Hjärnsläpp....

Igår bröt hellvetet lös på jobbet och det blev ett brinnande inferno!
Massor av väktare, poliser, stressade kollegor och chefer. Lägg därtill hjärtskärande förtvivlan och hat.

Jag vet inte hur jag tänkte när jag valde universitets utbildning.
Jag måste ha haft hjärnsläpp!!

Det borde jag ha hajjat.....

Att skriva ett inlägg från mobilen gick ju riktigt bra. Så med nyvunnet självförtroende tänkte jag lägga upp en bild också. Men se då sket det sig direkt! Jag visste väl det.... Teknisk idiot är mitt andra namn.

Tant behöver hjälp här!

Vad jag har för telefon? En ajfön så klart. Inte för att jag behöver eller förstår hur den funkar utan enbart för att den är snygg.

Testing testing.....

Efter tjejträffen i fredags blev jag ju lite nyfiken på det här med att blogga från mobilen. För herregud/run vad det bloggades till höger och vänster. Så jag tänkte då i mitt stilla sinne, nog för att jag är en teknisk idiot men hur svårt kan det va liksom. Så nu när jag står i kylan och väntar på bussen passar jag på att testa.

En trevlig kväll.... för vissa

Jag får henne inte ur systemet. Har tänkt på henne hela dan. Igår var jag ute med ca 20 underbara tjejer. Vi åt och drack underbart gott på trevlig lokal. Vi skrattade massor och jag hoppas verkligen att det blir en repris.

Men trots allt det roliga så är det tjejen jag träffade på tunnelbanan när jag var på väg hem som jag inte kan sluta tänka på. Hon var inte lika glad. Hon berättade att allt var skit just nu och att hon just denna kväll bestämt sig för att ta ett återfall efter ett års drogfrihet. Hon var på väg till en langare för att få sin fix. Jag lyssnade, höll om och försökte få henne att ändra sitt beslut. Till slut skildes våra vägar eftersom vi skulle åt olika håll och nu kan jag bara tänka…… vad tog hon, hur gick det, lever hon idag??

Öken....

Ja här händer det ju inte mycket.... och det har sina orsaker.
Jag kommer så småningom flytta min blogg och börja om.
Så det kommer vara lite öken här.

Men ni kan passa att njuta av underbara Melissa Horn.

Detta kommer inte att bli en modeblogg...men.....

....vilken galet tokig shoppingdag jag haft.

Planen för dagen var att stå först i kön när de öppnade dörrarna till H&M och lanseringen av Jimmy Choo´s kollektion.
Vara först framme och lägga vantarna på de skor jag spanat in på nätet.

Jag var uppe i ottan och väckte tuppen.
Åker till H&M flera timmar innan de öppnar bara för att konstatera att jag inte är först. Det var typ över 100 pers som redan satt och köade.
Amen hajja de hade varit där före 06.00 på morgonen!!!

När jag sen fick höra att de typ bara hade 15 par skor i varje modell fördelade på olika storlekar tänkte jag nästan ge upp.
Vi hade nämligen fått armband i glada färger, allt för att vi i tur och ordning skulle komma in till skattkammaren med alla skor, väskor och smycken. Det skulle inte gå att springa snabbt och försöka komma först. Här var det massor av vakter som kollade att allt gick rätt till.... att tränga sig var det inte tal om.
Jag trodde att när det väl skulle bli min tur att komma in skulle det inte finnas några skor i storlek 39 kvar.

När dörrarna öppnades kom man först till klädkollektionen.... här rådde djungelns lag. Alla rev åt sig det dom kom åt. Själv lyckades jag norpa åt mig en skinnjacka i rätt storlek. Hur de andra hann kolla storlekarna begriper jag inte. På mindre än 5 minuter var alla klädställningar tomma!!!

Nu började den lååååånga väntan tills det var dags för mig att komma in i skattkammaren. Anledningen till att jag gått upp så tidigt.
Under tiden jag väntade på min tur var det rätt intressant att stå utanför och se på alla som var inne i skattkammaren och raffsade åt sig av godsakerna. Alltså folk blev som galna!! Det blev nästan slagsmål om sista väskan av en speciell modell.

