Visar inlägg med etikett föräldraskap. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett föräldraskap. Visa alla inlägg

lördag 7 april 2007

Ett traditions dilemma


Alla familjer har sina egna traditioner. Ja, även om vissa säger att de saknar traditioner så är det också en tradition. I vår familj är vi, enligt mitt tycke, inga traditions-fanatiker. Med åren pyntas det mindre vid högtider, vi skickar inte längre jul- påskkort. Vi har inte ens en riktig julgran. Men vissa saker stryker inte på foten så lätt, julstrumpan och skattjakten. Då barnen var små var det relativt lätt att hålla dessa traditioner vid liv men ju äldre de blev desto svårare blev det. En viktig förutsättning är ju att barnen sover då tomten och påskharen kommer smygande på natten och lämnar sina gåvor. I vår familj innebär det att den stackars jultomten/påskharen får hålla sig vaken mycket länge innan han/hon kan utföra sitt uppdrag. Påskharens uppgift är att anordna en skattjakt. Den börjar alltid med ett brev från påskharen med en ledtråd vart de skall leta. På nästa ställe hittar de ett nytt brev med en ny ledtråd osv. Till slut hittar de sina efterlängtade påskägg. Förr om åren var reglerna sådana att alla barn skulle leta tillsammans och de som kunde läsa fick turas om att läsa. I år såg det ut som om den yngsta sonen skulle få leta själv, den äldsta sonen skulle inte sova hemma och dottern var på fest vilket brukar innebära låååång sovmorgon dagen efter.
Hur länge är man barn och skall delta i traditioner som hör barndomen till. Julstrumpan tror jag inte man växer ifrån. Men skattjakt...... De senaste åren har yngsta sonen fått leta själv. Är det schysst? Kan jag kräva av de stora att delta i sakttjakten för lillebrors skull? Eller ska jag göra om reglerna med olika deltävlingar så att alla deltar men inte samtidigt. Då jag... eller jag menar påskharen saknade lite fantasi i år så löstes dilemmat på följande sätt.
De äldsta fick helt enkelt avstå från jakten och fick därmed inget godis utan istället biljetter till Magnus Betnér som vi skall se tillsammans i slutet på april. De fick leta efter ett påsk-kuvert som var placerat, fullt synligt, i deras rum. Yngsta sonen fick en skattjakt helt enligt traditionerna men i år bestod själva skatten av en påskpåse fylld med godis och en biobiljett. Den djävla haren hittade ju inga ägg, vilken slarver!! Vi får väl se om den haren får ett förnyat uppdrag nästa år....... to be continued!

tisdag 13 mars 2007

Påtvingad relation!


Enligt min mor så tyckte jag om att lägga pussel när jag var lite. Det är inget jag minns men det finns tydligen bevismaterial i form av fotografier där jag lägger pussel och faktiskt ser ut att gilla det. Idag, x-antal år senare (inte sååå många år) har jag ett helt annat förhållande till pussel. Faktum är att jag inte vill ha något förhållande över huvud taget. Helt ärligt så vill jag separera från pussel. Men det förföljer mig som värsta stalkern. Överallt pratas det om detta djävla livspussel. Hur man ska få ihop bitarna (helst utan våld). Hur man mer eller mindre ska vrida sig ut och in för att få alla områden att fungera, familj, arbete, vänner osv. Men jag känner i stunder som dessa en stor förståelse med den trotsiga 3-åringen som skriker, -NEJ, VILL INTE!

Det finns ett talesätt som lyder "som man bäddar får man ligga". Nix, pix, jag går inte med på detta. Om lakanen är knöliga och kudden platt så åker jag till IKEA, köper nytt och bäddar om. Och nåt pussel har jag aldrig efterfrågat.....ge mig ett Monopol och "show me the money"!!!!

Men innan jag kan spela Monopol ska jag bara diska, skjutsa sonen till träningen, ringa dotterns sjukgymnast, planera morgondagens arbetsmöte, boka tvättstugan, skicka inbjudningskorten till sonens kalas, hänga tvätten, komma ihåg vart jag la lappen som ska tillbaka till skolan, dammsuga, ge fåglarna mat och vatten etc, etc, etc

måndag 12 mars 2007

Bojkott av melodifestivalen!


Min 18-åriga son frågade mig för en tid sedan om jag ville hänga med på Timbuktu konsert. Han vet att jag gillar hans musik men jag tror även att det fanns en förhoppning om att jag skulle finansiera biljetter...vilket jag också gjorde. Om sanningen ska fram så blev jag både glad och stolt över att han frågade mig. Själv skulle jag aldrig ha frågat min mamma något liknande då jag var i hans ålder. Nå väl, biljetter införskaffades och konserten gick av stapeln på Dabaser i lördags. Jag ljuger inte, men jag var nog äldst på hela stället. Men den här morsan vet hur man rockar loss! Det var trångt, det var svettigt, det var tung-gung och det var så djävla bra!!! Det var helt klart värt varenda spänn att missa melodifestivalen. Ola Salo släng dig i väggen...jag hade en döcool kille på scenen och en ännu coolare kille vid min sida. God dame, a hallelulja moment!!

Det är häftigt med musik. Det kan förena människor oavsett religion, bakgrund, kultur, etnicitet och ålder. Helt plötsligt står det klart för mig att det är stunder som dessa, då man känner en vuxen gemenskap med sina barn, som är belöningen på allt slit under småbarnsåren. Alla nattvak, blöjbyten och snutna näsor. Alla trista timmar i sandlådan, frusna fötter vid skridskobanan och alla förlorade sovmornar. För stunder som dessa var det mödan värt, skulle till och med kunna göra om det. Jag ser fram emot fler sådana stunder. Men det kanske är för mycket begärt att få hänga med till Roskilde.