Super nollan

Efter att ha skrivit mitt förra inlägg dök ett roligt minne upp i min röriga och förvirrade hjärna. Det hände sig på den tiden då dator var något nytt och ganska så främmande inslag i vår vardag. Jag fick förmånen att gå en ganska så lång och omfattande datorkurs.
Vi var ca 100 elever och första dagen fick svara på en enkät om våra förkunskaper om datorer. Utifrån svaren på dessa enkäter skulle vi senare delas in grupper. Ungefär 75 % av oss hade inga som helst förkunskaper. Vi hade aldrig arbetat med datorer, hade ingen dator hemma etc. Jag var en av dem.
När grupp indelningen var klar och vi för första gången skulle presentera oss för våra nya klasskamrater upptäckte jag till min fasa att alla i min klass hade datorvana. De flesta hade arbetat eller arbetade dagligen med datorer och vissa hade dator i hemmet. Jag var den enda i klassen som inte ens visste hur man startade en dator.
Givetvis påpekade jag inte för läraren att det måste ha skett ett misstag när det gällde min placering. Jag kämpade på och låtsades som om det regnade.
Studietakten i denna grupp var hög och vi hade många prov. Alla provresultat redovisades inför klassen. Läraren räknade även samman alla provresultat och informerade oss om vilken plats vi hade i klassen, t.ex. femte plats.
Det gick rätt bra för mig, på vissa prov hade jag bäst resultat. När alla prov var avklarade och resultaten sammanräknade slutade jag på åttonde plats. Jag var MYCKET nöjd med min insats eftersom jag räknat med att hamna sist, d.v.s. på plats 25. (Vi var så många i klassen.)

Efter sista lektionen gick hela klassen ut och åt en middag tillsammans med vår lärare. Han informerade oss då om hur indelningen av grupper gått till. Alla som inte hade någon erfarenhet av datorer kallades för nollor, s.k. super nollor, och de som hade erfarenhet kallades ettor. Som jag nämnde tidigare var 75 % av oss super nollor. Lärarna delade in dessa i tre grupper. Den fjärde gruppen bestod av de 25 % som hade förkunskaper, en s.k. elitklass.
Men vår lärare berättade att han och hans kollegor hade velat göra ett socialt experiment. De tog en super nolla och placerade i elitklassen för att se vad som hände. När vår lärare berättade detta spänner han ögonen i mig och säger, - Och den super nollan var du!
Han berättade vidare att alla lärare på skolan därefter följt mina resultat under hela studietiden och att alla varit mycket imponerade och förvånade. I vissa moment hade jag till och med varit bäst i klassen.

Med detta vill jag bara ha sagt att även en super nolla kan slå omvärlden med häpnad!

Ljus i mörkret

Ibland känns livet så mörk och trist. Allt känns tungt, jobbigt och oövervinneligt. Jag är ganska duktig på att tvivla på om jag duger i alla möjliga sammanhang. Detta är givetvis inget jag berättar för andra utan jag kör på och låtsas som att det regnar. Men innerst inne känner jag mig osäker och okunnig. När jag kom in på en eftertraktad utbildning på högskolan kände jag mig som en bluff. Många utav mina kurskamrater hade sökt in till utbildningen flera år i rad utan att komma in. Själv kom jag in på första försöket. Kändes som om jag halkat in på ett bananskal. Mina föräldrar har ingen akademisk utbildning så man kan säga att jag genomgick en liten klassresa. Behöver jag nämna att de flesta av mina kurskamrater kom från en akademiskbakgrund. De kunde rådfråga föräldrar och äldre syskon i mångt och mycket när det gällde teorier, uppsatser etc. Jag hade inte den möjligheten utan fick försöka lita på mig själv. Kände mig mest som en bluff och tänkte att snart kommer de på mig, att jag egentligen inte hör hemma här. Hur som helst klarade jag av mina studier med bravur. Så många superlativ som jag fick för min C-uppstas har jag aldrig, varken förr eller senare, fått. Ingenting behövde ändras eller förtydligas i uppsatsen, den var perfekt. Hade önskat att jag hade en bandspelare och kunnat spela in vad de sa under examinationen så att jag kunde lyssna på det igen. För att påminna och övertyga mig själv om det de sa och att jag minns rätt.

