunde se och lyssna på en föreläsning. Förutom att jag kände mig som ett fån där jag satt med mina hörlurar och tittade på en gammal gumma på skärmen så kände jag mig rätt nöjd.

Lilla jag....blondinen...har minsann installerat dataprogram...piluttadig!!

Men idag funkar ingenting alls........djävla tekniska missfoster!!

Kändis vimmel.....

2009-02-12T18:39:00.003+01:00

Jag tillbringade förmiddagen i Länsrätten.
Efter avslutad förhandling var det dags för lunch.

I huset bredvid Länsrätten ligger TV4.

Så idag jag åt lunch med ett par kända tv-profiler.

Eller....nja.... de satt ett par bord bort... men i allafall.

Och nej, jag är ingen stalker och kommer inte söka upp kändisarna i deras bostad eller stjäla deras tvätt.

Basattnivet!!

Ingen återvändo...

2009-01-28T22:22:00.002+01:00

I ett mycket svagt ögonblick i början på december köpte jag ett årskort på det lokala gymet.

Vet inte riktigt hur jag tänkte, men det var väl det gamla vanliga.

Att nu är det dags att börja ett nytt liv, träna, äta sunt och bla bla bla

Jag har inte satt min fot på gymet sedan dess.

Till mitt försvar kan jag säga att jag jobbat järnet sedan nyårsafton.

Men å andra sidan har gymet öppet i stort sett dygnet runt.

Idag när jag kom hem från jobbet står en träningscykel i vardagsrummet.

Shit shit....eller....jippi jippi
Jag kan inte riktigt bestämma mig.

Institutionsskadad

2009-01-27T23:47:00.002+01:00

I morse kom jag först till jobbet.

Diskbänken var full med smutsig disk.

Jag fixade, så att det skulle vara rent och fint när mina kollegor kommer.

Jag gick hem sist från jobbet.

Diskbänken var full med smutsig disk.

Jag fixade, så att det ska var rent och fint i morgon bitti när mina kollegor kommer.

Jag har jobbat på institution.

När man upptäckte ett problem där kavlade man upp ärmarna och gjorde det som situationen krävde = problemet blev löst!

Nu jobbar jag inte på institution....men jag är nog fortfarande lite skadad.

Jag är absolut inte irriterad på mina kollegor som kan ställa ifrån sig sin smutsiga kaffekopp på en skitig diskbänk och gå därifrån.

Nej, jag är mer facinerad över hur man kan låta bli att göra något åt det man ser.

Finns det något som heter selektivt seende?

MEN, imorgon bitti är diksbänken ren och fin när jag ska brygga mig dagens första kopp kaffe. Vilket är dagens "guldstund".

Jag ska nog gå sist från jobbet varje dag....

1+1=iq fiskmås

2009-01-26T18:33:00.003+01:00

Ibland är det bra med kloka vänner!

Mona uppmärksammade mig på att mina två tidigare inlägg nog har ett samband.

Självklart är det så....

Varför kom inte jag på det?!?!?

Jo, för jag är BÅDE blond OCH blåögd... say no more!!!

Min äldsta son brukar säga att min hjärna matchar min hårfärg.

Han har nog rätt.... ;-)

Vad hände liksom!?!?!

2009-01-25T23:27:00.003+01:00

Jag sover i vanliga fall inte så mycket.

4-5 timmar per natt räcker gott och väl.

Den här helgen har jag inte gjort annat än att sova.

Jag tror jag fått mer sömn den här helgen än jag fått på hela månaden.

Och jag är fortfarande trött.

Jag begriper ingenting!?!?!

Suprise!!!

2009-01-23T21:14:00.003+01:00

Jag hoppas ni inte har gett upp hoppet om nya inlägg.
Jag lever......men bara nästan!
Sedan nyår har jag jobbat satan. Har varit på jobbet ca 14 timmar om dagen.
När jag kommit hem har jag fortsatt ett par timmar till.
Idag blev jag klar....och jag klarade deadline!
Jag är stolt över min förmåga att jobba under extrem press.

Men jag fasar för vad som komma skall.
Där mitt material ska granskas av jurister etc.

Sprit är väl inte att tänka på men betablockerar sägs vara bra.

Men ikväll pustar jag ut i soffan med ett glas vin.

I morgon ska jag till sonen som flyttat till Öland...bara så där.

Vad månde bliva...

2009-01-02T19:55:00.001+01:00

Var på jobbet idag för att vi var lite kort om folk. Blondin som jag är trodde jag att det skulle vara lite soft så där… Gå runt och chilla med mina kollegor och önska god fortsättning och prata om helgerna som varit.

Ack vad jag bedrog mig!!!

Om vi säger så här….alla fick inte ett så gott nytt år som man kan önska.

Så jag som hade planerat att vara ledig nästa vecka kan glömma sådana tankar.
Det är bara att kavla upp ärmarna och slita hund.

Vi får väl se vad detta år kommer att ha för trevliga överaskningar framöver...

Cheerio miss Sophie!!

2008-12-31T18:18:00.003+01:00

De sista veckorna på detta år har gått i ett rasande tempo.
Jag och mina nära och kära har firat jul, haft släktmiddag, barnkalas, hjälpt syrran att flytta samt städa ur hennes gamla lägenhet. Vi har firat "lilla julafton" med min andra syrra och hennes barn m.m m.m.

Julefriden har liksom inte hunnit infinna sig.... det har varit så mycket annat i vägen.
Just nu känns dock allt riktigt fridfullt. Jag är fix och färdig i nya kläder, redo för en middag hos glada vänner.
Tittar jag i backspegeln blev 2008 ett hyfsat år.

Men eftersom jag är en person som sällan är 100% nöjd vill jag självklart att 2009 ska bli mycket, mycket bättre. Både för egen del men framförallt för alla mina nära och kära, vänner, bekanta och bloggbesökare, ingen nämnd ingen glömd.
Jag hoppas vi ska få många tillfällen att träffas och skratta över livets utmaningar och små spratt.

GOTT NYTT ÅR!!

Jomenvisst serru!

2008-12-12T23:11:00.003+01:00

Jobbade över idag.
En kollega från en annan avdelning ser att jag är kvar och kommer in på rummet.
Frågar vad jag gör. Hon undrade om inte jag borde vara på väg ut på disco.
Jag skrattar och svarar att jag hämtar hem mina barn från krogen oftare än jag själv är där.
Då stirrar hon på mig som om hon sett ett spöke och frågar....
- Har DU barn???
Då jag berättade att jag hade tre och att den äldsta flyttat hemifrån var hon tvungen att sätta sig på en stol.
Hon trodde jag var betydligt yngre och hade aldrig kunnat tänka sig att jag var förälder.

Så jomenvisst serru.... en annan är ju fortfarande en tuff brud i lyxförpackning!

Vilken diagnos har jag?

2008-12-12T23:03:00.004+01:00

Det kom en räkning, vilket i och för sig inte är så ovanligt.

Den var på 850 kronor, vilket i och för sig inte är så mycket.

Det var för en videofilm som skulle varit återlämnad den 23 augusti.

Kan tyckas lite märkligt att de inte en enda gång har hört av sig med krav på förseningsavgiften sedan augusti.

Det som är ännu mer märkligt är att vi befann oss på Cypern den 23 augusti.

Jag borde nog bli arg.

Det är nog något fel på mig....allvarligt!

4 Ipren och 1 besvikelse

2008-11-29T23:00:00.004+01:00

Igår hade jag en mycket mycket trevlig kväll!
Den bestod av god mat, glada och trevliga tjejer och MASSOR av vin.
I morse när jag vaknade av väckarklockan kl. 08.00, eftersom lilla C skulle på match, så hade jag världens pannknack.
Tycker faktiskt att det är lite orättvist för huvudvärken står inte i proportion med mängden alkohol jag drack igår. Så om jag ändå ska ha så här ont kan jag lika gärna dricka mer nästa gång.

Efter fyra Ipren och två koppar kaffe lyckades jag pallra mig iväg till Kistamässan. Vilken besvikelse..... Eller det kanske var jag som hade helt fel förväntningar.
Jag trodde jag skulle hitta material för att själv kunna tillverka än det ena än det andra. Men det var få montrar som sålde material, de flesta sålde färdiga produkter. Jag som hade världens idé.... men men det ska inte gå så sanbbt att förverkliga saker alla gånger.

Nu i kväll är stora C hemma. Det är så mysigt att ha honom hemma på middag. Efter maten har vi legat i soffan och chillat. Det blir så tydligt hur mycket man saknar honom när han kommer hem. Jag har saknat hans röst, hans skratt, jag har saknat våra samtal och hans reflektioner och åsikter om stort som smått runt omkring oss.
Just nu är han med sin lillebror i sitt gamla rum. De pratar och skrattar och jag njuter av stunden. Synd bara att mellan C jobbar i kväll.... annars hade allt varit perfekt.

