Ombyte förnöjer

Jag tänkte att bara för att jag jobbar på en myndighetsgrå arbetsplats så behöver ju inte min blogg vara av samma kulör.
Försökte ändra till lite andra färger och så....

Mendetvettefaan om det blev så mycket bättre.....eller roligare...

Handen på hjärtat så är jag teknisk idiot när det gäller sån´a häringa grejer.

Tycker min blogg ser lika tråkig ut som vanligt men i en annan nyans.

Men om man kisar lite när man tittar och lägger huvudet på sne samtidigt som man gnolar en liten truddilutt så kanske.....

Ordningen återställd

Äntligen är hon hemma min älskade dotter. Och hon har visat bilder från resan....en sådär 300 stycken. Och hon har berättat och berättat och berättat.....om Kevin och Keith och Hanna. Om Claude och Pierre och Mimmi och Jonas och Daimien och Claude och Anna och Claude och Claude och Claude...... Om Italienrare, Irländare, Amerikanare och Fransmän hon träffat. Om knäppa, dumma, snälla och fula men framförallt de snygga....
Så att jag ska få veta och ta del av allt det roliga, tokiga och spännande hon har varit med om. Upplevelser blir ju alltid roligare om man delar dem med någon.
Men i min skalle snurrar alla berättelser runt och blir till ett virrvarr.
Få se hur var det nu...var det Kevin som sa det eller var det Claude???
Och vem var snyggingen som lirade saxofon??

Men hennes bilder var som vanligt helt underbara och talande.
Och tids nog kommer jag förstå vem som gjorde vad med vem....tids nog....

Men just nu är det bara så skönt att hon är hemma välbehållen och vid gott mod.
Nu ska hon tvätta och packa om för snart bär det av på nästa resa. Till den varma ön. Det blir en resa vi delar.....

Vad håller Pohlman på med?

Ursäkta mig, men hur många årstider kan det vara på en dag?
I förmiddags var det en solig och varm sommardag. Nu på eftermiddagen har det slagit om till höstblåst och regn....

Jag accepterar inte detta!!!

Jag har nya läckra skor som jag vill använda. Men de gillar inte vatten...

So please...STOP!!!

Kan löna sig att vara glömsk

Jag har vissa likheter med Sally. Ni vet den där serien som gick på TV för ett par år sedan. Förutom att vi båda är förvirrade och ibland kan prata något osammanhängande så lånar vi båda ut böcker. Jag brukar oftast glömma bort vilka böcker jag lånat ut och till vem jag har lånat ut dem till. Jag litar på att jag förr eller senare får tillbaka dem.

Idag var en sån dag....

En arbetskamrat kom idag och lämnade tillbaka tre böcker som hon lånat för några år sedan, typ 3 år sedan. Jag hade förvisso inte glömt bort dessa böcker, vilket är något förvånande, men jag hade inte saknat dem. Hon som lånat dem hade dock dåligt samvete och gav mig en flaska vin för släta över den låååånga lånetiden.
Det hade hon absolut inte behövt MEN.... jag kan inte förneka att det ska bli riktigt gott att korka upp denna butelj.

Nån annan som vill låna något????

Omtanke från en 12-åring

Ligger i soffan och myser med min yngste son. Vi kollar på American Idol.
Vi skrattar och busar och har sådär riktigt mysigt mysigt.

Jag har i flera år haft problem med min axel och när det är som värst brukar min dotter massera mig. Nu är befinner hon sig i Frankrike.
Sonen vill att jag masserar hans ben. Efter en stunds knådande ber jag honom att massera min värkande axel. Snäll och omtänksam som han är börjar han massera sin lilla mamma samtidigt som han säger,
- Mamma, du måste gå till doktorn med din axel. Eller är det en så´n där 40-års kris?

Men va faan....vad omysigt det blev helt plötsligt.....

Oro helt i onödan...

Jag hade fasat för vad som skulle vänta mig när jag idag kom tillbaka till jobbet efter tre veckors semester.
Det första som möter mig är ett kuvert med mitt namn på, noggrannt bokstaverat av ett barns hand. I kuvertet fanns ett brev dekorerat med fina klistermärken och ritade små hjärtan. Barnet i fråga som skrivit brevet tackade för att h*n fått gå på Gröna Lund samt fått åka en vecka på kollo. H*n sa att det var jätteroligt och så passade h*n på att önska mig en skön semester. H*n hade även gjort ett hjärta med piprensare som jag fick.

Min dag kunde inte ha börjat bättre och jag måste bara få säga....

JAG ÄLSKAR MITT JOBB!!!!!

But why?!?!

Varför försvinner solbränna så fort?
Förra veckan var jag brun och läcker....nu är jag bara läcker!!

Men det är väl för att arbetskamraterna inte skall bli gröna av avund...