Alla fick vara inne i skattkammaren i 10 minuter. Vi som stod utanför hade stenkoll på var de olika produkterna var placerade. Vad de före oss i kön köpte och hur många exemplar som fanns kvar. Jag hade planen klar för mig när det väl var min tur att bli insläppt. Först dom skorna sen dom osv osv....
Jag lyckades få tag på två av de skor jag spanat in.... jag är fortfarande förvånad över att det fanns kvar i min storlek.

Sen av bara farten gled det ner ett halsband och ett armband också... hoppsan!!

Så Mikael Bindefeldt om du läser det här....nu kan alla inbjudningskort till fina fester börja trilla ner i brevlådan för nu har jag djävligt snygga och nya skor som jag vill använda!!!

Lugnet före stormen....

Just nu är det så lugnt på jobbat att jag t.o.m. städade bland alla mina papper som låg spridda på skrivbordet i diverse mer eller mindre organiserade högar.

Eller städade och städade... jag la ihop dem i en enda hög och gömde den bakom en pärm. Det blev jättefint!!

Jag gillar inte när det är så lugnt att klockorna stannar.... jag gillar när det går undan och det kittlar i magen. Så jag hoppas verkligen att det här är lugnet före stormen.... eller inte....

Men i morgon tror jag att det kommer bli storm eller ett mindre världskrig.

I morgon släpper HM Jimmy Choo´s kollektion.

Gissa vem som kommer att var på plats???

Det enda jag är orolig för är att jag ska drabbas av akut beslutsångest.

Loveboat....

För ett par veckor sedan var jag på Loveboat och dansade nonstop hela djävla kvällen. De spelades bara musik från 1975-1985. Me like!!!
Det här är en av låtarna som spelades under kvällen och som alltid gör mig glad och får mig att vilja dansa.... och sjunga till min omgivnings förtret.

Inför morgondagen..... fredagen den 13:e..... kan det behövas lite sång och dans.

Var rädd om er där ute...var ni nu är!!!

Morgontrött....

När jag var yngre var jag otroligt morgontrött och svårväckt. Inga väckarklockor i världen kunde få upp mig i tid. Jag kunde sova i vilket oväsen som helst, inga problem.

Mina äldsta barn har inte ärvt den dåliga egenskapen, tack och lov!!
De har varit jätteduktiga på att gå och och sköta sig själva på morgonen. Kanske insåg de tidigt att den där mamman inte var något att lita på när det gällde morgonrutiner...vad vet jag.

Men min yngsta brås på mig.....*suck*

Varje morgon får jag gå in till honom X antal gånger och väcka honom.
Jag börjar lite snällt så där.... om han nu mot alla odds skulle slå upp sina stora blå på första försöket just denna morgon.

Men det slutar alltid i att jag får skärpa till rösten och låta riktigt bestämd.

Det roligaste är ändå hans svar när jag säger att klockan är mycket och han MÅSTE gå upp NU!!! Då svara han, - Jag ska försöka.

FÖRSÖKA!?!?!?!

Eftersom han brås på mig så vet jag att det kommer troligtvis att bli värre och att det tar lång tid innan det går över.

Det lustiga är att om han har match på helgen så kan han vakna i stort sett hur tidigt som helst och hoppa upp med ett skutt.

Finns det nåt som heter "selektiv tonårströtthet"??

Det gäller att sko sig.....

Så där ja....
Nu har jag lagt till några fler hemsidor här till höger för er som gillar skor.

Det lär väl hålla er sysselsatta ett tag.

Skön tisdag....

Eftersom jag har världens svåraste och mest kvalificerade jobb enligt våra politiker så har de bestämt att vissa av oss ska erbjudas en kompetenshöjande utbildning....jag är en av dem.

Utbildningen är på ett år och vi är i skolan en dag i veckan.

Det är MASSOR av kurslitteratur. Vi snackar avancerade saker, inget man ögnar igenom på en kafferast direkt.