Näe, nu ropar soffan på mig igen....ciao!

Det ringde...

2008-11-26T23:02:00.003+01:00

.. i min gamla mobil. Det var Martin...? Jag känner inte Martin men han ville träffa mig. Han jobbar på gymmet nära mitt hem och erbjöd mig tre prova-på-pass. Men först ville han träffa mig för att visa mig runt ...lite VIP så där.
Inte för att jag behöver....eller JO...jag behöver verkligen träna.
Och det är ju snart dags att avge nyårslöften såå...
Vi får väl se vad Martin har att erbjuda....

Jag och Martin har en date på måndag kväll.

Rapport från en flyttkartong!

2008-11-26T10:52:00.002+01:00

Det råder kaos och förvirring här... på min arbetsplats alltså.
Vi ska flytta till nya lokaler så allt ska packas samtidigt som verksamheten ska fungera ändå. Skrivare, faxar och kopiatorer försvinner innan vi hinner blinka.
Oh shit, oh shit jag som behövde skriva ut, faxa etc etc....
Larmen slutade fungera och rätt var det var så stängdes vattnet av när man var på toa. Tur att man inte gjort något stort....

Men det ska bli kul att komma på plats i något nytt. Jag får ett nytt skrivbord som är höj- och sänkbart... bara en sån sak...det kommer min onda axel att må bra av inbillar jag mig. I morgon och på fredag har vi arbetsplikt men får inte vara på vår arbetsplats eftersom flyttlasset går. Vi på min avdelning ska ha planeringsdag i morgon och på fredag har jag jour.

Förutom flytten har jag andra trevliga saker att se fram emot.
I morgon kväll ska vi ut och käka med jobbet. På fredag kväll ska jag på tjejmiddag men både kända och okända tjejer. Läskigt med massa nya som jag inte känner men mest kul.
På lördag ska jag på hantverksmässa med min moster. Har en affärsidé i huvudet som jag tänkte se om det går att förverkliga. Mer om den senare.
På söndag ska jag till sonens arbetsplats och se om Tomten kommer tidigt i år.
Han säljer mobiltelefoner och min gamla lur tillverkades innan Sundsvall brann så det är väl dags att uppdatera sig lite. Vi får väl se vad sonen tycker att "lilla mamma" ska ha för flashig sak.

Tja det var väl allt för nu....

Nu vet jag....

2008-11-11T21:29:00.002+01:00

Redan när jag vaknade kände jag huvudvärken komma krypande. Tryckte i mig en Ipren och ångade iväg till yngsta sonens skola för utvecklinssamtal. Huvudvärken höll sig i schack. Men på väg till jobbet kom den som ett brev på posten. Så där på gränsen till ett migränanfall....nästan så man blir illamående och vill spy. Att vända hemmåt var inte att tänka på kalendern var full...
1. möte angående försökslägenhet.
2. uppstartsmöte med nytt ärende
3. skriva beslut med låååång motivering som ska upp till nämd
4. möte med chefen gå igenom alla mina ärenden
5. kasta sig i en taxi för att hinna till möte på sjukhus, kom bara lite försent
6. bli dränkt på väg till tunnelbanan
7. Huvudet spränger och jag tror jag ska svimma och trilla ner på spåret

Där var arbetsdagen slut...sen fortsatte racet hemma.
Huvudvärken kan jag stå ut med men tyvärr kunde jag inte gå och se äldsta sonen spela match. Ljudvolymen i en fullsatt arena hade bara blivit FÖR mycket. Ibland måste man inse sina begränsningar. Bara för det så fick han spela med första femman ikväll....det hade jag velat se. FAN FAN....

Men nu vet jag att migrän kommer som ett brev på posten om man sitter uppe och pysslar hela natten. Men det var nog inte sista gången det hände....vissa saker tar längre tid att lära sig helt enkelt.

Jag hoppas er dag varit bättre än min!

Som ketchup ungefär...

2008-11-11T01:22:00.005+01:00

Vi hade handledning på jobbet idag. Vi pratade om prestationskrav och hög ambitionsnivå. De flesta på min arbetsplats lider av detta mer eller mindre.
Jag som är rätt ny i yrket har fruktansvärda krav på mig själv, på alla områden både på jobbet och privat.
På handledningen pratade vi om vikten av att stanna upp ibland och lyssna till vår inre dialog. De där reflektionerna och tankarna som far runt i huvudet men som vi inte säger högt. Periodvis är jag duktig på att lyssna innåt....men när hjulen rullar för snabbt och livet rusar fram som X2000 så slår blir jag lomhörd. Hör inte ett skvatt av vad min inre dialog försöker säga mig.

Ikväll tog jag paus....
Åkte ut till min favvo butik, satte mig på en stol och tittade på när glada tjejer i olika åldrar lät kreativiteten föda fritt. Det skapades högt och lågt, helt underbart att se. Själv satt jag där och hade inga krav på mig själv. Denna kväll skulle jag bara inspireras och smittas av andras skapande kraft.

Och som jag smittades....Nu sitter jag här klockan 01,36 på natten med vardagsrumsbordet fyllt av papper, färg och stämplar. I soffan ligger knappar, band och 1000 andra små pryttlar och pinaler osm jag inte kan namnet på.
Hur många färdiga alster jag hunnit klart? Inte ett enda....jag har bara botaniserat, lekt och testat. Jag som inte rört dessa sker på flera måander känns det som kan nu inte sluta.
Ja som ketchup...först kommer ingenting, sen kommer....ingenting...men sen kommer allt...på en gång!!
Om jag lärt mig något? Jo, att vissa små färgduttar inte går att göra rent. Att en viss nyinköpt penna inte funkar hur man än skakar och har sig.

Men framförallt har jag lärt mig att lyssna på min inre dialog och ta pauser lite oftare. Men i morgon bitti kommer jag lyssna på sonens lärare eftersom vi ska på utvecklingssamtal.

Hur ofta planerar du in pauser??

Zlatan has left the building!!

2008-10-30T00:03:00.007+01:00

Vår supercoola men trötta pippi har somnat in för alltid. Det kommer att bli lite tystare i vårt kök...
Zlatan var yngsta sonens alldels egna knäppgök. Självklart döptes denna ståtliga alfahanne efter sonens stora idol..Zlatan!

För att vara en fågel var Zlatan lite....eljest...som man skulle säga i Norrland.
Han var inte så bra på att flyga, Han pallade max ett par meter, lät som en B-52:a, störtdök till marken och flåsade värre än en blåsbälg.
Nä, flyga var inte Zlatans grej.

Zlatan gillade att chilla och softa. Allra bäst tyckte han om att ligga och sova i en ficka t.ex. på en munkjacka eller en kofta. Där kunde han ligga i en timme samtidgt som man klappade honom över ryggen. Om det inte fanns någon ficka att krypa ner i kröp han in i armveck eller gosade ner sig i handdukar.
En gång kröp han in under dotterns täcke i sängen och knoppade in en stund.

Till skillnad mot våran andra rugguggla, Ellie, som är nyfiken, framåt och ska lägga näbben i blöt överallt så hade Zlatan en mer tillbakadragen framtoning. Han trängde sig aldrig på. Han bet aldrig den hand som födde honom utan välkomnade alltid sällskap, men han tog aldrig första steget till kontakt.

Man ska ju inte tala illa om de döda men många gånger har jag funderat på om inte Zlatan var svagbegåvad....om nu fåglar kan vara det. Han var snäll men korkad!
Men framförallt var han en omtyckt pippi med en härlig "personlighet" som passade in i vår mångfassetterade familj.

Begravningen äger rum imorgon i kretsen av de närmast sörjande.

Dum eller modig??

2008-10-26T17:30:00.003+01:00

Ibland (läs, ganska ofta) hamnar jag i sällskap där jag på förhand VET att vi tycker olika om stort som smått.

Vi delar helt enkelt inte åsikt om vad som är bra eller dåligt eller hur problem ska lösas.

Det är helt okej, för mig.

Men varför, VARFÖR, måste jag öppna truten och framföra min syn på saken?

Är jag modig som ensam vågar stå för min åsikt eller bara dum?

Jag känner mig i allafall bara, bara....DUM!!

Näe...vad tycker ni?

2008-10-16T16:30:00.002+02:00

Sitter här på jobbet och funderar om jag ska chocka kroppen idag.

Har drivor med saker på mitt skrivbord som måste göras.

Men idag kommer äldsta sonen hem för att äta middag med oss.

Så man kanske skulle gå hem....i tid, för en gång skull.

Det låter väl klokt...

I proudly present...

2008-10-15T00:34:00.003+02:00

Jag måste bara få presentera min systerson. Han som gjorde storartad entre mitt i min middag. Han är 16 dagar gammal och helt underbar!!

