Man behöver inte vara Einstein för att inse att jag saknar bloggtalang. Att starta en blogg var väl inte mitt mest genomtänkta beslut här i livet...men vaddå.
Jag är både blond och blåögd. Jag gör och säger saker utan att tänka mig för HELA tiden. Virrpanna är mitt andra namn....och jag är stolt över det.
Om sanningen ska fram så lider jag av prestationsångest. Jag vill att det jag gör ska vara bra. Vill sällan lämna ifrån mig något halvdant. Efter att ha läst andra bloggar får jag en sån prestationsångest att jag får skrivkramp. Jag som i normala fall älskar att skriva. Jag har till och med funderingar på att skriva en bok. Helt seriöst alltså.
När jag då läst andra bloggar så har jag upptäckt att många skriver om situationer från t.ex. arbetsplatsen. Jag älskar mitt/mina jobb men jag kan inte skriva om det eftersom allt jag är med om där är sekretessbelagt. Så det går med andra ord fetbort!
Sen kan man skriva om sina barn, det är rätt vanligt.... Men jag tror att det skulle bli rätt tråkigt för andra att läsa om mina barn. De är min stora glädje och stolthet. De är så välfungerande och så duktiga så jag inte fattar hur de kan vara mina. Superlativen skulle hagla om jag skrev om dem. Nä, det tror jag eventuella läsare skulle tröttna på.
Så kan man ju skriva om sig själv....det lutar nog mest åt det hållet.
Men då var det det här med prestationsångesten. Jag vill ju liksom framstå som en skärpt och intressant person.... Inte som den blondin jag är...som helt saknar lokalsinne och bloggtalang.
Jag har dock upptäckt att några läsare har lämnat kommentarer här trots att jag så sällan skriver. Jag vill passa på att tacka och hoppas att jag från och med nu ska skriva liiite oftare.
onsdag 30 juli 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar