En f.d. filmstjärnas bekännelser

För många år sedan var jag en rik och berömd filmstjärna i en stor svensk film....NOT! Men jag fick i allafall ett par hundra för två dagars jobb och man såg mig klart och tydligt i ett par sekunder i den färdiga filmen. Regissör för filmen var Kay Pollak och jag tyckte redan innan filminspelningen att han var en klok och sympatisk man. Filminspelningen ändrade inte min uppfattning snarare tvärtom. Filmen sågades, tyvärr, och det dröjde 20 år innan Kay spelade in en ny film. För min del betydde det slutet på min filmkarriär och därmed har film sverige gått miste om en STOR talang.

Hur som helst så träffade jag Kay för ett par år sedan. Vi pratade lite om ditten och datten, minns inte riktigt om vad. (blond....remember?) Men jag fick en så otroligt bra text av honom som jag satte upp på min dåvarande arbetsplats. Cheferna på denna arbetsplats var inte så bra på att ge beröm och uppskattning, speciellt inte till tjejer. Så efter jag satt upp texten på jobbet så började vi tjejer (typ 5 st) att berömma varandra mer. Jag hittade på nya ord så som multikunnig och megaklok.

Nu har det gått några år sedan dess och jag har bytt arbetsplats. Ingen skugga över min nuvarande chef, hon berömmer mig faktiskt ibland. Men jag är djävligt dålig på att ta beröm eller att erkänna för mig själv och andra att jag duger. För ett par dagar sedan hittade jag texten som jag fick av Kay. Den berörde mig lika mycket idag som den gjorde då och jag inser att jag har mycket att träna på. Första lektionen var i fredags då chefen kallade in mig på sitt rum för lönesamtal. Med texten i färskt minne så drämde jag till ordentligt och bad om flera tusen kronor i löneökning, jag är ju både multikunnig och megaklok. Vi får väl se om det funka.

Nu vill jag dela med mig av texten;

Vår djupaste rädsla är inte att vara otillräckliga.

Vår djupaste fruktan är att vi är omåttligt kraftfulla.

Det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer oss mest.

Vi frågar oss själva: Vem är jag som tror mig vara briljant, storslagen och talangfull?

Egentligen, om du inte är det, vad är du då?

Du är ett barn av Gud.

Att du leker liten förbättrar inte världen.

Det är ingenting upplyst med att förminska dig, så att andra inte ska känna sig osäkra omkring dig.

Vi föddes att manifestera Guds härlighet som är i oss.

Den är inte bara i några av oss, den är i oss alla.

Och när vi låter vårt eget ljus skina, ger vi omedvetet andra människor tillåtelse att göra det samma.

När vi är frigjorda från vår egen rädsla, frigör vår närvaro automatiskt andra.

Texten är skriven av Nelson Mandela 1994, han satt 28 år i fängelse. Han kom ut utan bitterhet.