Jag har ingen egen längtan efter en liten bebis. Men det är ljuvligt att få njuta och gosa med denna lilla guldklimp. Varken jag eller barnen kan få nog av honom. Tänk att vara SÅ liten och SÅ älskad av SÅ många....helt ofattbart.

Grattis syrran!! Det gjorde du bra!!

Plötsligt händer det....

2008-10-14T00:03:00.003+02:00

Jag har så länge jag kan minnas använt mig av det skrivna ordet när jag vill uttrycka mina innersta känslor. Att skriva har för mig varit en ventil att få ur mig tankar och känslor. För det mesta har det jag skrivit bevarats i små privata anteckningsböcker eller på små lappar. Sällan har jag låtit andra få läsa det jag skrivit. Det har funnits perioder i livet då jag inte skrivit. Anledningnen till att jag under dessa perioder inte skrivit vill jag inte gå in på. Men mina minnen från dessa perioder finns lagrade i mitt inre och väntar på att få komma på pränt.
I många år har jag funderat på att skriva en bok.
Men så fort en sådan tanke börjat växa har jag tänkt...att inte kan jag...och vem skulle vilja läsa den...

Den senaste tiden har det ju gått inflation i böcker om jobbiga levadsöden och inte är väl min historia jobbigare eller tuffare än någon annans. Min historia är...MIN.
Likväl har jag ett behov eller en längtan av att skriva en bok.
Några kapitel är redan påbörjade och väntar på att fullföljas andra är bara små embryon.

Idag gick jag en kurs i kris och katastrof beredskap. Vi är en nybildad grupp som ska kunna rycka in och ta hand om människor i kris...typ tsunamin.
Det var personal från bland annat skolan, kyrkan och polisen.
För att lära känna varandra skulle vi ställa oss inför hela gruppen och berätta om oss själva.
Jag trippa fram på mina stilettklackar med bultande hjärta och gjorde en snabb presentation. Tyckte det var grymt läskigt.
Efteråt kommer en av poliserna fram och frågar om inte jag är författare. Hon var helt säker på att jag skrivit en bok och att jag under min research besökt hennes arbetsplats. Jag förklarde givietvis för henne att jag aldrig i mitt liv skrivit en bok men att jag gärna skulle vilja ha med en sådan bedrift på mitt CV.
Polisen skratta och sa att jag hur som helst var grymt lik den författare hon tänkte på och att hon mycket väl kunde tänka sig mig på ett bokomslag.
Så kan polisen se mig som en författare vore det väl själva faan om inte jag också skulle kunna det.

Om jag kunde koncentrera mig på katastrofberedskap resten av dagen???
Nä, jag tänkte på nästa kapitel....

Soffpotatis....

2008-10-08T22:20:00.003+02:00

Jag förstår inte hur alla hinner blogga hela tiden... Ibland flera gånger om dagen. För min del går dagen i ett rasande tempo hela dagen. I bästa fall hinner jag äta lunch. När arbetsdagen är över, det vill säga när jag går från min arbetsplats börjar mitt kvällspass. Handla och laga mat, diska, tvätta, läxförhör, eventuellt hämta barn från träning osv osv.... När den yngsta till slut är i säng är jag så slut att jag säckar ihop i soffan. Då är jag inte i skick att tänka ut kloka och roliga inlägg till bloggen.

Med detta inlägg vill jag bara säga att jag beundrar alla ni kloka och roliga kvinnor och män där ute i cyberrymden som har tid och ork att blogga dagligen.
Ni förgyller mina kvällar och jag hade önskat att jag kunde ge något tillbaka. Men det får bli en annan kväll....inte nu....men kanske i morgon...

Dramatisk middag

2008-09-27T23:44:00.005+02:00

Jag har slitit som en galärslav denna vecka. Jag och äldsta sonen skulle fira våra födelsedagar idag. Middag för 30 personer skulle fixas, kakor och bullar skulle bakas och hemmet skulle städas.
Igår kväll betvivlade jag starkt att jag skulle hinna bli klar med allt i tid. Kändes som om jag tagit mig vatten över huvudet och jag insåg att jag inte skulle orka ro detta i land utan hjälp.
Då rycker min yngsta son in. Han stekte 7 kg kött alldeles själv. Jag skar och kryddade köttet. Vi hade ett suveränt team work.
Idag när gästerna droppade in var allt fix och färdigt.

En av gästerna var min syster som är höggravid. Beräknad förlossning var igår och hon har haft förvärkar i en vecka. När gästerna njuter som mest av den goda middagen, någonstans mellan varmrätten och tårtan, så går vattnet. Ett lätt kaos uppstod innan extra kläder hade plockats fram och hon och hennes sambo kommit iväg till BB. Min mamma som borde vara van att bli mormor vid det här laget (hon har 7 barnbarn) blev SÅ nervös. Som tur va behövde hon inte oroa sig så länge...
För 55 minuter senare var det klart!! Vår släkt hade utökats med en till medlem, en liten prins. Han är så efterlängtad och välkommen!

Nu har dramatiken lagt sig...
Gästerna hat gått hem, alla spår av middagen är bortstädade och jag njuter av stillheten och lugnet med ett glas vin. Jag skålar för att jag återigen har blivit moster, att mina barn fått en kusin, att min systerdotter blivit storasyster, att min älskade syster har blivit mamma och att lille F har kommit till världen.
En vanlig lördag för de flesta men för oss förändrardes världen en smula.

SKÅL!!!

Super nollan

2008-09-23T09:19:00.000+02:00

Efter att ha skrivit mitt förra inlägg dök ett roligt minne upp i min röriga och förvirrade hjärna. Det hände sig på den tiden då dator var något nytt och ganska så främmande inslag i vår vardag. Jag fick förmånen att gå en ganska så lång och omfattande datorkurs.
Vi var ca 100 elever och första dagen fick svara på en enkät om våra förkunskaper om datorer. Utifrån svaren på dessa enkäter skulle vi senare delas in grupper. Ungefär 75 % av oss hade inga som helst förkunskaper. Vi hade aldrig arbetat med datorer, hade ingen dator hemma etc. Jag var en av dem.
När grupp indelningen var klar och vi för första gången skulle presentera oss för våra nya klasskamrater upptäckte jag till min fasa att alla i min klass hade datorvana. De flesta hade arbetat eller arbetade dagligen med datorer och vissa hade dator i hemmet. Jag var den enda i klassen som inte ens visste hur man startade en dator.
Givetvis påpekade jag inte för läraren att det måste ha skett ett misstag när det gällde min placering. Jag kämpade på och låtsades som om det regnade.
Studietakten i denna grupp var hög och vi hade många prov. Alla provresultat redovisades inför klassen. Läraren räknade även samman alla provresultat och informerade oss om vilken plats vi hade i klassen, t.ex. femte plats.
Det gick rätt bra för mig, på vissa prov hade jag bäst resultat. När alla prov var avklarade och resultaten sammanräknade slutade jag på åttonde plats. Jag var MYCKET nöjd med min insats eftersom jag räknat med att hamna sist, d.v.s. på plats 25. (Vi var så många i klassen.)

Efter sista lektionen gick hela klassen ut och åt en middag tillsammans med vår lärare. Han informerade oss då om hur indelningen av grupper gått till. Alla som inte hade någon erfarenhet av datorer kallades för nollor, s.k. super nollor, och de som hade erfarenhet kallades ettor. Som jag nämnde tidigare var 75 % av oss super nollor. Lärarna delade in dessa i tre grupper. Den fjärde gruppen bestod av de 25 % som hade förkunskaper, en s.k. elitklass.
Men vår lärare berättade att han och hans kollegor hade velat göra ett socialt experiment. De tog en super nolla och placerade i elitklassen för att se vad som hände. När vår lärare berättade detta spänner han ögonen i mig och säger, - Och den super nollan var du!
Han berättade vidare att alla lärare på skolan därefter följt mina resultat under hela studietiden och att alla varit mycket imponerade och förvånade. I vissa moment hade jag till och med varit bäst i klassen.

Med detta vill jag bara ha sagt att även en super nolla kan slå omvärlden med häpnad!

Ljus i mörkret

2008-09-23T08:37:00.001+02:00

Ibland känns livet så mörk och trist. Allt känns tungt, jobbigt och oövervinneligt. Jag är ganska duktig på att tvivla på om jag duger i alla möjliga sammanhang. Detta är givetvis inget jag berättar för andra utan jag kör på och låtsas som att det regnar. Men innerst inne känner jag mig osäker och okunnig. När jag kom in på en eftertraktad utbildning på högskolan kände jag mig som en bluff. Många utav mina kurskamrater hade sökt in till utbildningen flera år i rad utan att komma in. Själv kom jag in på första försöket. Kändes som om jag halkat in på ett bananskal. Mina föräldrar har ingen akademisk utbildning så man kan säga att jag genomgick en liten klassresa. Behöver jag nämna att de flesta av mina kurskamrater kom från en akademiskbakgrund. De kunde rådfråga föräldrar och äldre syskon i mångt och mycket när det gällde teorier, uppsatser etc. Jag hade inte den möjligheten utan fick försöka lita på mig själv. Kände mig mest som en bluff och tänkte att snart kommer de på mig, att jag egentligen inte hör hemma här. Hur som helst klarade jag av mina studier med bravur. Så många superlativ som jag fick för min C-uppstas har jag aldrig, varken förr eller senare, fått. Ingenting behövde ändras eller förtydligas i uppsatsen, den var perfekt. Hade önskat att jag hade en bandspelare och kunnat spela in vad de sa under examinationen så att jag kunde lyssna på det igen. För att påminna och övertyga mig själv om det de sa och att jag minns rätt.