I dagsläget har jag ett ganska tufft jobb. Och trots att jag arbetat i 2,5 år på min arbetsplats känner jag mig fortfarande som nyanställd eller som en pryoelev. Detta är givetvis inget jag berättar för andra utan jag kör på och låtsas som att det regnar. Men innerst inne känner jag mig osäker och okunnig. Har ni hört det förut?
Men nu har jag på två dagar fått komplimanger från två helt olika håll, vilket gör mig jätteglad. Den första komplimangen kom från en gammal kurskamrat jag träffade i fredags. Hon hade hört talas om (lilla) mig. Tydligen hade andra som kommit i kontakt med mig uttryckt att jag var duktig i min yrkesroll. De hade önskat att alla inom mitt yrkesområde skulle vara som jag.
WOW, tänk att lilla jag…… Självklart blir jag nyfiken på vilka de är som säger så fina saker om mig. Och i vilket sammanhang de träffade mig, och vad jag gjorde som var så bra.

Den andra komplimangen kom idag. De var en kollega från en annan avdelning som tyckte att jag utseendemässigt var den ”ballaste” i vårt område. Så min fåfänga fick sig verkligen en kick samtidigt som jag blir super generad. Jag behöver verkligen träna på att ta emot komplimanger!!

Varför skriver jag då allt detta i bloggen??
Jo, för att jag ska kunna gå tillbaka och läsa om dessa två ljuspunkter när livet känns så där mörk och trist. För jag behöver verkligen stärka mitt självförtroende och min självkänsla med jämna mellan rum. Då kan det behövas gamla repriser ibland.

Budgetlyx

Har varit på konferens i två dagar. Inget märkvärdigt alls. Vi var ca 20 tjejer som bodde på vandrarhem och åt något som liknade skolmat. Men bara att få komma bort från vardagen en kort stund känns som en otrolig lyx.

Vi har förutom själva konferensandet fört långa samtal om stort som smått, druckit mycket vin och skrattat i massor. Sömnen blev väl också si så där...vilket har satt sina spår.
Nu är jag tillbaka i verkligheten och känner mig SÅ trött!

Hushållsnära tjänster

Jag var inte medveten om att vi utlyst en tjänst som piga. Någon som har till uppgift att tvätta, städa, laga mat, planera och genomföra inköp, diska, läsa läxor med barnen, lägga barn, väcka barn, sköta kontakter med skola, ansvara för hushållsekonomin, planera semestrar, boka läkarbesök etc etc….

Jag vet dock att jag INTE sökt denna tjänst. Lik förbannat har jag tydligen fått den anställningen. Har inte den blekaste aning om hur det gick till...känner mig lurad och utnyttjad.
Och det djävligaste av allt är att det är obetalt!!!

Jag tänker säga upp mig.....basåattnivet!!!

Skomakarens barn....

Jag jobbar med familjer i kris och barn som far illa. Många anser därmed att jag borde vara en exemplarisk förälder som inte gör något fel...
Men jag har aldrig träffat en förälder som är perfekt i alla lägen och jag är det inte själv heller. Jag skulle nog bli rädd och börja ställa diagnos om jag träffade någon.
Hur som helst är jag av den sorten som mycket sällan är sjuk. Om jag någon gång får 40 graders feber, ont i kroppen och yrsel så biter jag ihop och går till jobbet i allafall. Om någon frågar hur jag mår svarar jag självklart, bra! Varifrån jag fått detta beteende vet jag inte men två av mina tre systrar är likadana.
Trots att jag anser att man ska vara rädd om sin hälsa så beter jag mig på detta något martyrliknande sätt.
Det mest idiotiska i kråksången är att jag försöker uppfostra min barn till att bete sig på samma sätt.

När vi var på den varma ön fick yngsta sonen ont i ett öra. Han klagade i några dagar men jag svarade bara, "det går över". Vilket det så klart inte gjorde.
Så jag tryckte i honom Ipren morgon och kväll...hjälpte inte heller, värken var kvar. Jag inbillade honom då att vitlök hjälper mot värk i öronen. Pillade in en vitlöksklyfta i hans öra, satte ett plåster över örat så att inte klyftan skulle trilla ut och så fick han gå så en hel kväll. Han såg skitlöjlig ut men tyckte att det kändes bättre efter vitlökskuren. Han sa sig inte behöva fler Ipren, värken var nästan borta.....men bara nästan.