Trots att jag är i skolan en dag i veckan förväntas jag utföra mina arbetsuppgifter till 110% precis som vanligt....no mercy!!!

Allt pluggande ska ske på fritiden.

Detta har gjort mig och mina kurskamrater heligt förbannade. Att arbetsgivaren bekostar en dyr långvarig utbildning men inte ger oss förutsättningar att klara av den i form av tid.

Det har gett resultat!!!

Fyra dagar per termin får vi vara hemma och läsa.

Så idag har jag utan stress och andan i halsen sagt hejdå till mina barn när de gick till skolan. Avnjutit min första kopp kaffe och ska nu sätta mig och mysa i soffan med lite kurslitteratur.....och detta har jag betalt för att göra!!!

Somna leende.......

Måste avsluta dagen med ett leende på läpparna... och vad passar bättre än detta?

Visst är han sig lik??

Farsdag

Jag firar farsdag genom att tända ett ljus och blicka upp mot den svarta kvällshimlen.

Min vän Martin har gjort en låt som passar mig denna dag.

Lyssna och njut!

Dyrbar tid

Det är knappast en hemlighet att jag gillar skor.

Jag brukar leta efter snygga skor på nätet men sparar ju aldrig sidorna som jag varit inne på.
Inte så smart jag vet, men till mitt försvar är jag både blond OCH blåögd.

Nu har jag i allafall samlat ihop ett par skosidor här till höger. Smarta jag tänkte att det spar lite tid.

Men har ni fler bra länkar får ni gärna ge dem till mig.

Normalstörd???

Fredagar är min bästa dag på hela veckan.

Inte för att det är sista arbetsdagen i veckan.

Inte för att man kan krascha i soffan med ett glas rött när man kommer hem.

Nä....

Jag älskar fredagar för att jag i lugn och ro kan jobba över ett par timmar.

Alla kollegor går hem i tid och telefonerna slutar ringa.

Jag kan avsluta massor av "måsten", ni vet sådana där som helst skulle varit klara för en vecka sedan.

Dessutom kan jag planera och organisera nästa veckas arbetsuppgifter.

Men frågan är hur störd man är? Vem faan gillar att arbeta över på en fredag.

Och om man nu gör det så inte sjutton erkänner man det..... eller??

Nä, nu är det soffa och vin som gäller!!

Man kan inte lita på taxi.....

I kväll besökte jag min favorit butik som ligger på den södra sidan av stan.

Som bekant har jag inget lokalsinne.

När jag skulle hem höll de förstås på med nåt djävla vägarbete så jag kunde inte köra den väg som jag kan.

Detta har hänt förr så jag greps inte av panik.

Jag gjorde som jag brukar i dessa lägen.... följde efter framförvarande bil och höll tummarna för att han skulle åt mitt håll.

Bilen framför var en taxi.... som inte skulle dit jag skulle.

Tänk att man inte kan lita på taxi nu för tiden.

Julen kom tidigt i år....

Min så gott som vuxna dotter är sjuk och hemma från skolan.

För att få tiden att gå ligger hon i soffan hela dagarna och tittar på gamla videofilmer.

Idag när jag kom hem från jobbet hade hon sällskap i soffan av sin lillebror.

De skrattade högt. Ni vet så där från magen, när man inte kan sluta och tårarna sprutar.

Precis så skrattade de.

De låg och tittade på Sunes jul.

Vissa scener såg de om och om igen och skrattade så jag trodde att det skulle hända olyckor i soffan.

Deras skratt smittade, så det dröjde inte länge förrän även jag skrattade så mascaran rann..... jag som inte ens såg på filmen!?!?!

Tänk vad roligt man kan få av att titta på en gammal adventskalender!!!

Rätt kass....

Ja, ja, ja... jag erkänner!!

Jag är helt urbota kass på att blogga.

Skulle det finnas ett blogg-botten-pris skulle jag prenumerera på det...år efter år.

Men det fanns en tid när jag älskade att klä mina tankar i ord.

Jag skrev i vackra böcker och på små små papperslappar.... jag skrev på allt jag kom åt.