I dagsläget har jag ett ganska tufft jobb. Och trots att jag arbetat i 2,5 år på min arbetsplats känner jag mig fortfarande som nyanställd eller som en pryoelev. Detta är givetvis inget jag berättar för andra utan jag kör på och låtsas som att det regnar. Men innerst inne känner jag mig osäker och okunnig. Har ni hört det förut?
Men nu har jag på två dagar fått komplimanger från två helt olika håll, vilket gör mig jätteglad. Den första komplimangen kom från en gammal kurskamrat jag träffade i fredags. Hon hade hört talas om (lilla) mig. Tydligen hade andra som kommit i kontakt med mig uttryckt att jag var duktig i min yrkesroll. De hade önskat att alla inom mitt yrkesområde skulle vara som jag.
WOW, tänk att lilla jag…… Självklart blir jag nyfiken på vilka de är som säger så fina saker om mig. Och i vilket sammanhang de träffade mig, och vad jag gjorde som var så bra.

Den andra komplimangen kom idag. De var en kollega från en annan avdelning som tyckte att jag utseendemässigt var den ”ballaste” i vårt område. Så min fåfänga fick sig verkligen en kick samtidigt som jag blir super generad. Jag behöver verkligen träna på att ta emot komplimanger!!

Varför skriver jag då allt detta i bloggen??
Jo, för att jag ska kunna gå tillbaka och läsa om dessa två ljuspunkter när livet känns så där mörk och trist. För jag behöver verkligen stärka mitt självförtroende och min självkänsla med jämna mellan rum. Då kan det behövas gamla repriser ibland.

Budgetlyx

2008-09-17T16:15:00.003+02:00

Har varit på konferens i två dagar. Inget märkvärdigt alls. Vi var ca 20 tjejer som bodde på vandrarhem och åt något som liknade skolmat. Men bara att få komma bort från vardagen en kort stund känns som en otrolig lyx.

Vi har förutom själva konferensandet fört långa samtal om stort som smått, druckit mycket vin och skrattat i massor. Sömnen blev väl också si så där...vilket har satt sina spår.
Nu är jag tillbaka i verkligheten och känner mig SÅ trött!

Hushållsnära tjänster

2008-09-12T19:16:00.002+02:00

Jag var inte medveten om att vi utlyst en tjänst som piga. Någon som har till uppgift att tvätta, städa, laga mat, planera och genomföra inköp, diska, läsa läxor med barnen, lägga barn, väcka barn, sköta kontakter med skola, ansvara för hushållsekonomin, planera semestrar, boka läkarbesök etc etc….

Jag vet dock att jag INTE sökt denna tjänst. Lik förbannat har jag tydligen fått den anställningen. Har inte den blekaste aning om hur det gick till...känner mig lurad och utnyttjad.
Och det djävligaste av allt är att det är obetalt!!!

Jag tänker säga upp mig.....basåattnivet!!!

Skomakarens barn....

2008-09-12T00:05:00.002+02:00

Jag jobbar med familjer i kris och barn som far illa. Många anser därmed att jag borde vara en exemplarisk förälder som inte gör något fel...
Men jag har aldrig träffat en förälder som är perfekt i alla lägen och jag är det inte själv heller. Jag skulle nog bli rädd och börja ställa diagnos om jag träffade någon.
Hur som helst är jag av den sorten som mycket sällan är sjuk. Om jag någon gång får 40 graders feber, ont i kroppen och yrsel så biter jag ihop och går till jobbet i allafall. Om någon frågar hur jag mår svarar jag självklart, bra! Varifrån jag fått detta beteende vet jag inte men två av mina tre systrar är likadana.
Trots att jag anser att man ska vara rädd om sin hälsa så beter jag mig på detta något martyrliknande sätt.
Det mest idiotiska i kråksången är att jag försöker uppfostra min barn till att bete sig på samma sätt.

När vi var på den varma ön fick yngsta sonen ont i ett öra. Han klagade i några dagar men jag svarade bara, "det går över". Vilket det så klart inte gjorde.
Så jag tryckte i honom Ipren morgon och kväll...hjälpte inte heller, värken var kvar. Jag inbillade honom då att vitlök hjälper mot värk i öronen. Pillade in en vitlöksklyfta i hans öra, satte ett plåster över örat så att inte klyftan skulle trilla ut och så fick han gå så en hel kväll. Han såg skitlöjlig ut men tyckte att det kändes bättre efter vitlökskuren. Han sa sig inte behöva fler Ipren, värken var nästan borta.....men bara nästan.

Nu har vi varit hemma i snart en vecka...ikväll grät han för att det gjorde så ont. Hmmm, det är nog dags att ta honom till doktorn. Och jag bara vet att sonen kommer att berätta om vitlöken...
Om doktorn frågar vad jag jobbar med kommer jag skämmas ögonen ur mig....eller så ljuger jag....

I´m back....

2008-09-10T21:14:00.002+02:00

Hemma igen....vilket är skönt men kallt. Har haft strålande sol och 35-37 grader i skuggan varje dag. Har gått omkring i bikini och flipflop i två veckor så nu känns det märkligt att pälsa på sig flera lager kläder.
Att ligga i en solstol 8 timmar om dagen är verkligen avkoppling för mig. Det känns som om jag varit ledig betydligt längre än två veckor.
Ja, jag har ju inte bara solat, jag har ju även hunnit läsa 5 böcker, badat, åkt båt, gått på marknad och druckit paraplydrinkar.

Min ekonomi inför denna resa var MYCKET begränsad och jag försökte verkligen snåla. Trots detta gjorde jag av med betydligt mer pengar än jag tänkt. Det var i och för sig värt varenda öre men nu är min kappsäck med guldpengar tom.
Jag inser att jag behöver ett extra jobb. Jag är en extrem arbetsmyra och har massor av arbetslivserfarenhet. Så tips om helgjobb mottages med öppna armar.
Måste ju börja spara till nästa resa....

Skitnödig

2008-08-21T08:21:00.002+02:00

Eftersom jag är lite rädd för att flyga vill jag inte veta att det varit en stor flygkatastrof med ca 150 döda dagen innan jag ska flyga till den varma ön.

Beroende

2008-08-18T18:31:00.002+02:00

Vart går gränsen mellan vanligt bruk och missbruk??
Att spelar en skiva på repeat HELA dagen är det normalt eller är det på gränsen till missbruk?
Duffy har hållt mig sällskap hela dagen och jag vill/kan inte sluta lyssna.
Ett njutningsfullt missbruk, men det kanske alla missbruk är inledningsvis.

Vad är ert missbruk?? Och kom inte och säg att ni inte har några för det tror jag inte på. Summan av alla laster är konstant...sådeså!!

Teknisktgeni

2008-08-17T17:56:00.003+02:00

Jag har det senaste dygnet fixat med min iPod. Det är säkert ett år sedan jag fick den och då hjälpte mig äldsta sonen att ladda den med låtar. Efter att ha lyssnat på dem typ...jämt....så har jag tröttnat och ville byta ut låtarna. Men jag har skjutit det framför mig eftersom jag är så oteknisk. Det är faktiskt jobbigt att blotta sina tillkortakommanden hela tiden.

Men den här helgen tog jag tjuren vid hornen. Efter att ha lagt in låtarna och en ljudbok i iTunes biblioteket efter konstens alla regeler började jag känna mig riktigt duktig. Det här var ju en baggis....trodde jag ja!

Då ville fan skapet inte synkronisera min iPod eftersom den hade fel programvara. Men va faan...efter att ha slitit mitt hår och fått tre utbrott så lyckades jag till slut få till det. Ja inte helt själv men ändå..... nästan på egen hand.

Nu undrar jag bara hur gör alla andra med alla nya tekniska prylar som kommer hela tiden. Läser ni manualer, testar hej vilt tills ni lyckas eller tar ni hjälp av någon civilingengör? Eller gör ni som jag, avstår för att det verkar vara för tekniskt avancerat. För jag kan väl inte vara ensam om att vara teknisk idiot?