En rejäl fylla

Semestern är inne på sina sista skälvande timmar. Jobbmobilen som varit avstängd i tre veckor ligger på laddning. Jag öppnar almanackan och ser till min lättnad att jag varit förutseende och inte bokat in massa besök första dagen....eller andra. Men jag fasar ändå för vad som väntar mig i morgon.
Postfacket fullt
Mailboxen full
Skrivbordet fullt

Minns med fasa förra året när jag kom tillbaka från semestern. Mina klienter hade inte haft semester kan jag säga.....mina vikarier som bara skulle fixa det mest akuta var totalt utmattade. För min del var det bara att kavla upp ärmarna och jobba dubbla skift för att hinna ikapp.

Därför sitter jag nu och funderar på att ta mig en rejäl fylla för att klara av min första arbetsdag.

Som tur är har jag snart semester igen.....

Ännu en dag i paradiset!!

Vad gör man när regnet öser ner? Ja inte vet jag vad ni gör men jag och min yngsta son krashade i soffan och kollade på Sally.

Både jag och sonen skrattade gott åt denna hysteriska kvinna. Här kommer några användbara citat.

"Om män skulle tvingas gå i högklackat skulle kullerstenar förbjudas och taxi vara gratis".

"Man behöver väl inte ha varit på månen för att förstå att det är kallt och trist där".

"Bakom varje artig karl döljer sig en kvinnofälla".

"Hur skulle världen se ut om alla lyckades hela tiden? Utan så´na som mig skulle ju världen inte gå framåt. Nä jag bjuder på det här så att den gråa massan slipper göra mina hjältemodiga misstag. Men det gäller att fortsätta kampen mot bakåtsträvarna, och som alla vet, det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke".

Go Sally Go!!!

Happy Pride!!

Gårdagen blev en blöt tillställning i dubbel bemärkelse. Jag åkte tidigt in till stan för att försäkra mig om den bästa platsen inför prideparaden. Det är ingen konst att fördriva tiden då man har trevligt sällskap, god mat och MYCKET vin.

När himlen öppnade sig och regnet vräkte ner börjar jag undra om inte Gud är homofob.
Trots gott om paraplyer var många i mitt sällskap sjöblöta. Men vi viftade glatt med våra regnbågsflaggor, skålade och sa glatt "Happy Pride"!

Jag hade en underbar dag och glad i hågen, kanske lite pågrund av allt vin, så avslutade jag och mina systrar kvällen på Ulla Winblad. Maten och vinet var så gott, så gott och sällskapet var det bästa.

Sömnlös i Stockholm

Min dotter åker till Frankrike i morgon. Hon är 18 år, ska åka med kompisar och bo i tält på något stort festivalområde på något ställe som jag inte ens hittar på kartan. Om jag är orolig?? Men va faan tror du? Klart jag är!! Men jag är inte orolig för fylla, oönsakde graviditeter, oprovocerat våld, droger, borttappade pengar eller försvunnet pass som jag tror att andra tonårsföräldrar skulle oroa sig för.
Jag är mest orolig för hur min dotters rygg ska klara dessa strapatser. 30 timmar på en buss (enkel resa) och sova i tält. Hon har diskbråck sedan ett par år tillbaka och när hon får ont får hon riktigt djävla ont.
Som mamma lider jag så att det skär i hjärtat när hennes dagar och nätter fylls med sådan smärta. Skulle kunna ge vad som helst för att överta hennes värk.
När hon får ont vill jag vara hos henne även om jag inget kan göra för att lindra eller underlätta. Om hon skulle få akut ont under resan vet jag inte vad jag tar mig till. Jag kommer att sitta på nålar tills hon är hemma igen......om 10 dagar!!!!

Jag hoppas att hon får en toppen resa med fullt ös, många nya bekantskaper från andra länder och massor av oförglömliga minnen. Jag hoppas att hon inte känner av sin rygg så att hon inte blir avskräckt från att resa. Jag vill att denna resa ska ge henne blodad tand så att hon i framtiden ger sig ut i världen och berikar sitt och andras liv.

Men just denna resa kommer jag nog att vara sömnlös tills hon kommer hem. Jag behöver nog någon form av separationsterapi.

Dålig tidsuppfattning

Satt och pratade med min kompis och hennes tonårsson. Han har fått diverse hjälpmedel från landstinget för att han har en diagnos som bland annat medför att han inte har någon tidsuppfattning.
Jag konstaterade att många människor i min närhet skulle behöva dessa hjälpmedel. Till exempel kan "kommer snart" betyda allt mellan 5 minuter till några dagar.

Personligen tycker jag att jag har god tidsuppfattning. Men vid närmare eftertanke så har jag nog en släng av dålig tidsuppfattning jag också. Det måste dock vara en allvarligare variant än nämda tonårsson eftersom jag i passet har en ålder som börjar på en fyra men min hjärna tror att den börjar på en tvåa.