Nu har vi varit hemma i snart en vecka...ikväll grät han för att det gjorde så ont. Hmmm, det är nog dags att ta honom till doktorn. Och jag bara vet att sonen kommer att berätta om vitlöken...
Om doktorn frågar vad jag jobbar med kommer jag skämmas ögonen ur mig....eller så ljuger jag....

I´m back....

Hemma igen....vilket är skönt men kallt. Har haft strålande sol och 35-37 grader i skuggan varje dag. Har gått omkring i bikini och flipflop i två veckor så nu känns det märkligt att pälsa på sig flera lager kläder.
Att ligga i en solstol 8 timmar om dagen är verkligen avkoppling för mig. Det känns som om jag varit ledig betydligt längre än två veckor.
Ja, jag har ju inte bara solat, jag har ju även hunnit läsa 5 böcker, badat, åkt båt, gått på marknad och druckit paraplydrinkar.

Min ekonomi inför denna resa var MYCKET begränsad och jag försökte verkligen snåla. Trots detta gjorde jag av med betydligt mer pengar än jag tänkt. Det var i och för sig värt varenda öre men nu är min kappsäck med guldpengar tom.
Jag inser att jag behöver ett extra jobb. Jag är en extrem arbetsmyra och har massor av arbetslivserfarenhet. Så tips om helgjobb mottages med öppna armar.
Måste ju börja spara till nästa resa....

Skitnödig

Eftersom jag är lite rädd för att flyga vill jag inte veta att det varit en stor flygkatastrof med ca 150 döda dagen innan jag ska flyga till den varma ön.

Beroende

Vart går gränsen mellan vanligt bruk och missbruk??
Att spelar en skiva på repeat HELA dagen är det normalt eller är det på gränsen till missbruk?
Duffy har hållt mig sällskap hela dagen och jag vill/kan inte sluta lyssna.
Ett njutningsfullt missbruk, men det kanske alla missbruk är inledningsvis.

Vad är ert missbruk?? Och kom inte och säg att ni inte har några för det tror jag inte på. Summan av alla laster är konstant...sådeså!!

Teknisktgeni

Jag har det senaste dygnet fixat med min iPod. Det är säkert ett år sedan jag fick den och då hjälpte mig äldsta sonen att ladda den med låtar. Efter att ha lyssnat på dem typ...jämt....så har jag tröttnat och ville byta ut låtarna. Men jag har skjutit det framför mig eftersom jag är så oteknisk. Det är faktiskt jobbigt att blotta sina tillkortakommanden hela tiden.

Men den här helgen tog jag tjuren vid hornen. Efter att ha lagt in låtarna och en ljudbok i iTunes biblioteket efter konstens alla regeler började jag känna mig riktigt duktig. Det här var ju en baggis....trodde jag ja!

Då ville fan skapet inte synkronisera min iPod eftersom den hade fel programvara. Men va faan...efter att ha slitit mitt hår och fått tre utbrott så lyckades jag till slut få till det. Ja inte helt själv men ändå..... nästan på egen hand.

Nu undrar jag bara hur gör alla andra med alla nya tekniska prylar som kommer hela tiden. Läser ni manualer, testar hej vilt tills ni lyckas eller tar ni hjälp av någon civilingengör? Eller gör ni som jag, avstår för att det verkar vara för tekniskt avancerat. För jag kan väl inte vara ensam om att vara teknisk idiot?

Man kanske ska köpa en lott

Ibland har man tur som en tok.
Jag ska ju snart åka iväg på semester till den varma ön. Researrangören ringde precis och sa att de hade uppgraderat oss till förstaklass eftersom det fanns plats över. Tjoho...bara så där....

Jag köper nog en lott på vägen hem....vem vet, resekassan kanske också kan få sig ett tillskott idag.

Vilken blomma är du?

I am a Daisy What Flower Are You?

You Are a Daisy
"You are just a sweet person. When a friend needs a shoulder to cry on, you are happy to offer yours with a box of tissues as well. Once in awhile, you wish you could be a little more dramatic but then sensibility sets back in and you know that you are perfect the way you are."

Enkät

Hur ser den perfekta shoppingrundan ut?
Det undrar jag mycket över eftersom jag sällan hittar kläder jag gillar.
Var hittar alla andra snygga välklädda kvinnor/tjejer sina favorit plagg?

Om du skulle åka in till stan för att shoppa och bara fick välja tre butiker vilka skulle du då välja? Namn och adress, tack!

Hujeda mig....

