Skitnödig

Eftersom jag är lite rädd för att flyga vill jag inte veta att det varit en stor flygkatastrof med ca 150 döda dagen innan jag ska flyga till den varma ön.

Beroende

Vart går gränsen mellan vanligt bruk och missbruk??
Att spelar en skiva på repeat HELA dagen är det normalt eller är det på gränsen till missbruk?
Duffy har hållt mig sällskap hela dagen och jag vill/kan inte sluta lyssna.
Ett njutningsfullt missbruk, men det kanske alla missbruk är inledningsvis.

Vad är ert missbruk?? Och kom inte och säg att ni inte har några för det tror jag inte på. Summan av alla laster är konstant...sådeså!!

Teknisktgeni

Jag har det senaste dygnet fixat med min iPod. Det är säkert ett år sedan jag fick den och då hjälpte mig äldsta sonen att ladda den med låtar. Efter att ha lyssnat på dem typ...jämt....så har jag tröttnat och ville byta ut låtarna. Men jag har skjutit det framför mig eftersom jag är så oteknisk. Det är faktiskt jobbigt att blotta sina tillkortakommanden hela tiden.

Men den här helgen tog jag tjuren vid hornen. Efter att ha lagt in låtarna och en ljudbok i iTunes biblioteket efter konstens alla regeler började jag känna mig riktigt duktig. Det här var ju en baggis....trodde jag ja!

Då ville fan skapet inte synkronisera min iPod eftersom den hade fel programvara. Men va faan...efter att ha slitit mitt hår och fått tre utbrott så lyckades jag till slut få till det. Ja inte helt själv men ändå..... nästan på egen hand.

Nu undrar jag bara hur gör alla andra med alla nya tekniska prylar som kommer hela tiden. Läser ni manualer, testar hej vilt tills ni lyckas eller tar ni hjälp av någon civilingengör? Eller gör ni som jag, avstår för att det verkar vara för tekniskt avancerat. För jag kan väl inte vara ensam om att vara teknisk idiot?

Man kanske ska köpa en lott

Ibland har man tur som en tok.
Jag ska ju snart åka iväg på semester till den varma ön. Researrangören ringde precis och sa att de hade uppgraderat oss till förstaklass eftersom det fanns plats över. Tjoho...bara så där....

Jag köper nog en lott på vägen hem....vem vet, resekassan kanske också kan få sig ett tillskott idag.

Vilken blomma är du?

I am a Daisy What Flower Are You?

You Are a Daisy
"You are just a sweet person. When a friend needs a shoulder to cry on, you are happy to offer yours with a box of tissues as well. Once in awhile, you wish you could be a little more dramatic but then sensibility sets back in and you know that you are perfect the way you are."

Enkät

Hur ser den perfekta shoppingrundan ut?
Det undrar jag mycket över eftersom jag sällan hittar kläder jag gillar.
Var hittar alla andra snygga välklädda kvinnor/tjejer sina favorit plagg?

Om du skulle åka in till stan för att shoppa och bara fick välja tre butiker vilka skulle du då välja? Namn och adress, tack!

Hujeda mig....

Mina två äldsta barn skulle kunna ha haft körkort för länge sedan. Men nu har de inte det. Det är nog lite mitt fel…eller ganska mycket mitt fel. Jag har inte varit den allra mest pådrivande i denna fråga. Skäms, skäms, skäms på mig!!
I och för sig har det sina fördelar t.ex. ingen som vill/måste låna bilen, låga bensinkostnader och jag slipper sitta på nålar när de är ute på vägarna.

Men nu känner jag att stunden är kommen då jag måste styra upp detta. Dags att lämna över rattmuffen till nya och yngre talanger….
Det är bara ett litet, litet krux.
Det var inte så länge sedan jag själv tog körkort. Dock tillräckligt många år för att få övningsköra med dem. Men inte tillräckligt många år för att kunna slå mig för bröstet och säga, - Det här kan jag!!!
Jag tycker nog att det kommer bli lite läskigt att sitta i passagerarsätet.

Dessutom, och detta är det mesta allvarliga tror jag, är att jag saknar lokalsinne!!
Ja skratta ni…men det är faktiskt sant. Zip zip zero lokalsinne…

Alltså vi pratar om en virrpanna som kvällen innan sonen ska ha bortamatch måste provköra vägen till sporthallen för att kunna hitta rätt och komma i tid när det verkligen gäller.

Alltså vi pratar om en virrpanna som när hon kör vilse följer efter en främmande bil och hoppas att den föraren är på väg åt rätt håll….d.v.s åt det håll jag ska. Kan för övrigt tala om att den metoden funkar i de flesta svenska städer inkl. Stockholms innerstad....tar bara liiiite längre tid innan man är i mål.