Man kanske ska köpa en lott

2008-08-14T15:26:00.002+02:00

Ibland har man tur som en tok.
Jag ska ju snart åka iväg på semester till den varma ön. Researrangören ringde precis och sa att de hade uppgraderat oss till förstaklass eftersom det fanns plats över. Tjoho...bara så där....

Jag köper nog en lott på vägen hem....vem vet, resekassan kanske också kan få sig ett tillskott idag.

Vilken blomma är du?

2008-08-14T14:51:00.002+02:00

I am a
Daisy

What Flower
Are You?

You Are a Daisy
"You are just a sweet person. When a friend needs a shoulder to cry on, you are happy to offer yours with a box of tissues as well. Once in awhile, you wish you could be a little more dramatic but then sensibility sets back in and you know that you are perfect the way you are."

Enkät

2008-08-13T23:44:00.003+02:00

Hur ser den perfekta shoppingrundan ut?
Det undrar jag mycket över eftersom jag sällan hittar kläder jag gillar.
Var hittar alla andra snygga välklädda kvinnor/tjejer sina favorit plagg?

Om du skulle åka in till stan för att shoppa och bara fick välja tre butiker vilka skulle du då välja? Namn och adress, tack!

Hujeda mig....

2008-08-12T21:57:00.003+02:00

Mina två äldsta barn skulle kunna ha haft körkort för länge sedan. Men nu har de inte det. Det är nog lite mitt fel…eller ganska mycket mitt fel. Jag har inte varit den allra mest pådrivande i denna fråga. Skäms, skäms, skäms på mig!!
I och för sig har det sina fördelar t.ex. ingen som vill/måste låna bilen, låga bensinkostnader och jag slipper sitta på nålar när de är ute på vägarna.

Men nu känner jag att stunden är kommen då jag måste styra upp detta. Dags att lämna över rattmuffen till nya och yngre talanger….
Det är bara ett litet, litet krux.
Det var inte så länge sedan jag själv tog körkort. Dock tillräckligt många år för att få övningsköra med dem. Men inte tillräckligt många år för att kunna slå mig för bröstet och säga, - Det här kan jag!!!
Jag tycker nog att det kommer bli lite läskigt att sitta i passagerarsätet.

Dessutom, och detta är det mesta allvarliga tror jag, är att jag saknar lokalsinne!!
Ja skratta ni…men det är faktiskt sant. Zip zip zero lokalsinne…

Alltså vi pratar om en virrpanna som kvällen innan sonen ska ha bortamatch måste provköra vägen till sporthallen för att kunna hitta rätt och komma i tid när det verkligen gäller.

Alltså vi pratar om en virrpanna som när hon kör vilse följer efter en främmande bil och hoppas att den föraren är på väg åt rätt håll….d.v.s åt det håll jag ska. Kan för övrigt tala om att den metoden funkar i de flesta svenska städer inkl. Stockholms innerstad....tar bara liiiite längre tid innan man är i mål.

Så även om jag nu styr upp det här med ungarnas körkort. Om jag går de kurser som är obligatoriska för att få handleda blivande körkortsaspiranter så känns det inte så tryggt eller enkelt. Jag tror att mina barn är beredda att hålla med. Äldsta sonen sa en gång; ”det är så roligt att åka med mamma för man vet inte om eller när man kommer fram eller vilka platser man får se utmed vägen”

Så jag vet faktiskt inte om det är en så smart idé det här att jag ska hjälpa barnen att bli brillianta bilförare. Det känns mer som att det här med övningskörningen kommer att bli lite som om en blind leder en blind.

Men friskt vågat hälften vunnet….Nu kör vi!!!!

Ombyte förnöjer

2008-08-12T18:08:00.002+02:00

Jag tänkte att bara för att jag jobbar på en myndighetsgrå arbetsplats så behöver ju inte min blogg vara av samma kulör.
Försökte ändra till lite andra färger och så....

Mendetvettefaan om det blev så mycket bättre.....eller roligare...

Handen på hjärtat så är jag teknisk idiot när det gäller sån´a häringa grejer.

Tycker min blogg ser lika tråkig ut som vanligt men i en annan nyans.

Men om man kisar lite när man tittar och lägger huvudet på sne samtidigt som man gnolar en liten truddilutt så kanske.....

Ordningen återställd

2008-08-12T10:34:00.004+02:00

Äntligen är hon hemma min älskade dotter. Och hon har visat bilder från resan....en sådär 300 stycken. Och hon har berättat och berättat och berättat.....om Kevin och Keith och Hanna. Om Claude och Pierre och Mimmi och Jonas och Daimien och Claude och Anna och Claude och Claude och Claude...... Om Italienrare, Irländare, Amerikanare och Fransmän hon träffat. Om knäppa, dumma, snälla och fula men framförallt de snygga....
Så att jag ska få veta och ta del av allt det roliga, tokiga och spännande hon har varit med om. Upplevelser blir ju alltid roligare om man delar dem med någon.
Men i min skalle snurrar alla berättelser runt och blir till ett virrvarr.
Få se hur var det nu...var det Kevin som sa det eller var det Claude???
Och vem var snyggingen som lirade saxofon??

Men hennes bilder var som vanligt helt underbara och talande.
Och tids nog kommer jag förstå vem som gjorde vad med vem....tids nog....

Men just nu är det bara så skönt att hon är hemma välbehållen och vid gott mod.
Nu ska hon tvätta och packa om för snart bär det av på nästa resa. Till den varma ön. Det blir en resa vi delar.....

Vad håller Pohlman på med?

2008-08-11T16:34:00.002+02:00

Ursäkta mig, men hur många årstider kan det vara på en dag?
I förmiddags var det en solig och varm sommardag. Nu på eftermiddagen har det slagit om till höstblåst och regn....

Jag accepterar inte detta!!!

Jag har nya läckra skor som jag vill använda. Men de gillar inte vatten...

So please...STOP!!!

Kan löna sig att vara glömsk

2008-08-11T11:34:00.006+02:00

Jag har vissa likheter med Sally. Ni vet den där serien som gick på TV för ett par år sedan. Förutom att vi båda är förvirrade och ibland kan prata något osammanhängande så lånar vi båda ut böcker. Jag brukar oftast glömma bort vilka böcker jag lånat ut och till vem jag har lånat ut dem till. Jag litar på att jag förr eller senare får tillbaka dem.

Idag var en sån dag....

En arbetskamrat kom idag och lämnade tillbaka tre böcker som hon lånat för några år sedan, typ 3 år sedan. Jag hade förvisso inte glömt bort dessa böcker, vilket är något förvånande, men jag hade inte saknat dem. Hon som lånat dem hade dock dåligt samvete och gav mig en flaska vin för släta över den låååånga lånetiden.
Det hade hon absolut inte behövt MEN.... jag kan inte förneka att det ska bli riktigt gott att korka upp denna butelj.

Nån annan som vill låna något????

Omtanke från en 12-åring

2008-08-08T07:53:00.003+02:00

Ligger i soffan och myser med min yngste son. Vi kollar på American Idol.
Vi skrattar och busar och har sådär riktigt mysigt mysigt.

Jag har i flera år haft problem med min axel och när det är som värst brukar min dotter massera mig. Nu är befinner hon sig i Frankrike.
Sonen vill att jag masserar hans ben. Efter en stunds knådande ber jag honom att massera min värkande axel. Snäll och omtänksam som han är börjar han massera sin lilla mamma samtidigt som han säger,
- Mamma, du måste gå till doktorn med din axel. Eller är det en så´n där 40-års kris?

Men va faan....vad omysigt det blev helt plötsligt.....

Oro helt i onödan...

2008-08-07T18:07:00.003+02:00

Jag hade fasat för vad som skulle vänta mig när jag idag kom tillbaka till jobbet efter tre veckors semester.
Det första som möter mig är ett kuvert med mitt namn på, noggrannt bokstaverat av ett barns hand. I kuvertet fanns ett brev dekorerat med fina klistermärken och ritade små hjärtan. Barnet i fråga som skrivit brevet tackade för att h*n fått gå på Gröna Lund samt fått åka en vecka på kollo. H*n sa att det var jätteroligt och så passade h*n på att önska mig en skön semester. H*n hade även gjort ett hjärta med piprensare som jag fick.

Min dag kunde inte ha börjat bättre och jag måste bara få säga....

JAG ÄLSKAR MITT JOBB!!!!!

But why?!?!

2008-08-06T20:45:00.002+02:00

Varför försvinner solbränna så fort?
Förra veckan var jag brun och läcker....nu är jag bara läcker!!

Men det är väl för att arbetskamraterna inte skall bli gröna av avund...