Mina två äldsta barn skulle kunna ha haft körkort för länge sedan. Men nu har de inte det. Det är nog lite mitt fel…eller ganska mycket mitt fel. Jag har inte varit den allra mest pådrivande i denna fråga. Skäms, skäms, skäms på mig!!
I och för sig har det sina fördelar t.ex. ingen som vill/måste låna bilen, låga bensinkostnader och jag slipper sitta på nålar när de är ute på vägarna.

Men nu känner jag att stunden är kommen då jag måste styra upp detta. Dags att lämna över rattmuffen till nya och yngre talanger….
Det är bara ett litet, litet krux.
Det var inte så länge sedan jag själv tog körkort. Dock tillräckligt många år för att få övningsköra med dem. Men inte tillräckligt många år för att kunna slå mig för bröstet och säga, - Det här kan jag!!!
Jag tycker nog att det kommer bli lite läskigt att sitta i passagerarsätet.

Dessutom, och detta är det mesta allvarliga tror jag, är att jag saknar lokalsinne!!
Ja skratta ni…men det är faktiskt sant. Zip zip zero lokalsinne…

Alltså vi pratar om en virrpanna som kvällen innan sonen ska ha bortamatch måste provköra vägen till sporthallen för att kunna hitta rätt och komma i tid när det verkligen gäller.

Alltså vi pratar om en virrpanna som när hon kör vilse följer efter en främmande bil och hoppas att den föraren är på väg åt rätt håll….d.v.s åt det håll jag ska. Kan för övrigt tala om att den metoden funkar i de flesta svenska städer inkl. Stockholms innerstad....tar bara liiiite längre tid innan man är i mål.

Så även om jag nu styr upp det här med ungarnas körkort. Om jag går de kurser som är obligatoriska för att få handleda blivande körkortsaspiranter så känns det inte så tryggt eller enkelt. Jag tror att mina barn är beredda att hålla med. Äldsta sonen sa en gång; ”det är så roligt att åka med mamma för man vet inte om eller när man kommer fram eller vilka platser man får se utmed vägen”

Så jag vet faktiskt inte om det är en så smart idé det här att jag ska hjälpa barnen att bli brillianta bilförare. Det känns mer som att det här med övningskörningen kommer att bli lite som om en blind leder en blind.

Men friskt vågat hälften vunnet….Nu kör vi!!!!

Ombyte förnöjer

Jag tänkte att bara för att jag jobbar på en myndighetsgrå arbetsplats så behöver ju inte min blogg vara av samma kulör.
Försökte ändra till lite andra färger och så....

Mendetvettefaan om det blev så mycket bättre.....eller roligare...

Handen på hjärtat så är jag teknisk idiot när det gäller sån´a häringa grejer.

Tycker min blogg ser lika tråkig ut som vanligt men i en annan nyans.

Men om man kisar lite när man tittar och lägger huvudet på sne samtidigt som man gnolar en liten truddilutt så kanske.....

Ordningen återställd

Äntligen är hon hemma min älskade dotter. Och hon har visat bilder från resan....en sådär 300 stycken. Och hon har berättat och berättat och berättat.....om Kevin och Keith och Hanna. Om Claude och Pierre och Mimmi och Jonas och Daimien och Claude och Anna och Claude och Claude och Claude...... Om Italienrare, Irländare, Amerikanare och Fransmän hon träffat. Om knäppa, dumma, snälla och fula men framförallt de snygga....
Så att jag ska få veta och ta del av allt det roliga, tokiga och spännande hon har varit med om. Upplevelser blir ju alltid roligare om man delar dem med någon.
Men i min skalle snurrar alla berättelser runt och blir till ett virrvarr.
Få se hur var det nu...var det Kevin som sa det eller var det Claude???
Och vem var snyggingen som lirade saxofon??

Men hennes bilder var som vanligt helt underbara och talande.
Och tids nog kommer jag förstå vem som gjorde vad med vem....tids nog....

Men just nu är det bara så skönt att hon är hemma välbehållen och vid gott mod.
Nu ska hon tvätta och packa om för snart bär det av på nästa resa. Till den varma ön. Det blir en resa vi delar.....

Vad håller Pohlman på med?

Ursäkta mig, men hur många årstider kan det vara på en dag?
I förmiddags var det en solig och varm sommardag. Nu på eftermiddagen har det slagit om till höstblåst och regn....

Jag accepterar inte detta!!!