Men nåt har hänt.....

Hela dagarna skriver jag berättelser små berättelser om olika människor och deras olika öden.

Jag skriver sida upp och sida ner....

Och tro mig, det är en konst att skriva så att man ger deras historia rättvisa och beskriver den med respekt..... trots de mest märkliga, horribla, spektakulära historier jag tvingas sätta på pränt.

Men att skriva hela dagarna, och väga varje ord gör att jag tappat lusten att skriva när jag kommer hem.

Skrivandet har blivit ett måste istället för lust och glädje.

Men som med allt annat måste man väl kanske locka fram lusten genom att helt enkelt ta tjuren vid hornen...

Så nu ska jag leta rätt på ett rött skynke och utmana tjuren.... under tiden får ni hålla er till tåls!!

Over and out....

Lottlös...

Det var ju inte direkt igår man var ute och rockade loss så jag måste erkänna att jag har otroligt dålig koll på vart man ska gå.

Som relativt nybliven singel bör man kanske ha lite koll så jag frågade en annan av mina singel kompisar.

Hon tipsade om två ställen i stan där det enligt henne skulle vara "vinst varje gång".

Är det nåt att ha då? frågade jag och hon svarade "varför tror du jag fortfarande är singel".

Nåväl, min lust att dansa tog över och i helgen begav jag mig tillsammans med vänner till ett av de nämnda ställena.

Mitt syfte var att dansa, vilket jag älskar och är en djävul på (speciellt på högtalare och bord).

På stället vi var fanns gott om dansgolv som spelade olika typer av musik vilket passade mig perfekt.

Jag dansade i timmar för allt vad stilettklackarna höll.

Strax innan stället stängde gick jag hem eftersom jag för tillfället bor väldigt central.

Men vinsten då....?

Näe.... jag blev lottlös denna kväll.

Hur ska jag tolka det??? Är det bra eller dåligt??

Förtydligande.....

Mitt förra inlägg kan ju uppattas som om jag är en kriminell galning på rymmen eller nåt.... advokater, fullmakter och grejer...

Vill bara förtydliga att jag inte gjort något straffbart, faktum är att jag inte gjort någonting alls för att hamna i den här soppan.

Basattnivet!!

Sömnlös i storstan....

Av olika anledningar har jag haft svårt att sova på min nuvarande, tillfälliga, adress.

Dels för att det knäppar och låter som om jag hade en osynlig inneboende men framförallt för att stora tankar ska tänkas och viktiga beslut fattas.

Jag medger att detta kan låta alldeles tokigt och snurrigt, men för er som jag kommer att träffa personligen ska jag förklara och för er som jag inte kommer att träffa skriver jag detta inlägg bara för att skriva av mig så här på nattkröken.

Till saken hör att jag fick ett brev i fredgas från en advokat i ett annat land.

Jag har väntat på detta brev men innehållet var inte riktigt det jag väntat mig. För det första var det svårt att förstå eftersom jag inte behärskar språket det var skrivet på så bra. Men framförallt för att jag inte är så insatt i ämnet eller regelverket.

Jag förstod dock att jag ombads att skriva på en fullmakt. En namngiven person var föreslagen.

Jag är ett kontrollfreak och litar mest på mig själv när det gäller viktiga beslut så redan när jag förstod vad som stod i brevet kändes det olustigt.

I kväll fick jag mail från en annan person som rekommenderade mig att inte ge fullmakt åt den föreslagna personen utan istället välja undertecknad eller någon annan.

Det gjorde ju inte saken lättare för ett kontrollfreak som jag!!!

Jag kan tydligen inte, som de övriga inblandade, lämna över fullmakten till en advokat eftersom jag inte bor i det land där saken ska avgöras utan jag måste lämna den till en privatperson jag inte känner men som har egen vinning i sakfrågan.

Hur kul känns det????

Jag har tio personer att välja bland men oavsett vem jag väljer så är risken stor att den istället bevakar sina egna intressen istället för mina.

Den stora frågan är nu, vem kan jag lita på????

