Nu vet jag....

Redan när jag vaknade kände jag huvudvärken komma krypande. Tryckte i mig en Ipren och ångade iväg till yngsta sonens skola för utvecklinssamtal. Huvudvärken höll sig i schack. Men på väg till jobbet kom den som ett brev på posten. Så där på gränsen till ett migränanfall....nästan så man blir illamående och vill spy. Att vända hemmåt var inte att tänka på kalendern var full...
1. möte angående försökslägenhet.
2. uppstartsmöte med nytt ärende
3. skriva beslut med låååång motivering som ska upp till nämd
4. möte med chefen gå igenom alla mina ärenden
5. kasta sig i en taxi för att hinna till möte på sjukhus, kom bara lite försent
6. bli dränkt på väg till tunnelbanan
7. Huvudet spränger och jag tror jag ska svimma och trilla ner på spåret

Där var arbetsdagen slut...sen fortsatte racet hemma.
Huvudvärken kan jag stå ut med men tyvärr kunde jag inte gå och se äldsta sonen spela match. Ljudvolymen i en fullsatt arena hade bara blivit FÖR mycket. Ibland måste man inse sina begränsningar. Bara för det så fick han spela med första femman ikväll....det hade jag velat se. FAN FAN....

Men nu vet jag att migrän kommer som ett brev på posten om man sitter uppe och pysslar hela natten. Men det var nog inte sista gången det hände....vissa saker tar längre tid att lära sig helt enkelt.

Jag hoppas er dag varit bättre än min!