Jag har nya läckra skor som jag vill använda. Men de gillar inte vatten...

So please...STOP!!!

Kan löna sig att vara glömsk

Jag har vissa likheter med Sally. Ni vet den där serien som gick på TV för ett par år sedan. Förutom att vi båda är förvirrade och ibland kan prata något osammanhängande så lånar vi båda ut böcker. Jag brukar oftast glömma bort vilka böcker jag lånat ut och till vem jag har lånat ut dem till. Jag litar på att jag förr eller senare får tillbaka dem.

Idag var en sån dag....

En arbetskamrat kom idag och lämnade tillbaka tre böcker som hon lånat för några år sedan, typ 3 år sedan. Jag hade förvisso inte glömt bort dessa böcker, vilket är något förvånande, men jag hade inte saknat dem. Hon som lånat dem hade dock dåligt samvete och gav mig en flaska vin för släta över den låååånga lånetiden.
Det hade hon absolut inte behövt MEN.... jag kan inte förneka att det ska bli riktigt gott att korka upp denna butelj.

Nån annan som vill låna något????

Omtanke från en 12-åring

Ligger i soffan och myser med min yngste son. Vi kollar på American Idol.
Vi skrattar och busar och har sådär riktigt mysigt mysigt.

Jag har i flera år haft problem med min axel och när det är som värst brukar min dotter massera mig. Nu är befinner hon sig i Frankrike.
Sonen vill att jag masserar hans ben. Efter en stunds knådande ber jag honom att massera min värkande axel. Snäll och omtänksam som han är börjar han massera sin lilla mamma samtidigt som han säger,
- Mamma, du måste gå till doktorn med din axel. Eller är det en så´n där 40-års kris?

Men va faan....vad omysigt det blev helt plötsligt.....

Oro helt i onödan...

Jag hade fasat för vad som skulle vänta mig när jag idag kom tillbaka till jobbet efter tre veckors semester.
Det första som möter mig är ett kuvert med mitt namn på, noggrannt bokstaverat av ett barns hand. I kuvertet fanns ett brev dekorerat med fina klistermärken och ritade små hjärtan. Barnet i fråga som skrivit brevet tackade för att h*n fått gå på Gröna Lund samt fått åka en vecka på kollo. H*n sa att det var jätteroligt och så passade h*n på att önska mig en skön semester. H*n hade även gjort ett hjärta med piprensare som jag fick.

Min dag kunde inte ha börjat bättre och jag måste bara få säga....

JAG ÄLSKAR MITT JOBB!!!!!

But why?!?!

Varför försvinner solbränna så fort?
Förra veckan var jag brun och läcker....nu är jag bara läcker!!

Men det är väl för att arbetskamraterna inte skall bli gröna av avund...

En rejäl fylla

Semestern är inne på sina sista skälvande timmar. Jobbmobilen som varit avstängd i tre veckor ligger på laddning. Jag öppnar almanackan och ser till min lättnad att jag varit förutseende och inte bokat in massa besök första dagen....eller andra. Men jag fasar ändå för vad som väntar mig i morgon.
Postfacket fullt
Mailboxen full
Skrivbordet fullt

Minns med fasa förra året när jag kom tillbaka från semestern. Mina klienter hade inte haft semester kan jag säga.....mina vikarier som bara skulle fixa det mest akuta var totalt utmattade. För min del var det bara att kavla upp ärmarna och jobba dubbla skift för att hinna ikapp.

Därför sitter jag nu och funderar på att ta mig en rejäl fylla för att klara av min första arbetsdag.

Som tur är har jag snart semester igen.....

Ännu en dag i paradiset!!

Vad gör man när regnet öser ner? Ja inte vet jag vad ni gör men jag och min yngsta son krashade i soffan och kollade på Sally.

Både jag och sonen skrattade gott åt denna hysteriska kvinna. Här kommer några användbara citat.

"Om män skulle tvingas gå i högklackat skulle kullerstenar förbjudas och taxi vara gratis".

"Man behöver väl inte ha varit på månen för att förstå att det är kallt och trist där".

"Bakom varje artig karl döljer sig en kvinnofälla".

"Hur skulle världen se ut om alla lyckades hela tiden? Utan så´na som mig skulle ju världen inte gå framåt. Nä jag bjuder på det här så att den gråa massan slipper göra mina hjältemodiga misstag. Men det gäller att fortsätta kampen mot bakåtsträvarna, och som alla vet, det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke".