Lyckad jakt

Så, två par skor med taxklackar som duger. De kostade bara 49:- paret i en sunkig skoaffär där jag i vanliga fall inte köper skor. Till det priset kan jag kasta skorna när jag kommer hem efter semester på den varma ön. Det blev dock ett par svarta med höga klackar också....de var ju så billigt, och de satt så fint på mina fötter. ;-)

Sen var jag på en annan jakt idag också. Jag har semester och har tillbringat de senaste dagarna hos min kompis som bor i ett hus med tillhörande pool. När jag ligger i poolen och svalkar av mig som bäst ringer mobilen. Det är min dotter som är hemma och har tvättstugan. När hon kom ner till tvättstugan i källaren för att hämta ren tvätt upptäcker hon att hon inte är ensam..... Hon har sällskap av en påtänd kille. Hon blev livrädd, springer därifrån och ringer mamma.....vem annars?!?
Jag är ju både stark och farlig....NOT!
Men hem for jag och ner i tvättstugan gick vi.... ingen knarkare fanns kvar. Vilken tur han hade.... Efter de välvalda ord jag hade på tungan hade han nog behövt diverse otillåtna preparat.

Höga klackar, inte alltid en hit!

Jag är en rätt usel shoppare, i allafall när det gäller att fylla min garderob. Jag har en teori om vad detta beror på men det är en helt annan historia som kanske får ett eget inlägg en annan dag.
Men jag gillar att köpa skor. Helst ska de ha höga klackar, ju högre desto bättre.
Jag har inga problem att gå promenader eller köra bil i skyhöga klackar.

Men nu ska jag åka på solsemester till den varma ön. Av erfarenhet vet jag att man får brännblåsor under fötterna om man går i mycket varm sand utan skor. Höga stilettklackar i mjuk sand.....skulle inte tro det.
Jag behöver skor med "taxklackar"! Skor man kan ha på stranden. Skor som passar att trippa runt poolen med.
Jag behöver shoppa skor och det nu!
Var ute i massor av skoaffärer igår men tyckte att alla skor med låga klackar var apfula. Köpte ett par med höga klackar som jag inte kunde motstå.
Jakten på läckra skor med "taxklackar" fortsätter idag.
Håll tummarna är ni snälla.

Ingen blogg talang

Man behöver inte vara Einstein för att inse att jag saknar bloggtalang. Att starta en blogg var väl inte mitt mest genomtänkta beslut här i livet...men vaddå.
Jag är både blond och blåögd. Jag gör och säger saker utan att tänka mig för HELA tiden. Virrpanna är mitt andra namn....och jag är stolt över det.

Om sanningen ska fram så lider jag av prestationsångest. Jag vill att det jag gör ska vara bra. Vill sällan lämna ifrån mig något halvdant. Efter att ha läst andra bloggar får jag en sån prestationsångest att jag får skrivkramp. Jag som i normala fall älskar att skriva. Jag har till och med funderingar på att skriva en bok. Helt seriöst alltså.

När jag då läst andra bloggar så har jag upptäckt att många skriver om situationer från t.ex. arbetsplatsen. Jag älskar mitt/mina jobb men jag kan inte skriva om det eftersom allt jag är med om där är sekretessbelagt. Så det går med andra ord fetbort!

Sen kan man skriva om sina barn, det är rätt vanligt.... Men jag tror att det skulle bli rätt tråkigt för andra att läsa om mina barn. De är min stora glädje och stolthet. De är så välfungerande och så duktiga så jag inte fattar hur de kan vara mina. Superlativen skulle hagla om jag skrev om dem. Nä, det tror jag eventuella läsare skulle tröttna på.

Så kan man ju skriva om sig själv....det lutar nog mest åt det hållet.
Men då var det det här med prestationsångesten. Jag vill ju liksom framstå som en skärpt och intressant person.... Inte som den blondin jag är...som helt saknar lokalsinne och bloggtalang.

Jag har dock upptäckt att några läsare har lämnat kommentarer här trots att jag så sällan skriver. Jag vill passa på att tacka och hoppas att jag från och med nu ska skriva liiite oftare.

Ett test till....

Jag var inte riktigt nöjd med min nörd-stämpel från det förra testet så jag var tvungen att göra ett till test som jag hittade här.

Enligt detta test är jag på följande vis.

SÅDAN ÄR DU:

Du finner din energi i den inre världen och gillar att tänka på saker (utan att nödvändigtvis tala om dem). Du anstränger dig att förstå andra människor.

Du gillar att ha struktur och ordning i ditt liv. Du använder troligtvis din kalender flitigt för att hålla koll på de saker du skall komma ihåg. Du fattar snabbt beslut – även när det gäller din värdering av andra människor. Därför kan din omgivning uppfatta dig som lite dominant emellanåt.

Du fokuserar på "the big picture" och tycker om att teoretisera över VARFÖR saker fungerar som de gör (medan du inte bekymrar dig så mycket om detaljerna). Du är en kreativ person, som gillar att experimentera.

