Favorit i repris!

Jag har gjort det igen..... ja, framkallat kort via nätet alltså! (Min framkalla-foton-via-nätet-oskuld försvann igår.) Det är väl ungefär som när man lärt sig cykla. När man väl lärt sig tekniken och kommit underfund med hur man ska synkronisera rörelserna så vill man bara göra det igen och igen och....IGEN! Skulle man trilla omkull så vill man ändå snabbt upp i sadel igen. Så ikväll gav jag mig i kast med att framkalla lite fler bilder. Eftersom jag kände mig lite proffsig och varm i kläderna så testade jag ett annat fotolab. Vad jag uppfattade som en nyfiken tonårs-son kom och ville vara med och välja bilder. Kändes trevligt att sitta tillsammans med ett gemensamt projekt. Själva inledningen fixade jag ganska bra om jag får skryta lite. Då menar jag själva väljandet och uppladdningen av bilder. Fick bara börja från början en enda gång eftersom jag tydligen klickade på nåt....en knapp eller nåt så att allt försvann. Men sen när det var dags för själva finalen så hände det nåt... I de lägena blir jag som Lilla Skutt ungefär, börjar stamma, spela på läppen och sjutton vet om jag inte börjar hyperventilera också. Vet inte riktigt vad som är så hemskt och farligt men man kan ju aldrig vara nog så försiktig när man har att göra med så högtekniska mackapärer. Då säger sonen med sin lugna stämma, -Lugn mamma! Varför tror du jag satte mig här? Jag kan det här, så här gör du......

Snopet! Jag som trodde att han kom och satte sig bredvid mig för att han var lite impad och ville lära sig lite om hur den moderna tekniken fungerar.