Det känns som att välja mellan pest eller kolera.

Ja det är sådana här snurriga saker som får mig att ligga sömnlös. Jag behövde bara få skriva av mig.

I morgon ska jag få brevet översatt och då, när jag förstår hela innehållet, kommer troligtvis nya frågor att snurra i mitt huvud.

Jag behöver verkligen semester..... från mig själv!!!

Frostnatt....

Efter att ha tillbringat en dag vid den privata poolen tillsammans med vänner och barn följde yngsta sonen med mig hem för att sova här.

Jag har bara en säng, visserligen mycket bred, men med bara ett täcke.

Gissa vem som snodde det???

Satan vad jag har huttrat i natt!!

Husarrest

I morse när jag vaknade fungerade tv´n igen...?...!

Dock inte alla kanaler men man få vara glad för det lilla.

Tv´n var troligtvis bara lite sällskapssjuk.

Måste jag sitta här hemma och hålla tv´n igång för att den ska funka?

Yngsta sonen ska sova hos mig ikväll och han lär få både kolera och spanska sjukan om inte tv´n fungerar.

Jag hajjar nada... men hemma i tänker jag inte vara när det är så fint väder ute.

Amenvafaan!!!

Att vara inneboende kan vara problematiskt.

Har sedan en tid bott hos min syster och haft tillgång till både internet och massor av tv-kanaler.

Men sedan jag kom hem fråm Italien fungerar bara vissa kanaler.

Ettan och tvåan fungerade inte vilket jag tyckte var mycket märkligt för de borde väl alla ha tillgång till.

Nu är jag ju som tur är inget tv-freak utan nöjer mig att slöglo på det som finns.
Men i kväll när jag kom hem fungerar inge kanaler......

Jag är en teknisk idiot!!!

Jag kan inte i min vildaste fantasi lista ut hur jag ska få tv`n att fungera.


Syrran, d.v.s. tv-innehavaren befinner sig utomlands tre veckor till så hon kan knappast hjälpa mig.

Så nu blir jag väl tvingad att utöva nya fritidsintressen t.ex. mungiga, knyppling och torkade blommor.

Hur kul är det på en skala???

Snart är goda råd dyra

Jag har ju som bekant luffat runt lite i sommar.

Som tur är har jag snälla systrar och vänner som erbjudit mig tak över huvudet.

Tack ni underbara, ingen nämd ingen glömd!!

Men snart är alla tillbaka från sina semestrar och vardagen tar vid. Vilket i praktiken betyder att jag blir bostadslös.

8:e augusti är min sista dag med tak över huvudet sen är det parkbänkar som gäller.

Jag tycker att jag har sökt bostad på alla möjliga sätt utan resultat.

Hade jag fötts med talangen att kunna skita pengar hade det hela inte varit något problem. Men just den talangen är faktiskt en av få jag saknar, tyvärr! Det hade varit upplyftande både för min garderob och mitt nöjesliv.

Men man kan ju alltid hoppas på en varm höst. För då kan man väl tälta till november i alla fall?

Antiklimax

I morse valdes kläder med omsorg.

Käftsmällar tas bäst emot med högt buret huvud och läckra kläder.

Så igår inkötes lite nytt som kunde passa dagens tillställning.

Men jag kan meddela att jag har alla tänderna kvar för det hela har flyttats fram två veckor.

Snacka om att luften gick ur mig.

Första dagen på jobbet har flutit på i stilla mak.

Den blev rätt tråkig faktiskt. För jag gillar faktiskt skarpt läge, snabba ryck och 583 bollar i luften.

Käftsmäll

Har haft två veckors semester.

Har tillbringat 10 underbara dagar i Italien med min yngsta son.

I morgon är min första arbetsdag.... vilket alltid är en fasa.

I mitt jobb är man alltid beredd på att det värsta kan hända vilken sekund som helst.

Jag vet redan nu att min första dag på jobbet efter semestern kommer kännas som en käftsmäll.

Jag blev nämligen uppringd på min privata mobil när jag var i Italien.