Du tänker logisk och värdesätter problemlösning där du får använda huvudet. Du är en ärlig och renhjärtad person, som bedömer andra människor utifrån samma värderingar som du bedömer dig själv.

Tittut

Jag är inte så värst bra på att ta hand om min blogg. Men det får ju inte bli för mycket av det goda. ;-)

Jag säger som Magnus Uggla "underbart är kort"


Hej för den här gången!


..............*poff*...........she´s gone...........

Var tvungen att testa mig....

I´m back!!

Efter fyra veckors semester är jag tillbaks på banan igen. Tiden innan semester var minst sagt kaotisk, blodtrycket var på toppen och orken i botten. Men nu har jag startat en ny arbetsvecka med en rivstart. Det första som hände på morgonen när jag kom tillbaka var att någon utgett sig för att vara jag och skickat falska dokument till olika myndigheter. Detta kommer jag givetvis att polisanmäla men jag hade nog önskat mig en lugnare start efter semester.

Senare på dagen fick jag dock en glad överraskning. Jag kommer att bli bjuden till Paris en helg i oktober. Jag har aldrig varit i Paris men har hört att det finns mycket trevligt att vila ögonen på. Så nu har jag något mycket trevligt att se fram emot. Tjoho!!

Vilka kickar!

Jag skäms verkligen över att jag är en sån usel bloggare. Surfar runt dagligen och läser andras bloggar och blr grymt imponerad över att alla har så mycket kloka, roliga, engagerande ämnen att skriva om. Själv har jag svårt att hitta ämnen att skriva om. Är mitt liv för tråkigt och innehållslöst? Nej, snarare snurrar det så snabbt nu att jag inte hinner reflektera över de små vardagshändelserna som kallas livet. Men nu har jag bara en vecka kvar till semestern och då får jag tid att fundera över stort som smått. Förhoppningsvis kommer jag ha en hel del klokskap att dela med mig av då.

Förra veckan fick jag en förfrågan av en arbetskamrat om jag kunde göra ett kuvert till hennes mamma som fyllde år. Hon vet att jag scrappar och har tidigare sett ett kort jag gjort. Anledninen till att hon bara ville ha ett kuvert var för att de själva gjort ett presentkort som de skulle ge henne och ville lägga presentkortet i ett fint kuvert.

I måndags levererade jag det färdiga kuvertet och det gjorde succé. Jag är en urusel försäljare och har svårt att ta betalt för saker. Nu tyckte jag att jag tog i då jag begärde 40:- för kuvertet. Arbetskollegan protesterade och sa att det var för lite, hon gav mig 90:-!!!! Fattar ni NITTIO KRONOR för ett kuvert!!!

Jag fick värsta ego-kicken efter det. Tänk att någon tycker det jag gjort var så bra. Visst har väl andra sagt att mina kort och grejer är fina men då är det mamma och syrrorna som sagt det. Det räknas liksom inte för det är deras "jobb" att stryka medhårs. Men nu fick jag sådan kick att jag funderar på att göra lite kort för att sälja.

Bara ett par dagar senare fick jag ytterligare en beställning. En annan arbetskollega skall gifta sig och behövde 78 brölopps program!! Jag var då tvungen att uttala det svåraste ord jag kan......NEJ!

Min tid räcker faktiskt inte till. Åker på semester om en vecka om måste sitta på jobbet ca 12 timmar om dagen för att hinna bli klar. Men det var en kick att bli tillfrågad.

Många kickar blir det........

Jag har tagit kort på kuvertet så bildbevis kommer snart.

Nu skiter jag i jantelagen!!

Ibland måste man faktiskt få slå sig för bröstet och kunna erkänna för sig själv att man är bra, kanske rent av bäst! Nu tänker jag göra det....

Den planering som jag genomförde för att hinna bli klar med allt innan semester håller fortfarande. Idag kunde jag till och med gå hem i tid!! (nästan)

I morse fick jag beröm av chefen som sa att jag var en stor resurs och tillgång. Hon ville inte att jag hittade på några dumheter. Typ söka annat jobb. Jag lugnade henne och sa att jag hinner inte hitta på några dumheter eftersom jag jobbar så mycket. Jag borde ha sagt som Eddie Murphy "Show me the money!!"

På hemmafronten har jag världens underbaraste ungar. Ja äldsta sonen är inte hemma, han befinner sig på Roskilde. Han ringde hem och säger att han ger upp efter flera dagars lerinpackning. ALLT är blött och lerigt, kläder, tält, sovsäck.... Han skulle ha stannat till på måndag men ska försöka hitta en resa hem under morgondagen. Det ska bli skönt att få hem honom, jag har saknat honom så.

