Jag har flyttat en del i mitt liv.
Det är något jag tycker om och jag brukar skämta om att jag nog har nomadblod i ådrorna.
Men den senaste månaden har jag bott på 4 olika ställen.
Mitt liv ryms i två resväskor och och en bag.
I helgen flyttar jag till mitt femte ställe där jag ska bo till mitten av augusti. Efter det vet jag inte.
I början såg jag postitivt på det hela och tyckte att detta ska bli ett sommaräventyr. Se nya platser och miljöer.
Jag ser fortfarande positivt på det hela och tänker att det kommer nog att lösa sig så småning om.
Det som tär på mitt psyke är att inte ha en plats där jag kan ha mina barn omkring mig. En plats där de kan komma och bo och kalla sitt hem. Där de kan ha en egen vrå med sina saker.
Jag saknar att höra deras andetag när de sover, jag saknar att krypa tätt tillsammans i soffan, jag saknar de spår de lämnar efter sig t.ex. en kvarglömd strumpa eller resterna av ett mellanmål.
Just nu längtar jag bara efter att bli bofast så jag har nog inte så mycket nomadblod i ådrorna trots allt.
torsdag 25 juni 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)