Tur att jag bara ska jobba nio dagar innan jag går på semester igen, i 4 veckor.

För efter morgondagen kommer jag att behöva det.

Packad resväska....

I mitt förra inlägg konstaterade jag att jag förmodligen inte har så mycket nomadblod i ådrorna som jag tidigare trott.

Måste nog ändra mig lite.

Har precis möblerat om lite i mina resväskor för den ena väskan ska få följa med mig och yngsta sonen till Italien.

Ska bli helt underbart att få lämna Sverige ett tag för att få sol och salta bad på en strand långt, långt bort.

Dagen efter jag kommer hem ska jag till Köpenhamn. En liten tripp över dagen bara för att vara med på ett viktigt familjemöte.

Trots att det bara är en liten tripp över dan är det något jag ser fram emot.

Jag älskar att resa så lite nomadblod har jag trots allt.

När jag kommer hem ska jag ta tag i alla jobbiga måsten.... som att hitta någonstans att bo.

Förhoppningsvis kan resan till Köpenhamn ge svar på det.

Men nu ska jag bara bara njuta av Italien.

Over and out!!

Nomadblod i ådrorna...

Jag har flyttat en del i mitt liv.

Det är något jag tycker om och jag brukar skämta om att jag nog har nomadblod i ådrorna.

Men den senaste månaden har jag bott på 4 olika ställen.

Mitt liv ryms i två resväskor och och en bag.

I helgen flyttar jag till mitt femte ställe där jag ska bo till mitten av augusti. Efter det vet jag inte.

I början såg jag postitivt på det hela och tyckte att detta ska bli ett sommaräventyr. Se nya platser och miljöer.

Jag ser fortfarande positivt på det hela och tänker att det kommer nog att lösa sig så småning om.

Det som tär på mitt psyke är att inte ha en plats där jag kan ha mina barn omkring mig. En plats där de kan komma och bo och kalla sitt hem. Där de kan ha en egen vrå med sina saker.

Jag saknar att höra deras andetag när de sover, jag saknar att krypa tätt tillsammans i soffan, jag saknar de spår de lämnar efter sig t.ex. en kvarglömd strumpa eller resterna av ett mellanmål.

Just nu längtar jag bara efter att bli bofast så jag har nog inte så mycket nomadblod i ådrorna trots allt.

Tacksam!

Jag var idag part i en rättslig process.

Jag är idag tacksam för att blickar inte är en fungerande mord metod.

För om de var de skulle jag inte kunnat skriva detta inlägg.

Min död hade inträffat ungefär 09.35.

Så idag är trots allt en bra dag!

Skampålen nästa....

Män vill ju gärna hävda att de kör bil bättre än kvinnor.

Givetvis har de helt fel..... i nästan alla fall.

Jag är undantaget som bekräftar regeln.

Jag tycker det är jätteroligt men jätteläskigt att köra bil så det är med skräck blandad förtjusning jag sätter mig bakom ratten.

Igår kväll ville dottern ha skjuts in till stan. Hon skulle på någon studentskiva.

Vid Fridhemsplan....*gulp*

Redan innan jag fått på mig jackan i hallen börjar jag småsvettas.... hur hittar jag dit, hur hittar jag hem, tänk om jag kör vilse....

Självklart håller jag mig cool inför dottern men mina barn känner mig vid det här laget.
- Det är lungt mamma jag hittar!

Givetvis kör jag fel!

Givetvis är det heldraget överallt så man inte kan vända!

Givetvis håller jag på att skapa kaos eftersom jag vid ett par tillfällen ligger i fel fil.

Givetvis var jag tvungen att tvärnita för att inte köra över det där söta paret på övergångsstället.

Förlåt, förlåt, förlåt alla underbara kvinnor där ute.

Sanningen är den att kvinnor kör bättre än män! Tro inget annat.

Säger någon motsatsen får ni skylla på mig.... "det var hon"....

Alla männens fördomar bekräftas när de ser mig bakom ratten...
- blond....check
- blåögd....check
- kvinna....check

Så jag tar det här tjejer...jag ställer mig här borta vid skampålen!!