Men de andra två är i allra högsta grad hemma. Dottern sköter markservicen. Hon har koll på lillebror och ser till att han får mat i magen. I tisdags tog hon med honom på fotboll och igår hyrde de videofilm tillsammans.

Älskade, älskade barn, ni anar inte hur tacksam jag är att ni valde just mig som er mamma!

Så summa sumarum....med hjälp av min dotter är jag en djävel att lägga vardagspussel!!

Simsalabim!

Jag är inte typen som gnäller i onödan. Men just nu tycker jag att tillvaron känns lite knepig att få ihop. På jobbet dräller det in nya ärenden varje dag samtidigt som mina kollegor börjar gå på semester. I praktiken innebär det att vi som är kvar får en betydligt tuffare arbetsbelasting eftersom vi dels har våra egna ärenden att hantera, dels nya ärenden och dels vikarierar i våra kollegors ärenden. Jag har mängder av saker som måste skrivas och avslutas innan jag själv får semester och jag jobbar över i stort sett varje dag men känner aldrig att jag kommer i kapp. Jag vill här poängtera att jag älskar mitt jobb och skulle inte vilja byta. Vad jag vill ha sagt är att jag just nu tycker att vardagspusslet är en svår nöt att knäcka. Oavsett vart jag är känner jag att jag tillbringar för lite tid någon annanstans och borde prioritera annorlunda.

Nu har jag gjort en planering för att hinna med alla uppgifter som måste avslutas innan semestern. Jag måste erkänna att den kanske är lite väl tidsoptimistisk men det sista som överger människan är hoppet sägs det.

Så det var det....färdig gnällt för den här veckan.

Imorgon ska vi fira midsommar och min mamma som fyllt år. Så ikväll har jag förutom att förbereda maten och spelat dataspel med min son och hans övernattande kompis även scrappat ett födelsedagskort. Jag är riktigt nöjd med min kväll.

God Natt!

P.S. Är det i natt eller i morgon natt man ska sova med sju blommor under kudden? Om det är i natt så känns det rätt kört för min del. D.S.

Prioriteringar

Det har kommit till min kännedom att personer i min närhet disskuterar min kosthållning och huruvida jag kan laga mat eller inte. Inte för att det har någon som helst betydelse vad andra sitter och pratar om i min frånvaro. Jag bryr mig inte heller om vilka åsikter de har om mig. Är nog mest faschinerad över att mina matlagnings(o)kunskaper uppenbarligen är ett viktigt samtalsämne för andra. Då jag ofta skriver av mig tankar för att de inte skall fastna i systemet tänkte jag utnyttja det faktum att jag har en blogg. En blogg är ju som en vuxen-dagbok.
Så om ämnet är viktigt för andra så ska inte jag vara sämre. Jag ska också reflektera kring min matlagning. Jag säger ofta att jag inte kan laga mat men är det sant? Kan jag laga mat? För många år sedan sa en vän till mig att alla som är läskunniga kan laga mat. Jag är i alla högsta grad läskunnig och därmed så kan jag laga mat. Punkt!

Jag tror att det jag egentligen menar när jag säger att jag inte kan laga mat är; jag kan inte finna glädje i att laga mat. Jag tycker helt enkelt inte att det är kul att laga mat vareviga dag. På helgerna kan det ibland vara kul och när vi ska ha gäster är det kul. Men vardagsmiddagarna är bara förenade med bristande inspiration, tråkig mat och stress. Med tre aktiva barn är det svårt att få tiden att räcka till, hämta på fritids, skjutsa till/från träningar, handla etc etc. Jag har därför gjort ett medvetet val, att välja bort matlagning. Detta låter mycket värre än vad det är. Ni som tror att mina barn svälter och lider av näringsbrist kan sluta oroa er. Mina barn får mat varje dag! Jag har dock prioriterat att vara med mina barn istället för att stå vid spisen. För mig är det viktigare att utveckla relationen med mina barn genom att aktivt ta del av deras vardag. Jag har i många år varit närvarande under sönernas träningspass. På så sätt har jag lärt känna sönernas kompisar och deras föräldrar. När barnen var små tillbringade jag hellre min tid i parken med barnen än stod framför spisen. Ärligt talat så tror jag inte att bristen på långkok, storkok, grytor och andra märkliga tidskrävande anrättningar inte erbjudits hemma hos oss varit skadligt för barnen på något sätt.

Så jag konstaterar två saker...
1. Jag kan laga mat.
2. Jag prioriterar snabblagad mat för att få mer tid med barnen.

Men det är en sak jag finner märklig. När dessa personer diskuterar min bristande matlagningstalang så undrar jag bara när matlagningen per automatik föll på mitt bord. Tjänsten som kokerska har jag inte sökt!! Men jag kanske råkade tilldelas den för att jag är kvinna....
Hur som helst finns det många vuxna, eller halv vuxna personer i den här familjen och vi har alla mer eller mindre utvecklad matlagningstalang.