Go Sally Go!!!

Happy Pride!!

Gårdagen blev en blöt tillställning i dubbel bemärkelse. Jag åkte tidigt in till stan för att försäkra mig om den bästa platsen inför prideparaden. Det är ingen konst att fördriva tiden då man har trevligt sällskap, god mat och MYCKET vin.

När himlen öppnade sig och regnet vräkte ner börjar jag undra om inte Gud är homofob.
Trots gott om paraplyer var många i mitt sällskap sjöblöta. Men vi viftade glatt med våra regnbågsflaggor, skålade och sa glatt "Happy Pride"!

Jag hade en underbar dag och glad i hågen, kanske lite pågrund av allt vin, så avslutade jag och mina systrar kvällen på Ulla Winblad. Maten och vinet var så gott, så gott och sällskapet var det bästa.

Sömnlös i Stockholm

Min dotter åker till Frankrike i morgon. Hon är 18 år, ska åka med kompisar och bo i tält på något stort festivalområde på något ställe som jag inte ens hittar på kartan. Om jag är orolig?? Men va faan tror du? Klart jag är!! Men jag är inte orolig för fylla, oönsakde graviditeter, oprovocerat våld, droger, borttappade pengar eller försvunnet pass som jag tror att andra tonårsföräldrar skulle oroa sig för.
Jag är mest orolig för hur min dotters rygg ska klara dessa strapatser. 30 timmar på en buss (enkel resa) och sova i tält. Hon har diskbråck sedan ett par år tillbaka och när hon får ont får hon riktigt djävla ont.
Som mamma lider jag så att det skär i hjärtat när hennes dagar och nätter fylls med sådan smärta. Skulle kunna ge vad som helst för att överta hennes värk.
När hon får ont vill jag vara hos henne även om jag inget kan göra för att lindra eller underlätta. Om hon skulle få akut ont under resan vet jag inte vad jag tar mig till. Jag kommer att sitta på nålar tills hon är hemma igen......om 10 dagar!!!!

Jag hoppas att hon får en toppen resa med fullt ös, många nya bekantskaper från andra länder och massor av oförglömliga minnen. Jag hoppas att hon inte känner av sin rygg så att hon inte blir avskräckt från att resa. Jag vill att denna resa ska ge henne blodad tand så att hon i framtiden ger sig ut i världen och berikar sitt och andras liv.

Men just denna resa kommer jag nog att vara sömnlös tills hon kommer hem. Jag behöver nog någon form av separationsterapi.

Dålig tidsuppfattning

Satt och pratade med min kompis och hennes tonårsson. Han har fått diverse hjälpmedel från landstinget för att han har en diagnos som bland annat medför att han inte har någon tidsuppfattning.
Jag konstaterade att många människor i min närhet skulle behöva dessa hjälpmedel. Till exempel kan "kommer snart" betyda allt mellan 5 minuter till några dagar.

Personligen tycker jag att jag har god tidsuppfattning. Men vid närmare eftertanke så har jag nog en släng av dålig tidsuppfattning jag också. Det måste dock vara en allvarligare variant än nämda tonårsson eftersom jag i passet har en ålder som börjar på en fyra men min hjärna tror att den börjar på en tvåa.

Lyckad jakt

Så, två par skor med taxklackar som duger. De kostade bara 49:- paret i en sunkig skoaffär där jag i vanliga fall inte köper skor. Till det priset kan jag kasta skorna när jag kommer hem efter semester på den varma ön. Det blev dock ett par svarta med höga klackar också....de var ju så billigt, och de satt så fint på mina fötter. ;-)

Sen var jag på en annan jakt idag också. Jag har semester och har tillbringat de senaste dagarna hos min kompis som bor i ett hus med tillhörande pool. När jag ligger i poolen och svalkar av mig som bäst ringer mobilen. Det är min dotter som är hemma och har tvättstugan. När hon kom ner till tvättstugan i källaren för att hämta ren tvätt upptäcker hon att hon inte är ensam..... Hon har sällskap av en påtänd kille. Hon blev livrädd, springer därifrån och ringer mamma.....vem annars?!?
Jag är ju både stark och farlig....NOT!
Men hem for jag och ner i tvättstugan gick vi.... ingen knarkare fanns kvar. Vilken tur han hade.... Efter de välvalda ord jag hade på tungan hade han nog behövt diverse otillåtna preparat.