En rejäl fylla

2008-08-06T20:14:00.003+02:00

Semestern är inne på sina sista skälvande timmar. Jobbmobilen som varit avstängd i tre veckor ligger på laddning. Jag öppnar almanackan och ser till min lättnad att jag varit förutseende och inte bokat in massa besök första dagen....eller andra. Men jag fasar ändå för vad som väntar mig i morgon.
Postfacket fullt
Mailboxen full
Skrivbordet fullt

Minns med fasa förra året när jag kom tillbaka från semestern. Mina klienter hade inte haft semester kan jag säga.....mina vikarier som bara skulle fixa det mest akuta var totalt utmattade. För min del var det bara att kavla upp ärmarna och jobba dubbla skift för att hinna ikapp.

Därför sitter jag nu och funderar på att ta mig en rejäl fylla för att klara av min första arbetsdag.

Som tur är har jag snart semester igen.....

Ännu en dag i paradiset!!

2008-08-05T16:34:00.002+02:00

Vad gör man när regnet öser ner? Ja inte vet jag vad ni gör men jag och min yngsta son krashade i soffan och kollade på Sally.

Både jag och sonen skrattade gott åt denna hysteriska kvinna. Här kommer några användbara citat.

"Om män skulle tvingas gå i högklackat skulle kullerstenar förbjudas och taxi vara gratis".

"Man behöver väl inte ha varit på månen för att förstå att det är kallt och trist där".

"Bakom varje artig karl döljer sig en kvinnofälla".

"Hur skulle världen se ut om alla lyckades hela tiden? Utan så´na som mig skulle ju världen inte gå framåt. Nä jag bjuder på det här så att den gråa massan slipper göra mina hjältemodiga misstag. Men det gäller att fortsätta kampen mot bakåtsträvarna, och som alla vet, det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke".

Go Sally Go!!!

Happy Pride!!

2008-08-03T23:36:00.003+02:00

Gårdagen blev en blöt tillställning i dubbel bemärkelse. Jag åkte tidigt in till stan för att försäkra mig om den bästa platsen inför prideparaden. Det är ingen konst att fördriva tiden då man har trevligt sällskap, god mat och MYCKET vin.

När himlen öppnade sig och regnet vräkte ner börjar jag undra om inte Gud är homofob.
Trots gott om paraplyer var många i mitt sällskap sjöblöta. Men vi viftade glatt med våra regnbågsflaggor, skålade och sa glatt "Happy Pride"!

Jag hade en underbar dag och glad i hågen, kanske lite pågrund av allt vin, så avslutade jag och mina systrar kvällen på Ulla Winblad. Maten och vinet var så gott, så gott och sällskapet var det bästa.

Sömnlös i Stockholm

2008-08-01T23:14:00.004+02:00

Min dotter åker till Frankrike i morgon. Hon är 18 år, ska åka med kompisar och bo i tält på något stort festivalområde på något ställe som jag inte ens hittar på kartan. Om jag är orolig?? Men va faan tror du? Klart jag är!! Men jag är inte orolig för fylla, oönsakde graviditeter, oprovocerat våld, droger, borttappade pengar eller försvunnet pass som jag tror att andra tonårsföräldrar skulle oroa sig för.
Jag är mest orolig för hur min dotters rygg ska klara dessa strapatser. 30 timmar på en buss (enkel resa) och sova i tält. Hon har diskbråck sedan ett par år tillbaka och när hon får ont får hon riktigt djävla ont.
Som mamma lider jag så att det skär i hjärtat när hennes dagar och nätter fylls med sådan smärta. Skulle kunna ge vad som helst för att överta hennes värk.
När hon får ont vill jag vara hos henne även om jag inget kan göra för att lindra eller underlätta. Om hon skulle få akut ont under resan vet jag inte vad jag tar mig till. Jag kommer att sitta på nålar tills hon är hemma igen......om 10 dagar!!!!

Jag hoppas att hon får en toppen resa med fullt ös, många nya bekantskaper från andra länder och massor av oförglömliga minnen. Jag hoppas att hon inte känner av sin rygg så att hon inte blir avskräckt från att resa. Jag vill att denna resa ska ge henne blodad tand så att hon i framtiden ger sig ut i världen och berikar sitt och andras liv.

Men just denna resa kommer jag nog att vara sömnlös tills hon kommer hem. Jag behöver nog någon form av separationsterapi.

Dålig tidsuppfattning

2008-07-31T19:11:00.002+02:00

Satt och pratade med min kompis och hennes tonårsson. Han har fått diverse hjälpmedel från landstinget för att han har en diagnos som bland annat medför att han inte har någon tidsuppfattning.
Jag konstaterade att många människor i min närhet skulle behöva dessa hjälpmedel. Till exempel kan "kommer snart" betyda allt mellan 5 minuter till några dagar.

Personligen tycker jag att jag har god tidsuppfattning. Men vid närmare eftertanke så har jag nog en släng av dålig tidsuppfattning jag också. Det måste dock vara en allvarligare variant än nämda tonårsson eftersom jag i passet har en ålder som börjar på en fyra men min hjärna tror att den börjar på en tvåa.

Lyckad jakt

2008-07-30T16:30:00.002+02:00

Så, två par skor med taxklackar som duger. De kostade bara 49:- paret i en sunkig skoaffär där jag i vanliga fall inte köper skor. Till det priset kan jag kasta skorna när jag kommer hem efter semester på den varma ön. Det blev dock ett par svarta med höga klackar också....de var ju så billigt, och de satt så fint på mina fötter. ;-)

Sen var jag på en annan jakt idag också. Jag har semester och har tillbringat de senaste dagarna hos min kompis som bor i ett hus med tillhörande pool. När jag ligger i poolen och svalkar av mig som bäst ringer mobilen. Det är min dotter som är hemma och har tvättstugan. När hon kom ner till tvättstugan i källaren för att hämta ren tvätt upptäcker hon att hon inte är ensam..... Hon har sällskap av en påtänd kille. Hon blev livrädd, springer därifrån och ringer mamma.....vem annars?!?
Jag är ju både stark och farlig....NOT!
Men hem for jag och ner i tvättstugan gick vi.... ingen knarkare fanns kvar. Vilken tur han hade.... Efter de välvalda ord jag hade på tungan hade han nog behövt diverse otillåtna preparat.

Höga klackar, inte alltid en hit!

2008-07-30T09:22:00.002+02:00

Jag är en rätt usel shoppare, i allafall när det gäller att fylla min garderob. Jag har en teori om vad detta beror på men det är en helt annan historia som kanske får ett eget inlägg en annan dag.
Men jag gillar att köpa skor. Helst ska de ha höga klackar, ju högre desto bättre.
Jag har inga problem att gå promenader eller köra bil i skyhöga klackar.

Men nu ska jag åka på solsemester till den varma ön. Av erfarenhet vet jag att man får brännblåsor under fötterna om man går i mycket varm sand utan skor. Höga stilettklackar i mjuk sand.....skulle inte tro det.
Jag behöver skor med "taxklackar"! Skor man kan ha på stranden. Skor som passar att trippa runt poolen med.
Jag behöver shoppa skor och det nu!
Var ute i massor av skoaffärer igår men tyckte att alla skor med låga klackar var apfula. Köpte ett par med höga klackar som jag inte kunde motstå.
Jakten på läckra skor med "taxklackar" fortsätter idag.
Håll tummarna är ni snälla.

Ingen blogg talang

2008-07-30T00:26:00.003+02:00

Man behöver inte vara Einstein för att inse att jag saknar bloggtalang. Att starta en blogg var väl inte mitt mest genomtänkta beslut här i livet...men vaddå.
Jag är både blond och blåögd. Jag gör och säger saker utan att tänka mig för HELA tiden. Virrpanna är mitt andra namn....och jag är stolt över det.

Om sanningen ska fram så lider jag av prestationsångest. Jag vill att det jag gör ska vara bra. Vill sällan lämna ifrån mig något halvdant. Efter att ha läst andra bloggar får jag en sån prestationsångest att jag får skrivkramp. Jag som i normala fall älskar att skriva. Jag har till och med funderingar på att skriva en bok. Helt seriöst alltså.

När jag då läst andra bloggar så har jag upptäckt att många skriver om situationer från t.ex. arbetsplatsen. Jag älskar mitt/mina jobb men jag kan inte skriva om det eftersom allt jag är med om där är sekretessbelagt. Så det går med andra ord fetbort!

Sen kan man skriva om sina barn, det är rätt vanligt.... Men jag tror att det skulle bli rätt tråkigt för andra att läsa om mina barn. De är min stora glädje och stolthet. De är så välfungerande och så duktiga så jag inte fattar hur de kan vara mina. Superlativen skulle hagla om jag skrev om dem. Nä, det tror jag eventuella läsare skulle tröttna på.

Så kan man ju skriva om sig själv....det lutar nog mest åt det hållet.
Men då var det det här med prestationsångesten. Jag vill ju liksom framstå som en skärpt och intressant person.... Inte som den blondin jag är...som helt saknar lokalsinne och bloggtalang.