Om det är någon som fortfarande tvivlar på ovanstående uppgifter är ni välkomna hem till oss på middag.

Bloggkoma

Jag skulle kunna skylla mina bristande blogguppdateringar på att jag blivit bortrövad av någon rik miljadär och tillbringat den senaste månaden på någon tropisk strand och levt ett liv i lyx och flärd. Tyvärr är det så långt ifrån verkligheten man kan komma.

Men att skylla på tidsbrist låter så djävla patetiskt. Men tidsbrist och prestations ångest ligger bakom min bloggkoma.

Nu har jag dock lite tid över eftersom jag sitter vaken och väntar på att tonårsdottern skall komma hem. Hon har tydligen glömt nycklarna. Hon är en blondins dotter så vad kan man begära. Då jag de sensate veckorna inte tillgodosett mitt sömnbehov är risken stor att jag inte skulle vakna av vår fjuttiga dörrklocka eller av telefonsignalen. Vet inte ens om jag skulle vakna ens om någon idiot skulle få för sig att skjuta salut i sovrummet. Nä, då är det bättre att försöka hålla sig vaken.

Min hjärna tycks dock ha gått in i något dval-liknande tillstånd och kommer inte på något smart, roligt eller tänkvärt att skriva. Jag väljer därmed att återkomma en annan dag.

Ville med detta inlägg bara göra er uppmärksamma på att jag lever.

Ligger i hårdträning!

Det sägs att övning ger färdighet. Jag tog därför tjuren vid hornen och gav mig ut i djungeln av klädbutiker förra helgen. Med mig som guide hade jag min dotter. Hon skulle visa någon butik som hade Killah jeans. Jag misstänker att hon vill att jag köper mig ett eget par så att hon får ha sina jeans ifred. Då vi passerade massor av butiker på vägen dit så blev det en del provat. Jag hittade faktisk lite som jag köpte. Några Killah jeans köpte jag dock inte.
Efter denna utflykt bland vår- och sommarmode, provrum och galgar fick jag till min stora förvåning mersmak. Igår gav jag mig på egenhand ut i kläddjungeln igen. Det var jättekul och jag hittade massor av plagg jag gillade men jag köpte "bara" fem. Kände mig både lycklig, stolt och lyxig.
Men mycket vill ha mer, så idag gav jag mig ut på jakt efter sommarskor. Då jag har lite krav när det gäller skor är det inte den lättaste uppgift man kan tänka sig. Jag kan komma på flera lättare uppdrag t.ex. bestiga Mount Everest, pressa en kokosnöt genom ett nyckelhål etc.
Mina skokrav är 1. ingen öppen tå (mina fula tår får inte synas) 2. helst äkta skinn 3. Klackar, ju högre desto bättre!!
De snyggaste skorna hittade jag på Scorett. Problemet är att de är ganska dyra och jag kan ju inte nöja mig med bara ett par. Jag vill ju oftast ha olika skor beroende på vad jag har för kläder.

Det är bara att konstatera att jag har alldeles för lite tid och pengar för att tillfredställa den lilla shopaholic som börjar vakna till liv inom mig. Men jag tränar på det!

Det finns hopp....

Vissa dagar är så bra att man minns dem lääääänge. Det här är en sån dag. Det började redan på jobbet. Alla inbokade möten avbokades ett efter ett vilket medförde att jag hann dokumentera en massa uppgifter jag låg efter med. Jag skrev nästan klart en hel utredning. En börda från mina axlar försvann!

Efter jobbet skulle jag snabbt till yngsta sonens innebandy avslutning. Äldsta sonen hade hämtat honom på fritidsklubben och sett till att han kommit i tid. Jag skulle bara springa förbi en bankomat innan jag rusade vidare till avslutningen. En liten snabbtitt på Vero Moda skulle jag nog också hinna med. Och det var då det hände..... Där hängde MINA jeans!! Dom hängde inte där förra veckan då jag letade som en galning efter dom. Provade dem och självklart satt de perfekt. Hittade ett passande skärp och en top till. Hela inköpsprocessen pågick i cirka 8 minuter blankt. Jag blev inte ens barskrapad på köpet utan allt som allt gick det på 540 kronor. Känner mig mycket glad över att äntligen hittat ett par jeans som sitter bra på mig. Men också glad för att jag hittade dem alldeles själv, utan min nyanställda personal shopper. Det finns med andra ord hopp om att jag har förmåga att utveckla en viss form av shopping talang.

Men gladast blev jag nog när sonen berättade att vi hade något gemensamt. Han gillar det gamla kultbandet Nationalteatern och brukar tillsammans med sina vänner lyssna på Barn av vår tid på LP!! Då sonens far har sina rötter i 80-talets hårdrocks träsk tar jag åt mig hela äran av sonens utomordentligt goda musik smak. Glad, glad, GLAD!!

Livet är en fest...