Höga klackar, inte alltid en hit!

Jag är en rätt usel shoppare, i allafall när det gäller att fylla min garderob. Jag har en teori om vad detta beror på men det är en helt annan historia som kanske får ett eget inlägg en annan dag.
Men jag gillar att köpa skor. Helst ska de ha höga klackar, ju högre desto bättre.
Jag har inga problem att gå promenader eller köra bil i skyhöga klackar.

Men nu ska jag åka på solsemester till den varma ön. Av erfarenhet vet jag att man får brännblåsor under fötterna om man går i mycket varm sand utan skor. Höga stilettklackar i mjuk sand.....skulle inte tro det.
Jag behöver skor med "taxklackar"! Skor man kan ha på stranden. Skor som passar att trippa runt poolen med.
Jag behöver shoppa skor och det nu!
Var ute i massor av skoaffärer igår men tyckte att alla skor med låga klackar var apfula. Köpte ett par med höga klackar som jag inte kunde motstå.
Jakten på läckra skor med "taxklackar" fortsätter idag.
Håll tummarna är ni snälla.

Ingen blogg talang

Man behöver inte vara Einstein för att inse att jag saknar bloggtalang. Att starta en blogg var väl inte mitt mest genomtänkta beslut här i livet...men vaddå.
Jag är både blond och blåögd. Jag gör och säger saker utan att tänka mig för HELA tiden. Virrpanna är mitt andra namn....och jag är stolt över det.

Om sanningen ska fram så lider jag av prestationsångest. Jag vill att det jag gör ska vara bra. Vill sällan lämna ifrån mig något halvdant. Efter att ha läst andra bloggar får jag en sån prestationsångest att jag får skrivkramp. Jag som i normala fall älskar att skriva. Jag har till och med funderingar på att skriva en bok. Helt seriöst alltså.

När jag då läst andra bloggar så har jag upptäckt att många skriver om situationer från t.ex. arbetsplatsen. Jag älskar mitt/mina jobb men jag kan inte skriva om det eftersom allt jag är med om där är sekretessbelagt. Så det går med andra ord fetbort!

Sen kan man skriva om sina barn, det är rätt vanligt.... Men jag tror att det skulle bli rätt tråkigt för andra att läsa om mina barn. De är min stora glädje och stolthet. De är så välfungerande och så duktiga så jag inte fattar hur de kan vara mina. Superlativen skulle hagla om jag skrev om dem. Nä, det tror jag eventuella läsare skulle tröttna på.

Så kan man ju skriva om sig själv....det lutar nog mest åt det hållet.
Men då var det det här med prestationsångesten. Jag vill ju liksom framstå som en skärpt och intressant person.... Inte som den blondin jag är...som helt saknar lokalsinne och bloggtalang.

Jag har dock upptäckt att några läsare har lämnat kommentarer här trots att jag så sällan skriver. Jag vill passa på att tacka och hoppas att jag från och med nu ska skriva liiite oftare.

Ett test till....

Jag var inte riktigt nöjd med min nörd-stämpel från det förra testet så jag var tvungen att göra ett till test som jag hittade här.

Enligt detta test är jag på följande vis.

SÅDAN ÄR DU:

Du finner din energi i den inre världen och gillar att tänka på saker (utan att nödvändigtvis tala om dem). Du anstränger dig att förstå andra människor.

Du gillar att ha struktur och ordning i ditt liv. Du använder troligtvis din kalender flitigt för att hålla koll på de saker du skall komma ihåg. Du fattar snabbt beslut – även när det gäller din värdering av andra människor. Därför kan din omgivning uppfatta dig som lite dominant emellanåt.

Du fokuserar på "the big picture" och tycker om att teoretisera över VARFÖR saker fungerar som de gör (medan du inte bekymrar dig så mycket om detaljerna). Du är en kreativ person, som gillar att experimentera.

Du tänker logisk och värdesätter problemlösning där du får använda huvudet. Du är en ärlig och renhjärtad person, som bedömer andra människor utifrån samma värderingar som du bedömer dig själv.

Tittut

Jag är inte så värst bra på att ta hand om min blogg. Men det får ju inte bli för mycket av det goda. ;-)

Jag säger som Magnus Uggla "underbart är kort"


Hej för den här gången!


..............*poff*...........she´s gone...........

Var tvungen att testa mig....