Prioriteringar

Det har kommit till min kännedom att personer i min närhet disskuterar min kosthållning och huruvida jag kan laga mat eller inte. Inte för att det har någon som helst betydelse vad andra sitter och pratar om i min frånvaro. Jag bryr mig inte heller om vilka åsikter de har om mig. Är nog mest faschinerad över att mina matlagnings(o)kunskaper uppenbarligen är ett viktigt samtalsämne för andra. Då jag ofta skriver av mig tankar för att de inte skall fastna i systemet tänkte jag utnyttja det faktum att jag har en blogg. En blogg är ju som en vuxen-dagbok.
Så om ämnet är viktigt för andra så ska inte jag vara sämre. Jag ska också reflektera kring min matlagning. Jag säger ofta att jag inte kan laga mat men är det sant? Kan jag laga mat? För många år sedan sa en vän till mig att alla som är läskunniga kan laga mat. Jag är i alla högsta grad läskunnig och därmed så kan jag laga mat. Punkt!

Jag tror att det jag egentligen menar när jag säger att jag inte kan laga mat är; jag kan inte finna glädje i att laga mat. Jag tycker helt enkelt inte att det är kul att laga mat vareviga dag. På helgerna kan det ibland vara kul och när vi ska ha gäster är det kul. Men vardagsmiddagarna är bara förenade med bristande inspiration, tråkig mat och stress. Med tre aktiva barn är det svårt att få tiden att räcka till, hämta på fritids, skjutsa till/från träningar, handla etc etc. Jag har därför gjort ett medvetet val, att välja bort matlagning. Detta låter mycket värre än vad det är. Ni som tror att mina barn svälter och lider av näringsbrist kan sluta oroa er. Mina barn får mat varje dag! Jag har dock prioriterat att vara med mina barn istället för att stå vid spisen. För mig är det viktigare att utveckla relationen med mina barn genom att aktivt ta del av deras vardag. Jag har i många år varit närvarande under sönernas träningspass. På så sätt har jag lärt känna sönernas kompisar och deras föräldrar. När barnen var små tillbringade jag hellre min tid i parken med barnen än stod framför spisen. Ärligt talat så tror jag inte att bristen på långkok, storkok, grytor och andra märkliga tidskrävande anrättningar inte erbjudits hemma hos oss varit skadligt för barnen på något sätt.

Så jag konstaterar två saker...
1. Jag kan laga mat.
2. Jag prioriterar snabblagad mat för att få mer tid med barnen.

Men det är en sak jag finner märklig. När dessa personer diskuterar min bristande matlagningstalang så undrar jag bara när matlagningen per automatik föll på mitt bord. Tjänsten som kokerska har jag inte sökt!! Men jag kanske råkade tilldelas den för att jag är kvinna....
Hur som helst finns det många vuxna, eller halv vuxna personer i den här familjen och vi har alla mer eller mindre utvecklad matlagningstalang.

Om det är någon som fortfarande tvivlar på ovanstående uppgifter är ni välkomna hem till oss på middag.