Som jag nämnde i mitt förra inlägg så saknar jag klädinköps-förmåga. Detta medför att min garderob är en katastrof. I vanliga fall bryr jag mig inte om det utan använder några säkra kombinationer. Men när jag blir bjuden på fest så uppdagas min garderobs brister. I fredags skulle jag på fest men den inköpsrunda jag genomförde i torsdags kammade ju noll i klädväg. Efter att ha rotat runt i min mycket begränsade klädsamling så hittade jag en kjol och en blus som skulle duga till fest. Men jag hade inga skor som passade till. Hade på fredagen lite tid över mellan två möten, snabbt, snabbt hitta ett par snygga stövlar. Krav = svarta, höga klackar, smala skaft. Hittade ett par shyssta. Var dock lite orolig för att de höga stilett klackara skulle ge mig skoskav och värkande fötter.

Party, party...det var inte i går. Jag dansade flera timmar i sträck i mina nya stövlar utan att få skoskav! Värsta party pjucken! Stället vi var på stängde och festen fortsatte hemma hos ett par kollegor som bodde i närheten. Tog sedan en långpromenad hem i natten. Tyckte att det var en bra idé eftersom vi inte bor sååå långt ifrån varandra. Men mitt i natten, i stilett klackar och men några glas vin innanför västen så var det nog inte den bästa idén. Hur som helst så kom jag hem....

Jag hade förträngt hur man mår dagen efter en lyckad fest...... Klev upp på riktigt vid 15-tiden. På kvällen gick familjen och såg Magnus Betnér på Boulevard teatern. Vi fick oss alla flera goda skratt. Han är inte bara en kul kille utan har även ett budskap i sina texter. Jämställdhet och rasism är hans hjärtefrågor och så kritiserar han media. Jag säger bara en sak....Magnus Betnér for president!

P.S. Tjänsten som min personal shopper är tillsatt....

Personal Shopper sökes!

Det är bara att inse faktum. Jag saknar shopping talang och är en total katastrof när det gäller shopping. Nja, inte alltid men när det gäller kläder.....till mig själv. Idag har jag tillbringat flera timmar i jakt på ett par jeans. Jag känner mig totalt lost bland olika modeller och märken. Hittar ett par jag tycker är snygga. Provar ett par som ser lagom ut....för små! Klä på sig igen, ut och hämta en större storlek. In i provrummet igen.....ok i midjan hemska i benen. I nästa affär upprepas samma procedur ochi nästa och i nästa osv.

Idag hade jag den STORA plånboken med mig så jag letade bland alla prisklasser, men icke!! Jag börjar ge upp hoppet....tror inte att de finns jeans till mig. Inga som är blå och snygga i allafall.

Men jag kom inte hem tomhänt...fick med mig två tröjor, en t-shirt, 3 par strumpor, en keps och ett par jeans.......till yngsta SONEN! Själv hittade jag ett par shyssta boots som skulle vara skitsnygga till ett par blå jeans......som jag inte har!!

Så är du en personal shopper som ser detta uppdrag som en spännande utmaning är du välkommen att lämna en kommentar. Som person bör du ha en stor portion tålamod, god kondition (många affärer blir det) samt kunna motivera mig när jag vill ge upp.

Märk din ansökan med: mission impossible!

Ett traditions dilemma

Alla familjer har sina egna traditioner. Ja, även om vissa säger att de saknar traditioner så är det också en tradition. I vår familj är vi, enligt mitt tycke, inga traditions-fanatiker. Med åren pyntas det mindre vid högtider, vi skickar inte längre jul- påskkort. Vi har inte ens en riktig julgran. Men vissa saker stryker inte på foten så lätt, julstrumpan och skattjakten. Då barnen var små var det relativt lätt att hålla dessa traditioner vid liv men ju äldre de blev desto svårare blev det. En viktig förutsättning är ju att barnen sover då tomten och påskharen kommer smygande på natten och lämnar sina gåvor. I vår familj innebär det att den stackars jultomten/påskharen får hålla sig vaken mycket länge innan han/hon kan utföra sitt uppdrag. Påskharens uppgift är att anordna en skattjakt. Den börjar alltid med ett brev från påskharen med en ledtråd vart de skall leta. På nästa ställe hittar de ett nytt brev med en ny ledtråd osv. Till slut hittar de sina efterlängtade påskägg. Förr om åren var reglerna sådana att alla barn skulle leta tillsammans och de som kunde läsa fick turas om att läsa. I år såg det ut som om den yngsta sonen skulle få leta själv, den äldsta sonen skulle inte sova hemma och dottern var på fest vilket brukar innebära låååång sovmorgon dagen efter.

