4 Ipren och 1 besvikelse

Igår hade jag en mycket mycket trevlig kväll!
Den bestod av god mat, glada och trevliga tjejer och MASSOR av vin.
I morse när jag vaknade av väckarklockan kl. 08.00, eftersom lilla C skulle på match, så hade jag världens pannknack.
Tycker faktiskt att det är lite orättvist för huvudvärken står inte i proportion med mängden alkohol jag drack igår. Så om jag ändå ska ha så här ont kan jag lika gärna dricka mer nästa gång.

Efter fyra Ipren och två koppar kaffe lyckades jag pallra mig iväg till Kistamässan. Vilken besvikelse..... Eller det kanske var jag som hade helt fel förväntningar.
Jag trodde jag skulle hitta material för att själv kunna tillverka än det ena än det andra. Men det var få montrar som sålde material, de flesta sålde färdiga produkter. Jag som hade världens idé.... men men det ska inte gå så sanbbt att förverkliga saker alla gånger.

Nu i kväll är stora C hemma. Det är så mysigt att ha honom hemma på middag. Efter maten har vi legat i soffan och chillat. Det blir så tydligt hur mycket man saknar honom när han kommer hem. Jag har saknat hans röst, hans skratt, jag har saknat våra samtal och hans reflektioner och åsikter om stort som smått runt omkring oss.
Just nu är han med sin lillebror i sitt gamla rum. De pratar och skrattar och jag njuter av stunden. Synd bara att mellan C jobbar i kväll.... annars hade allt varit perfekt.

Näe, nu ropar soffan på mig igen....ciao!

Det ringde...

.. i min gamla mobil. Det var Martin...? Jag känner inte Martin men han ville träffa mig. Han jobbar på gymmet nära mitt hem och erbjöd mig tre prova-på-pass. Men först ville han träffa mig för att visa mig runt ...lite VIP så där.
Inte för att jag behöver....eller JO...jag behöver verkligen träna.
Och det är ju snart dags att avge nyårslöften såå...
Vi får väl se vad Martin har att erbjuda....

Jag och Martin har en date på måndag kväll.

Rapport från en flyttkartong!

Det råder kaos och förvirring här... på min arbetsplats alltså.
Vi ska flytta till nya lokaler så allt ska packas samtidigt som verksamheten ska fungera ändå. Skrivare, faxar och kopiatorer försvinner innan vi hinner blinka.
Oh shit, oh shit jag som behövde skriva ut, faxa etc etc....
Larmen slutade fungera och rätt var det var så stängdes vattnet av när man var på toa. Tur att man inte gjort något stort....

Men det ska bli kul att komma på plats i något nytt. Jag får ett nytt skrivbord som är höj- och sänkbart... bara en sån sak...det kommer min onda axel att må bra av inbillar jag mig. I morgon och på fredag har vi arbetsplikt men får inte vara på vår arbetsplats eftersom flyttlasset går. Vi på min avdelning ska ha planeringsdag i morgon och på fredag har jag jour.

Förutom flytten har jag andra trevliga saker att se fram emot.
I morgon kväll ska vi ut och käka med jobbet. På fredag kväll ska jag på tjejmiddag men både kända och okända tjejer. Läskigt med massa nya som jag inte känner men mest kul.
På lördag ska jag på hantverksmässa med min moster. Har en affärsidé i huvudet som jag tänkte se om det går att förverkliga. Mer om den senare.
På söndag ska jag till sonens arbetsplats och se om Tomten kommer tidigt i år.
Han säljer mobiltelefoner och min gamla lur tillverkades innan Sundsvall brann så det är väl dags att uppdatera sig lite. Vi får väl se vad sonen tycker att "lilla mamma" ska ha för flashig sak.

Tja det var väl allt för nu....

Nu vet jag....

Redan när jag vaknade kände jag huvudvärken komma krypande. Tryckte i mig en Ipren och ångade iväg till yngsta sonens skola för utvecklinssamtal. Huvudvärken höll sig i schack. Men på väg till jobbet kom den som ett brev på posten. Så där på gränsen till ett migränanfall....nästan så man blir illamående och vill spy. Att vända hemmåt var inte att tänka på kalendern var full...
1. möte angående försökslägenhet.
2. uppstartsmöte med nytt ärende
3. skriva beslut med låååång motivering som ska upp till nämd
4. möte med chefen gå igenom alla mina ärenden
5. kasta sig i en taxi för att hinna till möte på sjukhus, kom bara lite försent
6. bli dränkt på väg till tunnelbanan
7. Huvudet spränger och jag tror jag ska svimma och trilla ner på spåret

Där var arbetsdagen slut...sen fortsatte racet hemma.
Huvudvärken kan jag stå ut med men tyvärr kunde jag inte gå och se äldsta sonen spela match. Ljudvolymen i en fullsatt arena hade bara blivit FÖR mycket. Ibland måste man inse sina begränsningar. Bara för det så fick han spela med första femman ikväll....det hade jag velat se. FAN FAN....

Men nu vet jag att migrän kommer som ett brev på posten om man sitter uppe och pysslar hela natten. Men det var nog inte sista gången det hände....vissa saker tar längre tid att lära sig helt enkelt.

Jag hoppas er dag varit bättre än min!

Som ketchup ungefär...

Vi hade handledning på jobbet idag. Vi pratade om prestationskrav och hög ambitionsnivå. De flesta på min arbetsplats lider av detta mer eller mindre.
Jag som är rätt ny i yrket har fruktansvärda krav på mig själv, på alla områden både på jobbet och privat.
På handledningen pratade vi om vikten av att stanna upp ibland och lyssna till vår inre dialog. De där reflektionerna och tankarna som far runt i huvudet men som vi inte säger högt. Periodvis är jag duktig på att lyssna innåt....men när hjulen rullar för snabbt och livet rusar fram som X2000 så slår blir jag lomhörd. Hör inte ett skvatt av vad min inre dialog försöker säga mig.

Ikväll tog jag paus....
Åkte ut till min favvo butik, satte mig på en stol och tittade på när glada tjejer i olika åldrar lät kreativiteten föda fritt. Det skapades högt och lågt, helt underbart att se. Själv satt jag där och hade inga krav på mig själv. Denna kväll skulle jag bara inspireras och smittas av andras skapande kraft.

Och som jag smittades....Nu sitter jag här klockan 01,36 på natten med vardagsrumsbordet fyllt av papper, färg och stämplar. I soffan ligger knappar, band och 1000 andra små pryttlar och pinaler osm jag inte kan namnet på.
Hur många färdiga alster jag hunnit klart? Inte ett enda....jag har bara botaniserat, lekt och testat. Jag som inte rört dessa sker på flera måander känns det som kan nu inte sluta.
Ja som ketchup...först kommer ingenting, sen kommer....ingenting...men sen kommer allt...på en gång!!
Om jag lärt mig något? Jo, att vissa små färgduttar inte går att göra rent. Att en viss nyinköpt penna inte funkar hur man än skakar och har sig.

Men framförallt har jag lärt mig att lyssna på min inre dialog och ta pauser lite oftare. Men i morgon bitti kommer jag lyssna på sonens lärare eftersom vi ska på utvecklingssamtal.

Hur ofta planerar du in pauser??