Skomakarens barn....

Jag jobbar med familjer i kris och barn som far illa. Många anser därmed att jag borde vara en exemplarisk förälder som inte gör något fel...
Men jag har aldrig träffat en förälder som är perfekt i alla lägen och jag är det inte själv heller. Jag skulle nog bli rädd och börja ställa diagnos om jag träffade någon.
Hur som helst är jag av den sorten som mycket sällan är sjuk. Om jag någon gång får 40 graders feber, ont i kroppen och yrsel så biter jag ihop och går till jobbet i allafall. Om någon frågar hur jag mår svarar jag självklart, bra! Varifrån jag fått detta beteende vet jag inte men två av mina tre systrar är likadana.
Trots att jag anser att man ska vara rädd om sin hälsa så beter jag mig på detta något martyrliknande sätt.
Det mest idiotiska i kråksången är att jag försöker uppfostra min barn till att bete sig på samma sätt.

När vi var på den varma ön fick yngsta sonen ont i ett öra. Han klagade i några dagar men jag svarade bara, "det går över". Vilket det så klart inte gjorde.
Så jag tryckte i honom Ipren morgon och kväll...hjälpte inte heller, värken var kvar. Jag inbillade honom då att vitlök hjälper mot värk i öronen. Pillade in en vitlöksklyfta i hans öra, satte ett plåster över örat så att inte klyftan skulle trilla ut och så fick han gå så en hel kväll. Han såg skitlöjlig ut men tyckte att det kändes bättre efter vitlökskuren. Han sa sig inte behöva fler Ipren, värken var nästan borta.....men bara nästan.

Nu har vi varit hemma i snart en vecka...ikväll grät han för att det gjorde så ont. Hmmm, det är nog dags att ta honom till doktorn. Och jag bara vet att sonen kommer att berätta om vitlöken...
Om doktorn frågar vad jag jobbar med kommer jag skämmas ögonen ur mig....eller så ljuger jag....