Så även om jag nu styr upp det här med ungarnas körkort. Om jag går de kurser som är obligatoriska för att få handleda blivande körkortsaspiranter så känns det inte så tryggt eller enkelt. Jag tror att mina barn är beredda att hålla med. Äldsta sonen sa en gång; ”det är så roligt att åka med mamma för man vet inte om eller när man kommer fram eller vilka platser man får se utmed vägen”

Så jag vet faktiskt inte om det är en så smart idé det här att jag ska hjälpa barnen att bli brillianta bilförare. Det känns mer som att det här med övningskörningen kommer att bli lite som om en blind leder en blind.

Men friskt vågat hälften vunnet….Nu kör vi!!!!

Ombyte förnöjer

Jag tänkte att bara för att jag jobbar på en myndighetsgrå arbetsplats så behöver ju inte min blogg vara av samma kulör.
Försökte ändra till lite andra färger och så....

Mendetvettefaan om det blev så mycket bättre.....eller roligare...

Handen på hjärtat så är jag teknisk idiot när det gäller sån´a häringa grejer.

Tycker min blogg ser lika tråkig ut som vanligt men i en annan nyans.

Men om man kisar lite när man tittar och lägger huvudet på sne samtidigt som man gnolar en liten truddilutt så kanske.....

Ordningen återställd

Äntligen är hon hemma min älskade dotter. Och hon har visat bilder från resan....en sådär 300 stycken. Och hon har berättat och berättat och berättat.....om Kevin och Keith och Hanna. Om Claude och Pierre och Mimmi och Jonas och Daimien och Claude och Anna och Claude och Claude och Claude...... Om Italienrare, Irländare, Amerikanare och Fransmän hon träffat. Om knäppa, dumma, snälla och fula men framförallt de snygga....
Så att jag ska få veta och ta del av allt det roliga, tokiga och spännande hon har varit med om. Upplevelser blir ju alltid roligare om man delar dem med någon.
Men i min skalle snurrar alla berättelser runt och blir till ett virrvarr.
Få se hur var det nu...var det Kevin som sa det eller var det Claude???
Och vem var snyggingen som lirade saxofon??

Men hennes bilder var som vanligt helt underbara och talande.
Och tids nog kommer jag förstå vem som gjorde vad med vem....tids nog....

Men just nu är det bara så skönt att hon är hemma välbehållen och vid gott mod.
Nu ska hon tvätta och packa om för snart bär det av på nästa resa. Till den varma ön. Det blir en resa vi delar.....

Vad håller Pohlman på med?

Ursäkta mig, men hur många årstider kan det vara på en dag?
I förmiddags var det en solig och varm sommardag. Nu på eftermiddagen har det slagit om till höstblåst och regn....

Jag accepterar inte detta!!!

Jag har nya läckra skor som jag vill använda. Men de gillar inte vatten...

So please...STOP!!!

Kan löna sig att vara glömsk

Jag har vissa likheter med Sally. Ni vet den där serien som gick på TV för ett par år sedan. Förutom att vi båda är förvirrade och ibland kan prata något osammanhängande så lånar vi båda ut böcker. Jag brukar oftast glömma bort vilka böcker jag lånat ut och till vem jag har lånat ut dem till. Jag litar på att jag förr eller senare får tillbaka dem.

Idag var en sån dag....

En arbetskamrat kom idag och lämnade tillbaka tre böcker som hon lånat för några år sedan, typ 3 år sedan. Jag hade förvisso inte glömt bort dessa böcker, vilket är något förvånande, men jag hade inte saknat dem. Hon som lånat dem hade dock dåligt samvete och gav mig en flaska vin för släta över den låååånga lånetiden.
Det hade hon absolut inte behövt MEN.... jag kan inte förneka att det ska bli riktigt gott att korka upp denna butelj.

Nån annan som vill låna något????

Omtanke från en 12-åring

Ligger i soffan och myser med min yngste son. Vi kollar på American Idol.
Vi skrattar och busar och har sådär riktigt mysigt mysigt.

Jag har i flera år haft problem med min axel och när det är som värst brukar min dotter massera mig. Nu är befinner hon sig i Frankrike.
Sonen vill att jag masserar hans ben. Efter en stunds knådande ber jag honom att massera min värkande axel. Snäll och omtänksam som han är börjar han massera sin lilla mamma samtidigt som han säger,
- Mamma, du måste gå till doktorn med din axel. Eller är det en så´n där 40-års kris?

Men va faan....vad omysigt det blev helt plötsligt.....

Oro helt i onödan...

Jag hade fasat för vad som skulle vänta mig när jag idag kom tillbaka till jobbet efter tre veckors semester.
Det första som möter mig är ett kuvert med mitt namn på, noggrannt bokstaverat av ett barns hand. I kuvertet fanns ett brev dekorerat med fina klistermärken och ritade små hjärtan. Barnet i fråga som skrivit brevet tackade för att h*n fått gå på Gröna Lund samt fått åka en vecka på kollo. H*n sa att det var jätteroligt och så passade h*n på att önska mig en skön semester. H*n hade även gjort ett hjärta med piprensare som jag fick.

