Bojkott av melodifestivalen!

Min 18-åriga son frågade mig för en tid sedan om jag ville hänga med på Timbuktu konsert. Han vet att jag gillar hans musik men jag tror även att det fanns en förhoppning om att jag skulle finansiera biljetter...vilket jag också gjorde. Om sanningen ska fram så blev jag både glad och stolt över att han frågade mig. Själv skulle jag aldrig ha frågat min mamma något liknande då jag var i hans ålder. Nå väl, biljetter införskaffades och konserten gick av stapeln på Dabaser i lördags. Jag ljuger inte, men jag var nog äldst på hela stället. Men den här morsan vet hur man rockar loss! Det var trångt, det var svettigt, det var tung-gung och det var så djävla bra!!! Det var helt klart värt varenda spänn att missa melodifestivalen. Ola Salo släng dig i väggen...jag hade en döcool kille på scenen och en ännu coolare kille vid min sida. God dame, a hallelulja moment!!

Det är häftigt med musik. Det kan förena människor oavsett religion, bakgrund, kultur, etnicitet och ålder. Helt plötsligt står det klart för mig att det är stunder som dessa, då man känner en vuxen gemenskap med sina barn, som är belöningen på allt slit under småbarnsåren. Alla nattvak, blöjbyten och snutna näsor. Alla trista timmar i sandlådan, frusna fötter vid skridskobanan och alla förlorade sovmornar. För stunder som dessa var det mödan värt, skulle till och med kunna göra om det. Jag ser fram emot fler sådana stunder. Men det kanske är för mycket begärt att få hänga med till Roskilde.