Simsalabim!

Jag är inte typen som gnäller i onödan. Men just nu tycker jag att tillvaron känns lite knepig att få ihop. På jobbet dräller det in nya ärenden varje dag samtidigt som mina kollegor börjar gå på semester. I praktiken innebär det att vi som är kvar får en betydligt tuffare arbetsbelasting eftersom vi dels har våra egna ärenden att hantera, dels nya ärenden och dels vikarierar i våra kollegors ärenden. Jag har mängder av saker som måste skrivas och avslutas innan jag själv får semester och jag jobbar över i stort sett varje dag men känner aldrig att jag kommer i kapp. Jag vill här poängtera att jag älskar mitt jobb och skulle inte vilja byta. Vad jag vill ha sagt är att jag just nu tycker att vardagspusslet är en svår nöt att knäcka. Oavsett vart jag är känner jag att jag tillbringar för lite tid någon annanstans och borde prioritera annorlunda.

Nu har jag gjort en planering för att hinna med alla uppgifter som måste avslutas innan semestern. Jag måste erkänna att den kanske är lite väl tidsoptimistisk men det sista som överger människan är hoppet sägs det.

Så det var det....färdig gnällt för den här veckan.

Imorgon ska vi fira midsommar och min mamma som fyllt år. Så ikväll har jag förutom att förbereda maten och spelat dataspel med min son och hans övernattande kompis även scrappat ett födelsedagskort. Jag är riktigt nöjd med min kväll.

God Natt!

P.S. Är det i natt eller i morgon natt man ska sova med sju blommor under kudden? Om det är i natt så känns det rätt kört för min del. D.S.

Prioriteringar

Det har kommit till min kännedom att personer i min närhet disskuterar min kosthållning och huruvida jag kan laga mat eller inte. Inte för att det har någon som helst betydelse vad andra sitter och pratar om i min frånvaro. Jag bryr mig inte heller om vilka åsikter de har om mig. Är nog mest faschinerad över att mina matlagnings(o)kunskaper uppenbarligen är ett viktigt samtalsämne för andra. Då jag ofta skriver av mig tankar för att de inte skall fastna i systemet tänkte jag utnyttja det faktum att jag har en blogg. En blogg är ju som en vuxen-dagbok.
Så om ämnet är viktigt för andra så ska inte jag vara sämre. Jag ska också reflektera kring min matlagning. Jag säger ofta att jag inte kan laga mat men är det sant? Kan jag laga mat? För många år sedan sa en vän till mig att alla som är läskunniga kan laga mat. Jag är i alla högsta grad läskunnig och därmed så kan jag laga mat. Punkt!

Jag tror att det jag egentligen menar när jag säger att jag inte kan laga mat är; jag kan inte finna glädje i att laga mat. Jag tycker helt enkelt inte att det är kul att laga mat vareviga dag. På helgerna kan det ibland vara kul och när vi ska ha gäster är det kul. Men vardagsmiddagarna är bara förenade med bristande inspiration, tråkig mat och stress. Med tre aktiva barn är det svårt att få tiden att räcka till, hämta på fritids, skjutsa till/från träningar, handla etc etc. Jag har därför gjort ett medvetet val, att välja bort matlagning. Detta låter mycket värre än vad det är. Ni som tror att mina barn svälter och lider av näringsbrist kan sluta oroa er. Mina barn får mat varje dag! Jag har dock prioriterat att vara med mina barn istället för att stå vid spisen. För mig är det viktigare att utveckla relationen med mina barn genom att aktivt ta del av deras vardag. Jag har i många år varit närvarande under sönernas träningspass. På så sätt har jag lärt känna sönernas kompisar och deras föräldrar. När barnen var små tillbringade jag hellre min tid i parken med barnen än stod framför spisen. Ärligt talat så tror jag inte att bristen på långkok, storkok, grytor och andra märkliga tidskrävande anrättningar inte erbjudits hemma hos oss varit skadligt för barnen på något sätt.

Så jag konstaterar två saker...
1. Jag kan laga mat.
2. Jag prioriterar snabblagad mat för att få mer tid med barnen.

Men det är en sak jag finner märklig. När dessa personer diskuterar min bristande matlagningstalang så undrar jag bara när matlagningen per automatik föll på mitt bord. Tjänsten som kokerska har jag inte sökt!! Men jag kanske råkade tilldelas den för att jag är kvinna....
Hur som helst finns det många vuxna, eller halv vuxna personer i den här familjen och vi har alla mer eller mindre utvecklad matlagningstalang.

Om det är någon som fortfarande tvivlar på ovanstående uppgifter är ni välkomna hem till oss på middag.

Bloggkoma

Jag skulle kunna skylla mina bristande blogguppdateringar på att jag blivit bortrövad av någon rik miljadär och tillbringat den senaste månaden på någon tropisk strand och levt ett liv i lyx och flärd. Tyvärr är det så långt ifrån verkligheten man kan komma.

Men att skylla på tidsbrist låter så djävla patetiskt. Men tidsbrist och prestations ångest ligger bakom min bloggkoma.

Nu har jag dock lite tid över eftersom jag sitter vaken och väntar på att tonårsdottern skall komma hem. Hon har tydligen glömt nycklarna. Hon är en blondins dotter så vad kan man begära. Då jag de sensate veckorna inte tillgodosett mitt sömnbehov är risken stor att jag inte skulle vakna av vår fjuttiga dörrklocka eller av telefonsignalen. Vet inte ens om jag skulle vakna ens om någon idiot skulle få för sig att skjuta salut i sovrummet. Nä, då är det bättre att försöka hålla sig vaken.

Min hjärna tycks dock ha gått in i något dval-liknande tillstånd och kommer inte på något smart, roligt eller tänkvärt att skriva. Jag väljer därmed att återkomma en annan dag.

Ville med detta inlägg bara göra er uppmärksamma på att jag lever.