lördag 7 april 2007

Ett traditions dilemma


Alla familjer har sina egna traditioner. Ja, även om vissa säger att de saknar traditioner så är det också en tradition. I vår familj är vi, enligt mitt tycke, inga traditions-fanatiker. Med åren pyntas det mindre vid högtider, vi skickar inte längre jul- påskkort. Vi har inte ens en riktig julgran. Men vissa saker stryker inte på foten så lätt, julstrumpan och skattjakten. Då barnen var små var det relativt lätt att hålla dessa traditioner vid liv men ju äldre de blev desto svårare blev det. En viktig förutsättning är ju att barnen sover då tomten och påskharen kommer smygande på natten och lämnar sina gåvor. I vår familj innebär det att den stackars jultomten/påskharen får hålla sig vaken mycket länge innan han/hon kan utföra sitt uppdrag. Påskharens uppgift är att anordna en skattjakt. Den börjar alltid med ett brev från påskharen med en ledtråd vart de skall leta. På nästa ställe hittar de ett nytt brev med en ny ledtråd osv. Till slut hittar de sina efterlängtade påskägg. Förr om åren var reglerna sådana att alla barn skulle leta tillsammans och de som kunde läsa fick turas om att läsa. I år såg det ut som om den yngsta sonen skulle få leta själv, den äldsta sonen skulle inte sova hemma och dottern var på fest vilket brukar innebära låååång sovmorgon dagen efter.
Hur länge är man barn och skall delta i traditioner som hör barndomen till. Julstrumpan tror jag inte man växer ifrån. Men skattjakt...... De senaste åren har yngsta sonen fått leta själv. Är det schysst? Kan jag kräva av de stora att delta i sakttjakten för lillebrors skull? Eller ska jag göra om reglerna med olika deltävlingar så att alla deltar men inte samtidigt. Då jag... eller jag menar påskharen saknade lite fantasi i år så löstes dilemmat på följande sätt.
De äldsta fick helt enkelt avstå från jakten och fick därmed inget godis utan istället biljetter till Magnus Betnér som vi skall se tillsammans i slutet på april. De fick leta efter ett påsk-kuvert som var placerat, fullt synligt, i deras rum. Yngsta sonen fick en skattjakt helt enligt traditionerna men i år bestod själva skatten av en påskpåse fylld med godis och en biobiljett. Den djävla haren hittade ju inga ägg, vilken slarver!! Vi får väl se om den haren får ett förnyat uppdrag nästa år....... to be continued!

1 kommentar:

Anonym sa...

Jakten är roligt, nu när jag tänker till. De hör faktiskt påsken till. Visst det kanske har varit tråkigt senaste åren men man tar sig faktiskt igenom de, och som sagt de hör påsken till.