Jag har dock upptäckt att några läsare har lämnat kommentarer här trots att jag så sällan skriver. Jag vill passa på att tacka och hoppas att jag från och med nu ska skriva liiite oftare.

Ett test till....

2008-03-28T17:10:00.002+01:00

Jag var inte riktigt nöjd med min nörd-stämpel från det förra testet så jag var tvungen att göra ett till test som jag hittade här.

Enligt detta test är jag på följande vis.

SÅDAN ÄR DU:

Du finner din energi i den inre världen och gillar att tänka på saker (utan att nödvändigtvis tala om dem). Du anstränger dig att förstå andra människor.

Du gillar att ha struktur och ordning i ditt liv. Du använder troligtvis din kalender flitigt för att hålla koll på de saker du skall komma ihåg. Du fattar snabbt beslut – även när det gäller din värdering av andra människor. Därför kan din omgivning uppfatta dig som lite dominant emellanåt.

Du fokuserar på "the big picture" och tycker om att teoretisera över VARFÖR saker fungerar som de gör (medan du inte bekymrar dig så mycket om detaljerna). Du är en kreativ person, som gillar att experimentera.

Du tänker logisk och värdesätter problemlösning där du får använda huvudet. Du är en ärlig och renhjärtad person, som bedömer andra människor utifrån samma värderingar som du bedömer dig själv.

Tittut

2008-03-28T01:30:00.002+01:00

Jag är inte så värst bra på att ta hand om min blogg. Men det får ju inte bli för mycket av det goda. ;-)

Jag säger som Magnus Uggla "underbart är kort"

Hej för den här gången!

..............*poff*...........she´s gone...........

Var tvungen att testa mig....

2008-03-28T01:20:00.002+01:00

I´m back!!

2007-08-28T19:24:00.000+02:00

Efter fyra veckors semester är jag tillbaks på banan igen. Tiden innan semester var minst sagt kaotisk, blodtrycket var på toppen och orken i botten. Men nu har jag startat en ny arbetsvecka med en rivstart. Det första som hände på morgonen när jag kom tillbaka var att någon utgett sig för att vara jag och skickat falska dokument till olika myndigheter. Detta kommer jag givetvis att polisanmäla men jag hade nog önskat mig en lugnare start efter semester.

Senare på dagen fick jag dock en glad överraskning. Jag kommer att bli bjuden till Paris en helg i oktober. Jag har aldrig varit i Paris men har hört att det finns mycket trevligt att vila ögonen på. Så nu har jag något mycket trevligt att se fram emot. Tjoho!!

Vilka kickar!

2007-07-21T00:00:00.001+02:00

Jag skäms verkligen över att jag är en sån usel bloggare. Surfar runt dagligen och läser andras bloggar och blr grymt imponerad över att alla har så mycket kloka, roliga, engagerande ämnen att skriva om. Själv har jag svårt att hitta ämnen att skriva om. Är mitt liv för tråkigt och innehållslöst? Nej, snarare snurrar det så snabbt nu att jag inte hinner reflektera över de små vardagshändelserna som kallas livet. Men nu har jag bara en vecka kvar till semestern och då får jag tid att fundera över stort som smått. Förhoppningsvis kommer jag ha en hel del klokskap att dela med mig av då.

Förra veckan fick jag en förfrågan av en arbetskamrat om jag kunde göra ett kuvert till hennes mamma som fyllde år. Hon vet att jag scrappar och har tidigare sett ett kort jag gjort. Anledninen till att hon bara ville ha ett kuvert var för att de själva gjort ett presentkort som de skulle ge henne och ville lägga presentkortet i ett fint kuvert.

I måndags levererade jag det färdiga kuvertet och det gjorde succé. Jag är en urusel försäljare och har svårt att ta betalt för saker. Nu tyckte jag att jag tog i då jag begärde 40:- för kuvertet. Arbetskollegan protesterade och sa att det var för lite, hon gav mig 90:-!!!! Fattar ni NITTIO KRONOR för ett kuvert!!!

Jag fick värsta ego-kicken efter det. Tänk att någon tycker det jag gjort var så bra. Visst har väl andra sagt att mina kort och grejer är fina men då är det mamma och syrrorna som sagt det. Det räknas liksom inte för det är deras "jobb" att stryka medhårs. Men nu fick jag sådan kick att jag funderar på att göra lite kort för att sälja.

Bara ett par dagar senare fick jag ytterligare en beställning. En annan arbetskollega skall gifta sig och behövde 78 brölopps program!! Jag var då tvungen att uttala det svåraste ord jag kan......NEJ!

Min tid räcker faktiskt inte till. Åker på semester om en vecka om måste sitta på jobbet ca 12 timmar om dagen för att hinna bli klar. Men det var en kick att bli tillfrågad.

Många kickar blir det........

Jag har tagit kort på kuvertet så bildbevis kommer snart.

Nu skiter jag i jantelagen!!

2007-07-05T23:29:00.000+02:00

Ibland måste man faktiskt få slå sig för bröstet och kunna erkänna för sig själv att man är bra, kanske rent av bäst! Nu tänker jag göra det....

Den planering som jag genomförde för att hinna bli klar med allt innan semester håller fortfarande. Idag kunde jag till och med gå hem i tid!! (nästan)

I morse fick jag beröm av chefen som sa att jag var en stor resurs och tillgång. Hon ville inte att jag hittade på några dumheter. Typ söka annat jobb. Jag lugnade henne och sa att jag hinner inte hitta på några dumheter eftersom jag jobbar så mycket. Jag borde ha sagt som Eddie Murphy "Show me the money!!"

På hemmafronten har jag världens underbaraste ungar. Ja äldsta sonen är inte hemma, han befinner sig på Roskilde. Han ringde hem och säger att han ger upp efter flera dagars lerinpackning. ALLT är blött och lerigt, kläder, tält, sovsäck.... Han skulle ha stannat till på måndag men ska försöka hitta en resa hem under morgondagen. Det ska bli skönt att få hem honom, jag har saknat honom så.

Men de andra två är i allra högsta grad hemma. Dottern sköter markservicen. Hon har koll på lillebror och ser till att han får mat i magen. I tisdags tog hon med honom på fotboll och igår hyrde de videofilm tillsammans.

Älskade, älskade barn, ni anar inte hur tacksam jag är att ni valde just mig som er mamma!

Så summa sumarum....med hjälp av min dotter är jag en djävel att lägga vardagspussel!!

Simsalabim!

2007-06-22T01:32:00.000+02:00

Jag är inte typen som gnäller i onödan. Men just nu tycker jag att tillvaron känns lite knepig att få ihop. På jobbet dräller det in nya ärenden varje dag samtidigt som mina kollegor börjar gå på semester. I praktiken innebär det att vi som är kvar får en betydligt tuffare arbetsbelasting eftersom vi dels har våra egna ärenden att hantera, dels nya ärenden och dels vikarierar i våra kollegors ärenden. Jag har mängder av saker som måste skrivas och avslutas innan jag själv får semester och jag jobbar över i stort sett varje dag men känner aldrig att jag kommer i kapp. Jag vill här poängtera att jag älskar mitt jobb och skulle inte vilja byta. Vad jag vill ha sagt är att jag just nu tycker att vardagspusslet är en svår nöt att knäcka. Oavsett vart jag är känner jag att jag tillbringar för lite tid någon annanstans och borde prioritera annorlunda.

Nu har jag gjort en planering för att hinna med alla uppgifter som måste avslutas innan semestern. Jag måste erkänna att den kanske är lite väl tidsoptimistisk men det sista som överger människan är hoppet sägs det.

Så det var det....färdig gnällt för den här veckan.

Imorgon ska vi fira midsommar och min mamma som fyllt år. Så ikväll har jag förutom att förbereda maten och spelat dataspel med min son och hans övernattande kompis även scrappat ett födelsedagskort. Jag är riktigt nöjd med min kväll.

God Natt!

P.S. Är det i natt eller i morgon natt man ska sova med sju blommor under kudden? Om det är i natt så känns det rätt kört för min del. D.S.

Prioriteringar

2007-06-20T23:47:00.000+02:00

Det har kommit till min kännedom att personer i min närhet disskuterar min kosthållning och huruvida jag kan laga mat eller inte. Inte för att det har någon som helst betydelse vad andra sitter och pratar om i min frånvaro. Jag bryr mig inte heller om vilka åsikter de har om mig. Är nog mest faschinerad över att mina matlagnings(o)kunskaper uppenbarligen är ett viktigt samtalsämne för andra. Då jag ofta skriver av mig tankar för att de inte skall fastna i systemet tänkte jag utnyttja det faktum att jag har en blogg. En blogg är ju som en vuxen-dagbok.
Så om ämnet är viktigt för andra så ska inte jag vara sämre. Jag ska också reflektera kring min matlagning. Jag säger ofta att jag inte kan laga mat men är det sant? Kan jag laga mat? För många år sedan sa en vän till mig att alla som är läskunniga kan laga mat. Jag är i alla högsta grad läskunnig och därmed så kan jag laga mat. Punkt!