Min dag kunde inte ha börjat bättre och jag måste bara få säga....

JAG ÄLSKAR MITT JOBB!!!!!

But why?!?!

Varför försvinner solbränna så fort?
Förra veckan var jag brun och läcker....nu är jag bara läcker!!

Men det är väl för att arbetskamraterna inte skall bli gröna av avund...

En rejäl fylla

Semestern är inne på sina sista skälvande timmar. Jobbmobilen som varit avstängd i tre veckor ligger på laddning. Jag öppnar almanackan och ser till min lättnad att jag varit förutseende och inte bokat in massa besök första dagen....eller andra. Men jag fasar ändå för vad som väntar mig i morgon.
Postfacket fullt
Mailboxen full
Skrivbordet fullt

Minns med fasa förra året när jag kom tillbaka från semestern. Mina klienter hade inte haft semester kan jag säga.....mina vikarier som bara skulle fixa det mest akuta var totalt utmattade. För min del var det bara att kavla upp ärmarna och jobba dubbla skift för att hinna ikapp.

Därför sitter jag nu och funderar på att ta mig en rejäl fylla för att klara av min första arbetsdag.

Som tur är har jag snart semester igen.....

Ännu en dag i paradiset!!

Vad gör man när regnet öser ner? Ja inte vet jag vad ni gör men jag och min yngsta son krashade i soffan och kollade på Sally.

Både jag och sonen skrattade gott åt denna hysteriska kvinna. Här kommer några användbara citat.

"Om män skulle tvingas gå i högklackat skulle kullerstenar förbjudas och taxi vara gratis".

"Man behöver väl inte ha varit på månen för att förstå att det är kallt och trist där".

"Bakom varje artig karl döljer sig en kvinnofälla".

"Hur skulle världen se ut om alla lyckades hela tiden? Utan så´na som mig skulle ju världen inte gå framåt. Nä jag bjuder på det här så att den gråa massan slipper göra mina hjältemodiga misstag. Men det gäller att fortsätta kampen mot bakåtsträvarna, och som alla vet, det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke".

Go Sally Go!!!

Happy Pride!!

Gårdagen blev en blöt tillställning i dubbel bemärkelse. Jag åkte tidigt in till stan för att försäkra mig om den bästa platsen inför prideparaden. Det är ingen konst att fördriva tiden då man har trevligt sällskap, god mat och MYCKET vin.

När himlen öppnade sig och regnet vräkte ner börjar jag undra om inte Gud är homofob.
Trots gott om paraplyer var många i mitt sällskap sjöblöta. Men vi viftade glatt med våra regnbågsflaggor, skålade och sa glatt "Happy Pride"!

Jag hade en underbar dag och glad i hågen, kanske lite pågrund av allt vin, så avslutade jag och mina systrar kvällen på Ulla Winblad. Maten och vinet var så gott, så gott och sällskapet var det bästa.

Sömnlös i Stockholm

Min dotter åker till Frankrike i morgon. Hon är 18 år, ska åka med kompisar och bo i tält på något stort festivalområde på något ställe som jag inte ens hittar på kartan. Om jag är orolig?? Men va faan tror du? Klart jag är!! Men jag är inte orolig för fylla, oönsakde graviditeter, oprovocerat våld, droger, borttappade pengar eller försvunnet pass som jag tror att andra tonårsföräldrar skulle oroa sig för.
Jag är mest orolig för hur min dotters rygg ska klara dessa strapatser. 30 timmar på en buss (enkel resa) och sova i tält. Hon har diskbråck sedan ett par år tillbaka och när hon får ont får hon riktigt djävla ont.
Som mamma lider jag så att det skär i hjärtat när hennes dagar och nätter fylls med sådan smärta. Skulle kunna ge vad som helst för att överta hennes värk.
När hon får ont vill jag vara hos henne även om jag inget kan göra för att lindra eller underlätta. Om hon skulle få akut ont under resan vet jag inte vad jag tar mig till. Jag kommer att sitta på nålar tills hon är hemma igen......om 10 dagar!!!!

Jag hoppas att hon får en toppen resa med fullt ös, många nya bekantskaper från andra länder och massor av oförglömliga minnen. Jag hoppas att hon inte känner av sin rygg så att hon inte blir avskräckt från att resa. Jag vill att denna resa ska ge henne blodad tand så att hon i framtiden ger sig ut i världen och berikar sitt och andras liv.

Men just denna resa kommer jag nog att vara sömnlös tills hon kommer hem. Jag behöver nog någon form av separationsterapi.