Ibland (läs, ganska ofta) hamnar jag i sällskap där jag på förhand VET att vi tycker olika om stort som smått.
Vi delar helt enkelt inte åsikt om vad som är bra eller dåligt eller hur problem ska lösas.
Det är helt okej, för mig.
Men varför, VARFÖR, måste jag öppna truten och framföra min syn på saken?
Är jag modig som ensam vågar stå för min åsikt eller bara dum?
Jag känner mig i allafall bara, bara....DUM!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Du är modig... Våga inte ens tro något annat!
Pok
Mallatrorpåmodbralla
Modig. Stå på dig Mamma.
Skäms aldrig.
Och glöm inte; Du har alltid rätt! Till och med när du har fel!
;D
Tänk bar så här:
Alla andra är dumma i huvet!!!
majsan
Hahaha, Majsan, DET ska jag verkligen tänka!
Men hörrdö!! skärp dig!! Självklart måste man släppa sina avvikande åsikter om det är nödvändigt, och de e de ju nästan alltid... Det är ju det som gör oss orginella. Varför sitta som en hackspett och hålla med fast jag tycker annat? Vill jag ha ett bra råd eller åsikt vänder jag mej hellre till dem jag diskuterar med för att få ett ärligt svar än de som jag sedan tidigare vet håller med för ro´s skull! Så Suzieluran - fortsätt med ditt och du ska se att andra gärna vill följa dina fotspår! Kram tjejen och tack för dina kommentarer hos mej!
Tack Tanja, och alla ni andra.
Självklart är jag av den åsikten att jag, precis som alla andra, har rätt att yttra min åsikt även om den är avvikande. Men om man vet redan innan man säger något att ingen kommer att lyssna eller försöka förstå vad man menar så kan det ju ibland kännas ganska idiotiskt att ge sig in i disskusionen.
När man från början vet att oavsett vad man säger så kommer man betraktas som ett ufo.
Då kankse man är smartare om man lägger krutet på de som vill/kan lyssna och respektera det man säger. De behöver absolut inte hålla med eller dela samma åsikt men vara öppna för att allt kan ses ur olika perspektiv.
Trevlig helg på er!!
Skicka en kommentar