Jag tror att det jag egentligen menar när jag säger att jag inte kan laga mat är; jag kan inte finna glädje i att laga mat. Jag tycker helt enkelt inte att det är kul att laga mat vareviga dag. På helgerna kan det ibland vara kul och när vi ska ha gäster är det kul. Men vardagsmiddagarna är bara förenade med bristande inspiration, tråkig mat och stress. Med tre aktiva barn är det svårt att få tiden att räcka till, hämta på fritids, skjutsa till/från träningar, handla etc etc. Jag har därför gjort ett medvetet val, att välja bort matlagning. Detta låter mycket värre än vad det är. Ni som tror att mina barn svälter och lider av näringsbrist kan sluta oroa er. Mina barn får mat varje dag! Jag har dock prioriterat att vara med mina barn istället för att stå vid spisen. För mig är det viktigare att utveckla relationen med mina barn genom att aktivt ta del av deras vardag. Jag har i många år varit närvarande under sönernas träningspass. På så sätt har jag lärt känna sönernas kompisar och deras föräldrar. När barnen var små tillbringade jag hellre min tid i parken med barnen än stod framför spisen. Ärligt talat så tror jag inte att bristen på långkok, storkok, grytor och andra märkliga tidskrävande anrättningar inte erbjudits hemma hos oss varit skadligt för barnen på något sätt.

Så jag konstaterar två saker...
1. Jag kan laga mat.
2. Jag prioriterar snabblagad mat för att få mer tid med barnen.

Men det är en sak jag finner märklig. När dessa personer diskuterar min bristande matlagningstalang så undrar jag bara när matlagningen per automatik föll på mitt bord. Tjänsten som kokerska har jag inte sökt!! Men jag kanske råkade tilldelas den för att jag är kvinna....
Hur som helst finns det många vuxna, eller halv vuxna personer i den här familjen och vi har alla mer eller mindre utvecklad matlagningstalang.

Om det är någon som fortfarande tvivlar på ovanstående uppgifter är ni välkomna hem till oss på middag.

Bloggkoma

2007-06-16T00:51:00.001+02:00

Jag skulle kunna skylla mina bristande blogguppdateringar på att jag blivit bortrövad av någon rik miljadär och tillbringat den senaste månaden på någon tropisk strand och levt ett liv i lyx och flärd. Tyvärr är det så långt ifrån verkligheten man kan komma.

Men att skylla på tidsbrist låter så djävla patetiskt. Men tidsbrist och prestations ångest ligger bakom min bloggkoma.

Nu har jag dock lite tid över eftersom jag sitter vaken och väntar på att tonårsdottern skall komma hem. Hon har tydligen glömt nycklarna. Hon är en blondins dotter så vad kan man begära. Då jag de sensate veckorna inte tillgodosett mitt sömnbehov är risken stor att jag inte skulle vakna av vår fjuttiga dörrklocka eller av telefonsignalen. Vet inte ens om jag skulle vakna ens om någon idiot skulle få för sig att skjuta salut i sovrummet. Nä, då är det bättre att försöka hålla sig vaken.

Min hjärna tycks dock ha gått in i något dval-liknande tillstånd och kommer inte på något smart, roligt eller tänkvärt att skriva. Jag väljer därmed att återkomma en annan dag.

Ville med detta inlägg bara göra er uppmärksamma på att jag lever.

Ligger i hårdträning!

2007-05-04T22:18:00.000+02:00

Det sägs att övning ger färdighet. Jag tog därför tjuren vid hornen och gav mig ut i djungeln av klädbutiker förra helgen. Med mig som guide hade jag min dotter. Hon skulle visa någon butik som hade Killah jeans. Jag misstänker att hon vill att jag köper mig ett eget par så att hon får ha sina jeans ifred. Då vi passerade massor av butiker på vägen dit så blev det en del provat. Jag hittade faktisk lite som jag köpte. Några Killah jeans köpte jag dock inte.
Efter denna utflykt bland vår- och sommarmode, provrum och galgar fick jag till min stora förvåning mersmak. Igår gav jag mig på egenhand ut i kläddjungeln igen. Det var jättekul och jag hittade massor av plagg jag gillade men jag köpte "bara" fem. Kände mig både lycklig, stolt och lyxig.
Men mycket vill ha mer, så idag gav jag mig ut på jakt efter sommarskor. Då jag har lite krav när det gäller skor är det inte den lättaste uppgift man kan tänka sig. Jag kan komma på flera lättare uppdrag t.ex. bestiga Mount Everest, pressa en kokosnöt genom ett nyckelhål etc.
Mina skokrav är 1. ingen öppen tå (mina fula tår får inte synas) 2. helst äkta skinn 3. Klackar, ju högre desto bättre!!
De snyggaste skorna hittade jag på Scorett. Problemet är att de är ganska dyra och jag kan ju inte nöja mig med bara ett par. Jag vill ju oftast ha olika skor beroende på vad jag har för kläder.

Det är bara att konstatera att jag har alldeles för lite tid och pengar för att tillfredställa den lilla shopaholic som börjar vakna till liv inom mig. Men jag tränar på det!

Det finns hopp....

2007-04-26T21:53:00.000+02:00

Vissa dagar är så bra att man minns dem lääääänge. Det här är en sån dag. Det började redan på jobbet. Alla inbokade möten avbokades ett efter ett vilket medförde att jag hann dokumentera en massa uppgifter jag låg efter med. Jag skrev nästan klart en hel utredning. En börda från mina axlar försvann!

Efter jobbet skulle jag snabbt till yngsta sonens innebandy avslutning. Äldsta sonen hade hämtat honom på fritidsklubben och sett till att han kommit i tid. Jag skulle bara springa förbi en bankomat innan jag rusade vidare till avslutningen. En liten snabbtitt på Vero Moda skulle jag nog också hinna med. Och det var då det hände..... Där hängde MINA jeans!! Dom hängde inte där förra veckan då jag letade som en galning efter dom. Provade dem och självklart satt de perfekt. Hittade ett passande skärp och en top till. Hela inköpsprocessen pågick i cirka 8 minuter blankt. Jag blev inte ens barskrapad på köpet utan allt som allt gick det på 540 kronor. Känner mig mycket glad över att äntligen hittat ett par jeans som sitter bra på mig. Men också glad för att jag hittade dem alldeles själv, utan min nyanställda personal shopper. Det finns med andra ord hopp om att jag har förmåga att utveckla en viss form av shopping talang.

Men gladast blev jag nog när sonen berättade att vi hade något gemensamt. Han gillar det gamla kultbandet Nationalteatern och brukar tillsammans med sina vänner lyssna på Barn av vår tid på LP!! Då sonens far har sina rötter i 80-talets hårdrocks träsk tar jag åt mig hela äran av sonens utomordentligt goda musik smak. Glad, glad, GLAD!!

Livet är en fest...

2007-04-22T10:13:00.000+02:00

Som jag nämnde i mitt förra inlägg så saknar jag klädinköps-förmåga. Detta medför att min garderob är en katastrof. I vanliga fall bryr jag mig inte om det utan använder några säkra kombinationer. Men när jag blir bjuden på fest så uppdagas min garderobs brister. I fredags skulle jag på fest men den inköpsrunda jag genomförde i torsdags kammade ju noll i klädväg. Efter att ha rotat runt i min mycket begränsade klädsamling så hittade jag en kjol och en blus som skulle duga till fest. Men jag hade inga skor som passade till. Hade på fredagen lite tid över mellan två möten, snabbt, snabbt hitta ett par snygga stövlar. Krav = svarta, höga klackar, smala skaft. Hittade ett par shyssta. Var dock lite orolig för att de höga stilett klackara skulle ge mig skoskav och värkande fötter.

Party, party...det var inte i går. Jag dansade flera timmar i sträck i mina nya stövlar utan att få skoskav! Värsta party pjucken! Stället vi var på stängde och festen fortsatte hemma hos ett par kollegor som bodde i närheten. Tog sedan en långpromenad hem i natten. Tyckte att det var en bra idé eftersom vi inte bor sååå långt ifrån varandra. Men mitt i natten, i stilett klackar och men några glas vin innanför västen så var det nog inte den bästa idén. Hur som helst så kom jag hem....

Jag hade förträngt hur man mår dagen efter en lyckad fest...... Klev upp på riktigt vid 15-tiden. På kvällen gick familjen och såg Magnus Betnér på Boulevard teatern. Vi fick oss alla flera goda skratt. Han är inte bara en kul kille utan har även ett budskap i sina texter. Jämställdhet och rasism är hans hjärtefrågor och så kritiserar han media. Jag säger bara en sak....Magnus Betnér for president!

P.S. Tjänsten som min personal shopper är tillsatt....