Hur länge är man barn och skall delta i traditioner som hör barndomen till. Julstrumpan tror jag inte man växer ifrån. Men skattjakt...... De senaste åren har yngsta sonen fått leta själv. Är det schysst? Kan jag kräva av de stora att delta i sakttjakten för lillebrors skull? Eller ska jag göra om reglerna med olika deltävlingar så att alla deltar men inte samtidigt. Då jag... eller jag menar påskharen saknade lite fantasi i år så löstes dilemmat på följande sätt.

De äldsta fick helt enkelt avstå från jakten och fick därmed inget godis utan istället biljetter till Magnus Betnér som vi skall se tillsammans i slutet på april. De fick leta efter ett påsk-kuvert som var placerat, fullt synligt, i deras rum. Yngsta sonen fick en skattjakt helt enligt traditionerna men i år bestod själva skatten av en påskpåse fylld med godis och en biobiljett. Den djävla haren hittade ju inga ägg, vilken slarver!! Vi får väl se om den haren får ett förnyat uppdrag nästa år....... to be continued!

Distansförhållande

Jag kommer aldrig att hävda att jag är expert inom ett enda område. Jo föresten, jag är expert på att erkänna mina egna tillkortakommanden. Jag vill bara tipsa om hur man får ett förhållande att fungera. Jobba, jobba, jobba det är medicinen. Min kille jobbar just nu i Örebro, eller var det Karlskoga? Förra veckan var han i Malmö. I helgen var han hemma och det var ju mysigt.......men då jobbade jag. I morgon kommer han hem och då ska jag gå på kurs på kvällen. På onsdag kväll är han hemma och då jobbar jag. Men på torsdag kväll tror vi att båda två ska vara hemma samtidigt. Nu är det sån tur att vår nya STOOOORA soffa har levererats så vi kan krascha i varsitt soffhörn. Den är så stor så vi nästan behöver skicka sms till varandra för att slippa skrika så att den andra ska höra vad man säger.

Hur länge vi varit tillsammans?? Det är en definitionsfråga. När vi träffades eller tid när vi träffas? I kväll ska jag ägna mig åt annan njutning. Krypa ner i soffan med täcke och kudde, en god bok och en kopp kaffe. Det ska va gott att leva!!

En f.d. filmstjärnas bekännelser

För många år sedan var jag en rik och berömd filmstjärna i en stor svensk film....NOT! Men jag fick i allafall ett par hundra för två dagars jobb och man såg mig klart och tydligt i ett par sekunder i den färdiga filmen. Regissör för filmen var Kay Pollak och jag tyckte redan innan filminspelningen att han var en klok och sympatisk man. Filminspelningen ändrade inte min uppfattning snarare tvärtom. Filmen sågades, tyvärr, och det dröjde 20 år innan Kay spelade in en ny film. För min del betydde det slutet på min filmkarriär och därmed har film sverige gått miste om en STOR talang.

Hur som helst så träffade jag Kay för ett par år sedan. Vi pratade lite om ditten och datten, minns inte riktigt om vad. (blond....remember?) Men jag fick en så otroligt bra text av honom som jag satte upp på min dåvarande arbetsplats. Cheferna på denna arbetsplats var inte så bra på att ge beröm och uppskattning, speciellt inte till tjejer. Så efter jag satt upp texten på jobbet så började vi tjejer (typ 5 st) att berömma varandra mer. Jag hittade på nya ord så som multikunnig och megaklok.

Nu har det gått några år sedan dess och jag har bytt arbetsplats. Ingen skugga över min nuvarande chef, hon berömmer mig faktiskt ibland. Men jag är djävligt dålig på att ta beröm eller att erkänna för mig själv och andra att jag duger. För ett par dagar sedan hittade jag texten som jag fick av Kay. Den berörde mig lika mycket idag som den gjorde då och jag inser att jag har mycket att träna på. Första lektionen var i fredags då chefen kallade in mig på sitt rum för lönesamtal. Med texten i färskt minne så drämde jag till ordentligt och bad om flera tusen kronor i löneökning, jag är ju både multikunnig och megaklok. Vi får väl se om det funka.

Nu vill jag dela med mig av texten;

Vår djupaste rädsla är inte att vara otillräckliga.

Vår djupaste fruktan är att vi är omåttligt kraftfulla.

Det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer oss mest.

Vi frågar oss själva: Vem är jag som tror mig vara briljant, storslagen och talangfull?

Egentligen, om du inte är det, vad är du då?

Du är ett barn av Gud.

Att du leker liten förbättrar inte världen.

Det är ingenting upplyst med att förminska dig, så att andra inte ska känna sig osäkra omkring dig.

Vi föddes att manifestera Guds härlighet som är i oss.

Den är inte bara i några av oss, den är i oss alla.

Och när vi låter vårt eget ljus skina, ger vi omedvetet andra människor tillåtelse att göra det samma.

När vi är frigjorda från vår egen rädsla, frigör vår närvaro automatiskt andra.

Texten är skriven av Nelson Mandela 1994, han satt 28 år i fängelse. Han kom ut utan bitterhet.