Som jag nämnt tidigare så har jag en tonårsson. Något som denna son inte vill kännas vid. Det är inte så att han förnekar vårt släktskap. Det han protesterar mot är att jag benämner honom som tonåring. Han hävdar med bestämdhet och övertygelse att han är vuxen. Att bli kallad tonåring ser han nästan som en förolämpning. Han är orolig att mina läsare skall tro att han är en "fjortis". I normala fall är jag otroligt stolt över min son och har stor respekt för hans kunskap. Vi brukar dessutom vara överens i de flesta frågor, därför kom det som en överraskning att det råder meningsskiljaktigheter i denna (enligt mitt tycke) enkla fråga. Men för att förhindra eventuella missförstånd vill jag därför komma med följande förtydligande.
Ordet tonåring, som är bildat efter engelskans teenager, bygger på en observation av våra räkneords sammansättning: Orden tretton, fjorton, femton, sexton, sjutton, arton och nitton slutar alla på ändelsen -ton (på engelska -teen). En tonåring är alltså en person som är mellan 13 och 19 år gammal. (Wikipedia)
Min son är 18-år och därmed, enligt Wikipedia, tonåring. Alltså en tonårsson! Om han fortsätter att hävda motsatsen så kommer jag bara att svara -Not in my book!
Personligen skulle jag gärna slippa vara vuxen ett tag så om han vill är jag öppen för ett byte. Då kan han få betala hyran, skurar toaletten, tvätta, laga mat etc etc.
Förhoppningsvis skulle han inse att han inte är tillräckligt vuxen för att förstå hur bra han har det just nu...som tonåring!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar